Sidor

tisdag 29 september 2009


Så kom den till sist.
Hösten.
Efter en fantastisk sommar.
En fantastisk september.

Idag tog jag på mig strumpor.
Ställde undan sandalerna.


Igår tittade jag på fru Anka och de andra fruarna.
Fascinerande.

Sa till äldste sonen att vi kunde lära oss ett och annat.
Jag tränar på att prata med sådan där sävligt långsam röst som en fru har
och han tränar på att säga att hans mamma alltid är snygg, som en annan frus son sa.

Tyvärr tror jag inte att någon av oss klarar det.

Vi klarar inte av fruarna överhuvudtaget.
Men det är skönt att få lite distans.

Det är väl därför de här programmen sänds?
Lyxfällan, städprogrammen, Anna Skipper och fruarna.
För att vi ska känna att så där illa är det i alla fall inte hos mig....


Och när jag skriver detta får jag ett sms från Fighter/Tindra som äter choklad.
Och tänker på mig.
Och ger mig distans.

Jag ska banne mig träna på att inte klaga på hösten.
Eller på vintervädret.

Med sävligt långsam röst.

söndag 27 september 2009

EFIT - Sköna Söndag

Ett Foto I Timmen, i skön söndagslunk.
Minns ni första morgonprogrammet på teve, Sköna Söndag, med Catrin Jacobs?
En damtidning i teve-format - omdiskuterat redan innan start.
Först lite barnprogram, sedan blev barnen tillsagda att låta mamma få titta i fred.
Malena Ivarson tipsade om massage med oljor, vilket fick männen att undra om det gick bra med motorolja.
Susanne Lanefeldt tjoade Kniiip!
Bertil Svensson skar sig i tummen.


07.00
Jag vaknar, liggande på högkant ytterst i sängen.
Tätt i min rygg ligger åttaåringen.
Jag njuter av närheten, har ju sett Clintans gripande film Changeling kvällen innan.
Tar en bild av äkta shabby chic, sovrumsfönstret.
Snart ska innanfönstret sättas tillbaka.


08.00
Ligger fortfarande kvar i sängen och lyssnar på leken i rummet bredvid.
När jag går upp inser jag det oundvikliga - det MÅSTE städas här!
Hur mycket prylar kan man ha framme samtidigt?


09.00
Har inte bakat surdegsbröd denna gång, utan ett på bikarbonat.
Med massor av frukt.
(Recept nederst i inlägget)
Och så har jag köpt en fin brödburk.
Önskar bara att den funnits i blått.
Ljusblått.


10.00
Fotograferar i trädgården för fototriss (förra inlägget).
Längs staketet mot den mer trafikerade gatan
har vi två meter hög spireahäck, klasespirea.

Blommorna är ljust ljust rosa och fulla av bin och fjärilar.
Nu är de överblommade.


11.00
Gör en ny balja te.
I fönsteröppningen mot utbyggnaden sitter en av husets alla mucklor.
En blåklocka, gjord av Lilleman.
Jag gillar mucklor, har sådana lite här och var.


12.00
Lunch. Rostbiff och sallad.
Önskar att jag kunde göra sådan där god currydressing
som danskarna alltid har till rostbiff.

Mmmm, sådan och rostad lök...


13.00
Pannacotta.
Har grädde, gelatinblad och ljust muscovadosocker.
Nu ska glasen in i kylen för att kallna och stelna till kvällen.
Borde ta hand om surdegen också. Mata lite.


14.00
Björnbärsplock.
Igen.
Inget synd om mig, inte.
Ska koka mera marmelad med choklad i...


15.00
Sönerna har väldigt svårt att komma ihåg att träna på sina instrument.
Äldste sonen spelar oftare på pianot än på sin fagott.
Nu kör han igenom sina läxor, iförd Springsteentröja från i somras.
Är han mammas grabb, eller?


16.00
Tvingar mellangrabben att spela trombonläxor.
Det stånkas och stönas och gnölas.
Men han ser mig duka fram eftermiddagsfikat,
så han har förstånd att göra som jag säger.
(Dessutom kom jag med i bild!)


