Det snöar här i Stockholm idag

Och jag längtar efter våren.Efter grönskan.
Efter blommorna.
Efter värmen.
Så jag tittar på trädgårdsbilder,
läser trädgårdsböcker,
kikar i frökataloger.
Drömmer, planerar, funderar.

Hittar några bilder från när uteplatsen byggdes.
Ja, den blev som jag tänkt mig den.
Alldeles underbar!

*Vi hade redan en liten uteplats med trädäck innan huset byggdes ut. En lagom liten uteplats för en lagom liten familj.
Så växte familjen och huset behövde bli större. Vi byggde ut och den gamla uteplatsen kom nästan helt i skuggan av den nya huskroppen. Platsen var fortfarande bra, men trädäck och inramning behövde anpassas till den nya byggnaden.
På första bilden ses det gamla trädäcket och den uppgrävda marken. Vi hyrde en liten grävare och maken fick leka grävmaskinist en helg. Det var kul!
Mindre kul var den eländiga stubben som fick hatas bort för hand.
På andra bilden syns hur det nya trädäcket växer fram. Gamla uteplatsens reglar har kompletterats, fiberduk lagts ut, allting noga avvägt. Oj, vad plank det gick åt! Och skruv!
Så till sist visas uteplatsen som den ser ut idag. Eller nja, det är ju snö ute... Men så såg den ut i somras när den lokala villaföreningen anordnade "Öppen trädgård" för tredje året i rad. En dag då massor av trädgårdsintresserade och allmänt nyfikna besöker trädgårdar i området. Lika roligt för dem som för mig!

Trädäcket är på ca 60 kvm, längs ena långsidan löper en ljugarbänk som avslutas med grillbänken i trä och blått klinker. Och den blåa Webergrillen. Över bordet är linor spända där vildvinet har börjat klänga, så småningom ska de bilda ett glest tak som ytterligare bidrar till rumskänslan.

*
Ja, jag längtar efter våren.
Efter grönskan.
Efter blommorna.
Efter värmen.

Tror att Ticnet njuter av skadeglädje just nu...

Ja jisses ja, idag skulle nya Bruce-cd:n släppas. Vi som beställt den via Ginza eller Cdon fick den redan i fredags, så här har den gått -nästan- oavbrutet hela helgen. Lite roligt att läsa recensionerna nu, när jag redan hört den så många gånger! Om den är bra?

Ja.
O ja.

Och så skulle då biljetterna till två konserter släppas kl 10. LiveNation hade denna gång valt att inte låta Ticnet sköta biljettförsäljningen, utan använda sig av Eventim.

Suck.

Två gånger fick släppet uppskjutas på grund av tekniska problem. Min puls var hög redan kl 9... Så sitter jag där med flera fönster uppe och hamnar i köer hit och dit och felmeddelanden och eländen. Plötsligt kommer jag in! Det är nästan obeskrivligt hur pulsen känns i det ögonblicket - ändå har jag gjort det här så många gånger! Får fyra bra sittplatser till torsdagen, väljer att betala med internetbanken, klickar på skicka och ramlar ur systemet.

Ridå.

Vad gör man? Ingen vits att backa. Bara att börja om från början. Köer, felmeddelanden etc. Samma visa igen. Får plötsligt andra biljetter, till fredagen istället. Kan köpa ståplatser också - men det skulle ju vara begränsat hur många biljetter man fick köpa? Nöjer mig med fyra sittplatser till fredagen (dotterns studentdag - hur lyckat är det då?) och betalar denna gång med kort. Allt går bra och jag får biljetterna att skriva ut.

Men pengarna för de icke fådda biljetterna är dragna från kontot. Och när jag läser på Aftonbladet som har rena krigsrubrikerna om FIASKOT!!! ser jag att vi är flera som betalt utan att få biljetter. Fortsättning följer.

Och pulsen är normal igen.

Min första award!

Fnittrar lite.

Jag har ju sett de där fina utmärkelserna som delas ut i olika bloggar. Känt att de är lite av föreningen för inbördes beundran. Nu är jag också medlem där...

Och jag är stolt över det!

Jag fick min fina Award av underbara Moniqa på Lightyliving, en internetbekantskap som också förstår att leva i nuet efter att ha drabbats av en stroke i alltför unga år. Som själv skriver fantastiska bloggar. I mängd!

Och så här skrev hon om min: för du inspirerar mig så med fina bilder och inredning. Sen har vi ju ett gemensamt intresse…. äta rätt och inte bara smaska på choklad så fort vi hinner. *hihi* *kraam*

Nu vill jag i min tur gärna skicka vidare denna award till några av mina favoritbloggar:

Till Ulla på Ulla bloggar för hennes underbara blandning av folkbildning, filmrecensioner och familjeliv. Och så gillar hon ju blått...

Till Tindra på Långsamt leder också någonstans för hennes oförtröttliga beskrivningar av sina tankars irrbanor. Och så gillar hon ju blått...

Till Maria på Helheten för hennes fantastiska förmåga att beskriva medgångar och motgångar med mycket värme och humor. Och så är jag säker på att hon gillar blått...

Det är så trendigt med inredningsbloggar...

...så jag måste väl också lägga in lite bilder.
Hamnar dock inte i kategorin Våta Vita Drömmar eller Trendiga Hemmet, men kanske i Shabby Chic om man får ha äkta shabby där. Skulle inte falla mig in att skrubba på möbler och ting så att de ser slitna ut, mina är naturligt slitna. Och naturligt smutsiga.


