Sitter och går igenom den dyra pappersinsamlingen i form av olästa DN från veckor tillbaka. Läser om Konstfackstudenternas intressanta arbeten. Eller inte.
Graffitifilmen hade dragit in 150 000:- förra fredagen, enligt DN. Hälften går till graffitimålaren NUG och hälften till galleristen. SL - eller snarare skattebetalarna - betalar saneringen. Men nu kommer det intressanta. Galleristen säger att konstverket är filmen, inte handlingen. Det kan jag hålla med om. Konstnären är alltså filmaren! Plötsligt kommer allt i ett nytt läge. Filmaren är den som borde få pengarna! Har någon hört något om vem filmaren är?
Jag måste gräva vidare i mina olästa tidningshögar och se om det står något mer om detta. Helt klart är i alla fall, att jag inte kommer rekommendera dottern att välja just Konstfack till hösten...
Lägger in ett inlägg som tidigare kunnat läsas i min blogg på annat forum. Ni som redan läst den där, kan liksom jag konstatera att inget hänt sedan jag skrev den...
Jag tycker att det är för få tv-program med läckra, karismatiska, sexiga ingenjörer på tv.
Det dräller av mördare hit och dit och gamla mossiga engelska gummor och gubbar som sitter på landet och löser mordgåtor. En hel del svenska gubbar också, för den delen. Det var länge sedan Sven Wollter ansågs sexig.
För att inte tala om de amerikanska polisserierna. Olika varianter på blod och läskigheter. Mörka gränder och tuffa tag. Inget för mig.
Jisses, till och med STF:s förra årsbok var ”En kriminell resa genom Sverige”.
Och så alla dessa sjukhusserier. Suck. Jo, jag vet att George Clooney var med i en, då för länge sedan. Men varför lade de inte ner serien när han slutat? Han gör annat, bättre, nu!
Advokatserier finns det också tillräckligt många, liksom serier om desperata fruar, ensamma bönder och mammor. Eller för all del snickare, arga såväl som glada.
Nä, jag skulle vilja se en moraluppbyggande serie om ingenjörer. Gärna civilingenjörer, så att det blir lite kvalitet! Tänk er en spännande serie om fusket i byggbranschen, den lilla kloka (ja, det ska vara en tjej!) byggledarens kamp mot det stora starka fackförbundet, möglet i nybyggen och svinnet av vitvaror. Eller kemistens jobb för att framställa kalorisnål choklad, med fullkorn och lågt GI. Gärna sådan där aktiv bakteriekultur också ”i harmoni med ditt tarmsystem”. Och glöm inte allt spännande som kunde göras i IT-världen, med spam, buggar, sprickande bubblor och hackers!
Jag vill ha fler ingenjörer i tv!
För ärligt talat, om någon frågar er om ni kan namnet på någon känd person som studerat på KTH (Kungliga Tekniska Högskolan i Stockholm), vilka namn blinkar till då? Christer Fuglesang, Lasermannen och Dolph Lundgren? Visst, dessa tre är ju redan kända från massmedia! Kan ni fler?
Är det sedan så konstigt om dagens barn och ungdomar väljer andra utbildningsvägar?
Jag vill ha fler ingenjörer i tv!
*
Och om jag ska vara riktigt ärlig kan jag inte komma på en enda kändis som studerat på Slöjdskolan i Göteborg…
Vi har aldrig åkt på charterresa. Gissa vad det kostar för sex personer! Däremot har vi bilat mycket eller tagit lågprisflyget. Bor helst privat, det ger så mycket att vara en del av trakten man besöker. Och det är ofta billigt.
Vi har bott i ett korsvirkeshus med trädäck ut mot en fågeldamm i Normandie.
Vi har bott i en grottbostad i Granada, med utsikt över Alhambra. Turisterna gick förbi på vägen och tittade in på oss där vi satt i trädgården.
Vi har bott i ett gammalt museum vid Lago Maggiore. Ett makalöst hus med takmålningar, väggmålningar och en ombonad, övervuxen trädgård.
Vi har bott på en stor rosa ”hacienda” (vad kan det heta i Italien?) utanför Venedig, med en stor inbyggd gård där värdfolket satt vid ett långt välkomnande bord under pergolan och bjöd på vin.
Vi har bott precis vid klippkusten nära Dover (vita huset på bilden), behövde bara gå över vägen och ner för en trappa för att vara på stranden. Promenerade längs klippväggen vid ebb och på vägen ovanför vid flod. Njöt av den fantastiska maten på puben bredvid.