17.00
Dags för årets pussel.
Mina stora hibiskusar ska in på glasverandan.
De har stått ute på trädäcket hela sommaren och gottat sig.
Hur i all världen ska de få plats inne?


18.00
Jag letar efter kidneybönor i skafferiet.
Det blir två middagssittningar.
En för äldste sonen som ska vara borta kl 19.
En för maken och Lilleman som är på fotbollsträning till kl 19.
Övriga får välja. Jag är hungrig!


19.00
Sitter på köksgolvet och går igenom olästa dagstidningar.
Hittar artiklar och intervjuer med Mika och Deppen.
Oj, vad mycket det blir att läsa när DN hamnar på hög.


20.00
Har kokat upp lite frysta bär med muscovadosocker
och lagt på pannacottan.
Lilleman tittar skeptiskt och tror inte att han tycker om.
Provsmakar. Gillar inte bären. Får en "naken" som väntar på storebror.
Vill ha sylt på. Smakar. Tycker inte om sylten. Maken äter upp sylten.
Lilleman tycker inte om det under heller.
Luttrad mor äter upp hans pannacotta och får sedan ont i magen.


21.00
Hoppas på att få se film ostörda ikväll.
Har lånat dvd:n av en vän.
Ska se tvåan på onsdag
och då är det ju kanske bra att ha sett ettan först...


22.00
Avbrott 1 i filmen.
Mina föräldrar kommer på besök, jag ska få några bilder till ett jobb.
Mamma har med sig papiljotter
som hon fått för sig att dottern vill ha.
Dottern vill inte alls ha några gamla papiljotter.


23.00
Avbrott 2 i filmen.
Jag måste få lägga in bloggen, säger jag.
En stund kvar av filmen - sedan sovdags!
Tittar in på era dagar (och trissar) imorgon!


-♥-


Min lättbakade monsterlimpa:
10 dl mjöl av valfria sorter
8 dl fröer, nötter, torkad frukt, müsli etc (prova gärna Lidls i gröna påsen - med 45 % frukter)
4 tsk bikarbonat
2 tsk salt
8 dl vanlig yoghurt
1 dl lingonsylt
blanda och klutta upp i två smorda formar
200 graders ugn i en timme

Fototriss - utblommat

EFIT och fototriss samma söndag - puh.
Skrockar gott när jag ser dagens fototrisstema; utblommat.
-Lätt som en plätt, säger jag kaxigt till maken.
Går ut i trädgården.
Vadå lätt?
Allt blommar ju!
Det är fortfarande sommar i Stockholm.
Och sol.
Dessutom blåser det, så när jag väl hittar lite utblommat är det svårt som sjutton att få bilderna skarpa.

Lavendel
underbara väldoftande vackra blommor
fyllda av fjärilar
och drömmar om Provence


Stockros
fleråriga höga tacksamma
(ja, de tvååriga är vanligast)

Klematis
jag har närmare tjugo olika, tror jag
tidigblommande, senblommande
men de flesta är småblommiga

fredag 25 september 2009

Skål, ta mej f'n

Ikväll ska jag skåla


för min goa Fighter/Tindra

som efter en grym kamp lyckats kasta ut Hr Hodgkin ur sin kropp

(nu är bara "resten" kvar)

för min fina pappa
som har joggat sin gamla morgonrunda

(men han gick uppför värsta backen)

för de duktiga Idol-sångarna
(heja Calle, heja Emelie, heja Mariette, heja Joy,
heja Tove, heja Erik, heja alla)


för sprängd Anka
hos kvällens Skavlan

(då räcker det nog inte med ett glas)

för mina underbara barn
(en gräsänkekväll)

torsdag 24 september 2009

I de stillsammaste vatten...