Först ut bland bilderna kommer den nya vasken i köket. Förra vasken var mindre och det var svårt att hålla torrt och rent på träbänken mellan vask och kakel. Den nya har en kakelkant som går ända in till väggen, dessutom skär den igenom skåpens framkant. Maken måste fräsa till en ny lucka till skåpet, tills dess sitter den gamla där - avsågad. Och vitrinskåpen ska få glas i sig, vilken dag som helst. Nu vet jag i alla fall hur de ska se ut. Tror jag.


Titthålet in till äldste sonens säng - lätt att öppna och tända lampan för en tuff väckning, bra även som vädringshål. Maken har snickrat och jag har gjort glasen.


Glassamlingen i arbetsrummets fönster. Dammas lite då och då av hjälpsam son...


Fönstret jag gjort till badrummet, nu är det enkelt att se om lampan lyser och det är upptaget, dessutom släpper det igenom dagsljuset från badrummets takfönster.


En tekanna i keramik som dottern gjort ("Fy, den är så ful, mamma, den kan du inte ha där!"), saknar handtag men det ska väl gå att fixa? Och se så fint den passar med fyndet från Rusta - en ljusblå kakburk (där vi förvarar tändstickor!)


Fina Mariscalkaklet som sitter på badkarskanten. Min goda vän U fick leta runt i Köpenhamn efter den affär som jag hade läst sålde detta kakel, sedan var hon dessutom så snäll att hon köpte och tog hem det till mig. Jag kommer aldrig att kunna ta bort badkaret nu!


En smidesspindel från Gimo och en klädhängare från Paris, som snälle svågern fick släpa hem åt mig eftersom mitt eget bagage var fyllt av andra fynd.

Hur glad får man vara? Hur glad som helst!

Bruce vann Golden Globe för bästa filmmusik.

Lycka!

(men filmen vete sjutton om den är något för mig)

Snart, snart kommer hans nya cd.

Lycka!

(och några av låtarna finns att lyssna på på youtube sedan en tid tillbaka)

Djurgården vann med 5-1 mot serieledarna.

Lycka!

(om man inte vinner så ofta, är det desto roligare när det händer…)

Nya vasken i köket passade mycket bättre än jag vågat hoppas på.

Lycka!

(snart har jag nog vant mig vid att knoppen till slaskskåpet sitter lägre och att jag måste böja mig för att slänga sopor…)

Snart är alla julprylar undanstädade och mitt blåa hem kommer fram igen.

Lycka!

(jag står inte ut med rött hur länge som helst)

Idag fick jag post, ett blått brev, från en vän som hjälper när jag misslyckas.

Lycka!

(tack internet för nya vänner)

Njutningsfullt välfyllda sinnen

Var på två konstutställningar idag. Två helt olika. Först till den färgsprakande utställningen med Sigrid Hjertén, Isaac Grünewald och Leander Engström på Liljevalchs. Stora kontraster mellan målningarna, en del med svårförstådda motiv (varför måla skördemaskiner på kaj, dessutom halvfärdigt?) en del sagolikt suggestiva och fantasieggande, en del av vardagslivet med till synes uttråkade lille Iván Grünewald. Sällan var det så tydligt att vissa tavlor ska ses på håll för att styrkan i dem ska uppskattas till fullo.

Leander Engströms spännande tavlor av den svenska fjällvärlden fick mig att tänka på Sampo Lappelill, jag måste leta rätt på den boken i gömmorna och undersöka varför.

Nedslag på Blå Porten, fika eller soppa beroende på person…

Så till Lars Lerins underbara akvareller på Prins Eugens Waldemarsudde. Jag blev alldeles knäsvag. Vi hade bara 45 minuter på oss, men jag hade kunnat vara där hela dagen. Nu är jag redan innan väldigt förtjust i akvarell, men det här var en fantastisk utställning! En blandning av Lofoten, svensk sommar, arabländer, gamla förfallna byggander… allt oerhört skickligt fångat.

Vi stod länge och såg på en tavla av Amman. En tavla som säkert var ett avmålat fotografi. Hus på hus i ett enda gytter, en misär i många västerlänningars ögon. Men som akvarell betonades de estetiska sidorna, det blev exotiskt, vackert, lockande. Mycket fascinerande!

Och tavlan från Marocko hade exakt den röda färg som man tänker sig att Marocko har. Det var liksom ingen tvekan om varifrån motivet kom.

En vecka till varar utställningen. Undrar om jag ska åka dit en gång till…

Annars, kära vänner i Värmland, tror jag bestämt att det blir ett besök i Munkfors i sommar! Då hälsar jag på er också!

Nu är glada julen slut

och nya året har dragit igång med samma gamla nyårslöften som alla andra år... Någon gång ska man väl lyckas?

Firade nyårsafton hos U&K; god mat, goda viner, trevligt sällskap och bra utsikt över fyrverkerierna. Konstigt nog inte så trött idag, trots att vi kom isäng vid halv tre. Var tröttare i tisdags morse efter en annan god middag hos A&J, funderar lite över hur mycket vin J egentligen hällde i mitt glas...

Kanske ska börja det nya året med en vit vecka. Eller två.

Tål att tänkas på.

Och någon annan får gärna äta upp pepparkakorna som finns kvar...