Vi har bott på en bondgård vid enorma katedralen Wieskirche i Alperna och väckts av dånande klockspel. Hört åskan rulla mellan alpväggarna på nätterna.
Vi har bott i ett litet hus med egen swimmingpool i Las Alpujarras, i en trädgård med olivträd, apelsinträd, avocadoträd, mosaikfontän och den allra vackraste blomtäckta carport jag någonsin sett.
Vi har bott hos en tysk med jättemustasch i Alsace, gått ut i mörkret med honom och letat lysmaskar samtidigt som vi lärde några holländska barn att räkna på svenska. Vi har bott på en hästgård i Bayern där dottern fick prata tyska med hästen hon red. En annan häst stod hon och kliade så mycket att den gnäggade efter henne så fort hon gick därifrån. Vi har bott i en fiskestuga i Champagnedistriktet utanför Paris. Matade karparna med bröd, de ville inte nappa. Hörde grodornas kväkanden i den stilla natten.
Vi har också bott på några holländska semesteranläggningar med stora badpalats.
Allt bokat via internet.Men jag har aldrig rest utanför Europa! Var sak har sin tid…Har ni några underbara eller mindre underbara reseminnen? Som när jag på min eminenta spanska beställde äppeljuice till sonen och han fick kamomillté? Berätta!
Egentligen skulle jag skriva om något helt annat idag, men jag kan inte undanhålla er detta.
Ett hus fullt av infall, fantasifulla detaljer, välgjorda snickerier och mycket kärlek.
En trädgård full av detsamma.
Ett omtänksamt värdpar i ett drömmarnas semesterboende.
Hos Angela och Alban Bunting utanför Bath i England.
Vi bodde där en vecka sommaren 2005, jag hade hittat huset när jag klickade runt på nätet för att leta semesterboende. Nu är barnen sugna på att åka till England igen och det känns som ett bra alternativ när pundet står lågt. Jag tittade in på deras hemsida för att se om det fanns någon vecka ledig i sommar, sedan går jag till tv:n för att titta på mitt inspelade program om Engelska trädgårdar för att få ännu mer englandslängtan.
Och vem handlar programmet om? Jo, Angela och Alban Bunting utanför Bath i England.
Jag skrek rakt ut!
I programmet får man se delar av deras fantastiska trädgård med tre lekstugor av den mest avancerade klassen (det tredje barnbarnet var nyfött när vi var där, så den lilla viktorianska affären var bara på idéstadiet då), underbara uteplatser, en liten trädkoja gjord av ett rödbladigt träd (tror att det är en bok) med en liten dörr där enbart de minsta barnen kan krypa in (inne i kojan står några betonggrisar och myser) mm mm.
Man får också träffa Angela och Alban lite. Dessa underbara människor som byggt upp hus och trädgård från en veritabelt ruckel. När de köpte fastigheten för över 40 år sedan fick de inte låna pengar till renoveringen eftersom huset ansåg alltför förfallet. Steg för steg, utan pengar men med oerhörda mängder fantasi och känsla har de lyckats bygga upp något som är helt unikt. Alban är snickare och idéspruta. Angela stöttar oftast, men försöker ibland hålla tillbaka honom lite.
Huset är så överfullt av fantasifulla detaljer och infall att det inte går att beskriva. Det finns t o m ett frågeformulär skrivet på vers där barn (och vuxna) ska leta efter olika detaljer både inne i och utanför huset. Det finns ett mushus snickrat på en dörr, spindelnät inkarvat i takstock, udda låsanordningar, blyinfattade fönster, köksbänken är gjord av en mycket grov planka med ojämnheterna kvar i ytterkant, i golvsocklar kan man hitta små dörrar med gångjärn – öppnar man o kikar in sitter en liten groda där inne… etc etc.
Alban är en engelsk Pettson!
Det var härifrån jag fick idén till det lilla fönsterbåset in till sonens säng, det med blyinfattat fönster som jag haft på bild tidigare. Alban hade gjort ett liknande, men betydligt större, in till det blå sovrummet.
När vi kom dit hade Angela bakat scones som stod i det lilla matrummet och väntade tillsammans med clotted cream och hemgjord sylt. I alla rum fanns färska blommor i färg som passade med rummets färger. Vid ett tillfälle hittade vi inte vår fyraåring. Vi letade överallt i hus och trädgård tills vi till sist hittade honom inne i snickarboden där han lyckligt hjälpte Alban att städa upp alla hyvelspån.
Den enda nackdelen med detta ställe var – förstås – att det regnade mest…
Vi har bott precis vid klippkusten nära 
Vi har bott i ett litet hus med egen swimmingpool i 
Vi har bott i en fiskestuga i 