Boråstapeter har en tjusig kollektion som heter Linné. Många vackra fantasieggande mönster och starka färger. Vitt och guld är alltid sobert och inte så krävande i färgerna som en del andra. Se t ex på mönster 3305 med vackra blommor på blekt grön botten:


Att finna en rättvisande bild på Boråstapeters hemsida är svårt, det finns en liten detaljbild som borde få en att ana ugglor i mossen. Om man tittar på den innan man beställer, vill säga:


Denna tapet användes i ett hus för äldreboende i en stad nära mig. Jag vet inte hur länge den hann sitta uppe innan detaljerna avslöjades, men någon tyckte uppenbarligen att den blev lite magstark för pensionärerna:


I timmerhuset i fjällen, det som makens farfar och farbröder flyttade, stock för stock, från fädernesgården på 50-talet finns en broderad bonad på väggen. Makens farmor tyckte alltid så illa om den eftersom hon en gång läst fel.

Under det lilla broderade huset på bonaden står orden:
Hemmets lycka är förnöjsamhet,
men stackars lilla farmor hade läst
Hemmets lycka är förmögenhet.

I denna vackra gamla timmerstuga använder vi dagligen ett porslin som köpts in av någon av farbröderna, kanske t o m av en präst - för det fanns flera präster i brödraskaran.

Första gången jag kom dit fascinerades jag av att lägga maten på en tallrik full av symboler. Ja, inte bara symboler, krävs det ens fantasi för att se vad som avbildas på tallrikarna? Ni får väl klicka och räkna hur många av vilket kön ni ser!


Tallrikarna är av Stig Lindberg, heter Eros och är dyra som sjutton idag. Jag tror jag ska övertala maken att de ska plockas undan och sparas för eftervärlden!

Så, där fick ni lite vardagsporr när ni som minst anade det!

(Och bilderna har jag uteslutande knyckt på nätet, ska man vara fräck ska man vara det fullt ut!)

onsdag 23 september 2009


60 år idag, tro't eller ej.
Long Live the Boss!

måndag 21 september 2009

Att gilla läget

Att ta små steg i taget.
Att glädja sig över de små framstegen.
Att inse att allt inte går att påskynda.

Att när man är utslagen av svår sjukdom vara mottaglig för ännu mer.
Att också drabbas av ännu mer.
Av sådant som en frisk person har svårt att bemästra.

Och då har man den svåra sjukdomen i grunden, den som orsakar så mycket oro, så mycket ångest, så stor press på den sjuke, på nära och kära, på hela omgivningen.

Ja, det finns flera i min närhet som kämpar just nu.

Kämpar mot sjukdom.
Kämpar mot depression.
Kämpar mot otålighet.

Jag pratade med min bror häromdagen.

Då hade han drabbats av mykoplasma.

Fick astmaanfall och andnöd på nätterna.
Läkarna vill inte skriva ut medicin utan vill att han fixar det här själv.
Dundercocktailen han fick i våras slog nog ut det mesta.
Då - innan de hade diagnosen klar.

Jag pratade med min bror igen igår.

Då var han riktigt glad.
Han hade plötsligt kunnat nå att klia sig på ryggen.
Kunde röra armarna betydligt mera.
Kände att orken förbättrats.
Kunde hålla ögonen aningens mer öppna.

Jag frågade om han skrev upp när förändringarna skedde, så att han kan se tillbaka på hur lång tid olika saker tar. Men nej, han vill inte. Vill bara bli av med eländet. Bli frisk. Så frisk han kan bli.

Bort med tinnitus.
Bort med labilitet.
Bort med koncentrationssvårigheter.

Vägen dit är lång.

söndag 20 september 2009

Fototriss och en födelsedag

Veckans fototrisstema är siluett.
Jag envisas med att stava det silhuett.
Temat är ändå detsamma.

Först ut blir en bild jag tog i Riga förra helgen,
från takterrassen på hotel Gutenberg mot bron Akmens tilts.
Vi hade precis ätit klart och måsarna satt perfekt på skorstenarna.

Idag gick jag ut i trädgården, fortsatte på fågeltemat
med att fotografera en rostig metallfågel jag har i en av rabatterna.
Den är köpt i Holland, i slottsträdgården vid Arcen.

Och till sist blommorna på min klematis Summer Snow
som fortfarande blommar
och vid det här laget
har klätt in hela portalen vid utegrillen

så att det inte går att komma fram till lådan med dynor...


Men dessutom har här firats en 16-åring!
Lördagskvällens klo blev i dubbel bemärkelse den hink med
levande kräftor som grannflickan plötsligt lämnade vid dörren!
Idag har de kokats och snart ska de avnjutas, mmmmm...

Jag hann (nästan) ta en bild av kräftkoket innan linsen immade igen...

(Idag har jag bakat surdegsbröd, skördat tomater i växthuset,
vattnat i trädgården,
plockat päron,
kokat björnbärsmarmelad med choklad

och fixat en hel del sådant där smått som aldrig blir gjort.
Men huvudvärken vill inte släppa.)

onsdag 16 september 2009

Fem fnittriga flamsiga i Riga

Resan till Riga var en underbar födelsedagspresent från fyra underbara väninnor. Vi flög med Ryanair från Skavsta, det tog bara 45 minuter - helt otroligt! Upp i luften och så ner igen.

Natten innan avresa sov jag uruselt. Lilleman kom just när jag skulle somna och hade sina känsliga tentakler ute hela natten eftersom han visste att jag skulle resa. Kl 04 gav jag upp, gick till duschen och kikade på vägen in på äldste sonen som låg vaken och skrev på något alster i sin säng.

Jag hade packat väldigt lätt, blott 4,4 kilo vägde min väska inklusive kameran! Ändå kunde jag inte använda en tunika jag tagit med mig eftersom jag glömt broschen som minskar dekolletaget!

På planet, när dörrarna stängts och besättningen förberedde sig för sin säkerhetsförevisning hördes ett svagt desperat kvidande från raden framför oss:
- Pappa dog inatt! I en hjärtattack halv ett. Och här sitter jag!
Kvinnan hade sett meddelandet när hon stängde av sin telefon inför flygresan.

Vilken mardröm!

Väl framme i Riga tog vi lokalbussen in till centrum. Slutstationen var utanför Stockmann, så vi passade på att äta tidig lunch i deras fräscha restaurang. Sedan taxi till hotellet som jag visat i tidigare inlägg. Det var lite udda att komma dit, mitt i ett mörkt och trasigt förortsområde där man inte skulle vilja gå ensam på kvällarna.

Annars är Riga en jugendnörds dröm. Så otroligt många vackra hus! När de andra kikade i klädaffärer och alla små stånd som fanns på gator och torg gick jag, nörden, och njöt av husfasader. En hel del har restaurerats i all sin överdådighet, andra står sorgligt förfallna. Hela 5-vånings jugendpärlor, totalt tomma och trasiga. Att Lettland är ett fattigt land är väldigt tydligt.

På vissa bostadshus kunde man också se hur de som hade råd hade satt in nya fönster, men de andra hade kvar de gamla slitna. Ingen samordning, utan flera olika typer av fönster. Ingen känsla för detaljer. Ibland hade de gamla förfallna, men vackra, byggnaderna ersatts med nya jättekomplex i äkta "öststatsbetong", men jag fick ändå uppfattningen att man nu förstått värdet i den gamla arkitekturen och hellre restaurerar än river. Men det tar tid och det behövs pengar.

Lördagen ägnade vi åt att vandra omkring i den gamla stadskärnan. Njöt av folklivet, fikade, hittade den lokala choklad-tillverkarens butiker, shoppade och skålade i mousserande vin i parken längs den gamla vallgraven där vakterna kom och körde bort de som satt på gräset.

På en av broarna över vallgraven sitter flera ingraverade hänglås, ditsatta av nygifta par som gemensamt kastar nyckeln i vattnet. Med jämna mellanrum tas låsen bort av ordningsmakten. Lite synd på en sann turistattraktion tycker jag.

Det var gott om turister, gatumusikanter, tiggare och möhippor. En uppklädd dam rörde sig till musik (vill man vara snäll kan man säga att hon dansade) för att skramla ihop lite pengar.

Många små stånd med hantverk, framför allt i bärnsten eller stickat, där mina väninnor ofta lyckades pruta när de handlade.

Vi åt middag på hotell Gutenbergs takterrass med utsikt över kyrktorn och floden Daugava. Jag åt en läcker grillad ost, en country cheese, som hette något i stil med Jans ost, den påminde om Halloumi men var inte alls lika gnisslig. Ugnsrostade grönsaker och en ristimbal med solros- och sesamfrösås till. Mycket gott!

Vi insåg senare att vi skulle bett kyparen skriva upp namnet, för vi ägnade en hel del tid åt att försöka hitta osten i mataffärer och på marknaden...

Under varma filtar i restaurangens mjuka stolar kom tröttheten ikapp oss, men den blåstes helt bort igen när vi kom ner på torget vid domkyrkan. Där finns Rigas största uteservering med levande musik på kvällarna. En underbar stämning en varm lördagskväll, med massor av folk och skön musik.

Vi satte oss under de stora parasollen och gasvärmarna med vin, öl och kaffe och bara njöt av sångerskan Zanna Blagovesenskaja och bandet Jusstone. Folklivet, värmen, musiken, upplevelserna, intrycken - vi kände oss som vi redan haft en hel semester!

Spårvagn tillbaka till hotellet där vi sov som stockar i hårda sängar på betongkuddar under betongtäcken och fick sedan avnjuta den intressanta hotellfrukosten...

På söndagen tog vi, liksom stora delar av lokal-befolkningen, tåget till Jurmala, kurorten vid Östersjön. Även här var kontrasterna mellan de upprustade trähusen och de förfallna slående. Men vilken miljö! Det ena utsmyckade trähuset efter det andra mellan de höga raka tallarna.

Vi promenerade längs gågatan och gick ner till stranden där söndagsklädd lokalbefolkning samsades med oss fritidsklädda turister.

En sen lunch åt vi på en mysig marint inredd restaurang med solig balkong. Jag åt spenat- och ostfylld lax och drack den goda lokala ölen i stort glas (bild i förra inlägget).

På kvällen gick vi tillbaka till uteserveringen No problem för att dricka av det goda billiga vinet och äta något lättare till middag. Nu var det Mirta & Co som spelade och det var inte alls lika bra. Gapigt och skrikigt.

På måndagen låste vi in vår packning på stationen och besökte marknaden i de gamla zeppelinarhangarerna. Ostar, korvar, kött, fisk, bröd, kakor, godis, frukt, grönsaker och pryttlar i mängder.

Ibland fick man smaka och expediten gav sig med liv och lust in i en konversation på mycket bristfällig engelska. Ibland fick man bara ett korthugget Njet som svar på sin fråga.

Utanför hallarna fanns massor av klädesstånd i varierande skick. En av mina väninnor skulle hålla upp ett tygstycke för att se hur det såg ut, men fick sig en redig utskällning på lettiska av damen i ståndet som slet tillbaka tyget och vek ihop det igen.

I allmänhet upplevde vi folket som väldigt tysta och buttra, kanske kuvade. Det var väldigt tyst på gatorna, inga skratt, knappt ens några leenden. Inga barn eller ungdomar hördes. En väldigt egendomlig upplevelse - och tänk er då fem fnittriga flamsiga stockholmstjejer som kontrast...

Sista kvällen åt vi middag inomhus på Blue Cow/Zila Govs eftersom det var mulet och hade regnat. Härligt gott kött och belgisk Leffe Brune serverad i riktigt Leffeglas i en vackert inredd restaurang - ja det är en måndagsnjutning som heter duga, det!

Hemma och i säng halv två på natten, självklart trött och omtumlad på tisdagen. Men nöjd! Oerhört, oerhört nöjd!

När jag nu googlar efter Zanna och Jusstone använder jag mig av googles översättningsfunktion. Ojojoj, det är roligt det. Får fram den här meningen:

Kom, mutter, kom, strålande, kommit att bli vad vi känner och älskar dig av hela mitt hjärta - en snäll, tankspridd, ljushåriga mus med flyg glasögon ovanpå - och trösta oss, den olycklige, hungriga och jagade!