Veckans hus - takfot

Ja, jag fuskar!

Hedwig har avslöjat Veckans hus-temat, så att jag kan lägga in mitt bidrag trots att jag inte är hemma! Schemaläggning kallas det och är en väldigt användbar funktion.

Mina bilder på temat takfot är tagna i augusti förra året, dagen efter att jag och Anne-Lie sett Madonna på Ullevi. Vi åkte till slussarna och promenerade runt med kamerorna i högsta hugg. Så Anne-Lie, du får berätta i en kommentar var vi är!

Och nu blir det reklamfilm

Åker på spaning efter våren.
Men just det här teet kommer inte över mina läppar.



Däremot kommer jag att dricka en del av favoritölen Riggwelter...

Äntligen!

Fascinerande möten

Att umgås med en av sina bästa vänner och tillsammans göra något båda gillar, träffa intressanta människor, fika och bli inspirerad - ja det är väl något man mår riktigt bra av!

På lördagen var jag och M på Stockholms konstsalong vid Fjärilshuset i Hagaparken. Av en slump läste jag om utställningen i min konstförenings utskick och tyckte att det lät som en lagom utflykt.

Inte var jag beredd på anstormningen av folk! Kö till parkeringsautomaten, kö till Fjärilshuset, massor av barnvagnar med glada och mindre glada innehåll, sollapande och kaffedrickande livsnjutare på de öppna uteserveringarna, både vid Fjärilshuset och Koppartälten.

Men på konstsalongen var det lugnt.

Så inspirerande! Så mycket att se, så skilda tekniker, så många konstnärer! 

Vi pratade en lång stund med kvinnan som gjort den i vårt tycke intressantaste montern, Louise Nelson, f d gynekolog som förfasade sig över hur hormoner i vårt vatten påverkar naturen, hur insekter tappar förmågan att fortplanta sig eller kanske inte hittar någon annan av sin art att fortplanta sig med. Vid första anblicken såg man bara själva insekten på hennes tavlor, sedan såg man detaljerna - allvaret (ser ni den utdöende familjen i skalshalvorna?). Louise använder silversmide, etsningar, teckningar och digital grafik, är 72 år gammal och mycket engagerad. Hon berättade hur hon vägrade att skriva ut p-ring som preventivmedel, eftersom kvinnorna sedan spolade ner dem i toaletten utan att inse effekten på naturen. Massor av hormoner finns kvar i de förbrukade ringarna!

Louise berättade också om sandflugorna som omnämnts redan av James Cook - en sann plåga på Nya Zeeland. Hon hade gjort tavlor med tapeter från 1400-talet som bakgrund, små vykortsliknande bilder och små silversandflugor som satt fast med nål. Mycket läckert!

Den här charmknutten fanns bland Catinca Nyströms skulpturer, 

en pose de flesta hundägare känner igen, eller hur?

Sungmin Lee från Korea var en annan intressant konstnär. 

Hennes tavlor är varken av olje- eller akvarellfärg 

utan hon använder små, små bitar av orientaliskt papper!

En detaljbild visar det tydligare.

Se bara på trädstammarna, så verklighetstrogna - av papper!

Och aluminiumfiskarna av Bertil Rennerfeldt, ett sant handarbete med mycket humor.

Flera vackra träskåp i sköna färger av Jukka Nyström.

Den härliga tuppen av Lena Nilebäck gjorde mig väldigt glad.

Vi lämnade konstsalongen med en sann önskan 

om fetare plånböcker och flera väggar...

Veckans hus - spiraltrappa

Hon är minsann omväxlande, Hedwig. Ena veckan får man ett tema att bita ordentligt i, nästa blir det en enklare detalj. Oavsett vilket så gillar jag Veckans Hus skarpt och önskar att några fler ville nappa på utmaningarna!

Nu är det spiraltrappa som gäller och jag minns den vackra genombrutna järntrappan upp i tornet i jaktslottet Granitz utanför Binz på Rügen. Där fick man inte mötas utan guider höll ordning på köerna som skulle upp respektive ner.

Att stanna för att fotografera var inte populärt. Tyvärr.

Från tornets topp var utsikten över badorten Binz och Hitlers gigantiska semesterbygge (4 km huskropp!) Prora magnifik.

Tema fredag - detta gör mig lycklig

Det finns så mycket som gör mig lycklig,
både små och stora saker.
Bjuder på en lyckobild från torsdagskvällen:
En konsertupplevelse med en

färgstark och energisk artist

MIKA

Andra bjuder på sina lyckor här!

Veckans hus - min barndomsbiograf

Veckans Hus-temat är byggnadsminnen.

Jag växte upp i Vällingby, som var Sveriges första ABC-stad (Arbete, Bostäder, Centrum) och har sett många filmer på den byggnadsminnesförklarade biografen Fontänen.

Biografen invigdes av Svensk Filmindustri (SF) i oktober 1956. Premiärfilmen var Pysar och sländor (Guys and Dolls), men först läste Sickan Carlsson en prolog, specialskriven av Karl Gerhard:

"...Den husanhopning som på avstånd saknar romantiken,

har, sedd på nära håll, den charm som än i dag antiken,

bevarat genom konsekvens och en behaglig blandning,

av allvar och av lek och av respekt för linjers sanning..."

Fasaden är klädd med guldmosaik i rutmönster och skulle på kvällarna glittra och blänka som vattnet i en belyst fontän - ett effektfullt fondmotiv till Vällingby torg med sina stora cirkelmönster i smågatsten och runda fontäner. De nedre murade fasadpartierna mot torget och trapporna på var sida om byggnaden är klädda med svarta mosaikplattor. En stor neonskylt bär bions namn i skrivstil. Arkitekter var Sven Backström och Leif Reinius.

Även inomhus är formgivningen tidstypisk. Vällingbykonstnären K-G Andersson skapade bland annat en spännande muralmålning i foajén. Där står sex stolar i vitmålat smidesjärn, förankrade i golvet. Marmorgolvet har ett diskret rutmönster i grått.

På mitt foto ser ni hur SF förvaltar den vackra målningen genom att tejpa upp fula affischer...

I salongen rymdes 502 personer, två av raderna bestod av fästmanssoffor – jag minns fortfarande hur obekväma de var! Taket målades i stora rektanglar i ljusblått och vitt, den inre av två ridåer dekorerades med stora applikationer.

Fontänen drevs av SF fram till 1985, då man inte längre ansåg att den var lönsam. Svenska bostäder fick inte bygga om lokalerna och lät istället biokedjan Eurostar, startad av två unga filmentusiaster, driva biografen vidare. Under deras regi blev biografen allt mer framgångsrik och visade även Sverigepremiärer tack vare goda kontaktnät med olika filmbolag.

När centrumet skulle byggas om ville SF ha tillbaks biografen och Svenska bostäder slöt i smyg ett nytt avtal  bakom ryggen på sin hyresgäst sedan 20 år. Det hela gick till domstol där Eurostar fick ekonomisk kompensation men ingen biograf. Innan SF tog över driften av biografen ansökte Eurostar om att registrera varumärket Fontänen, något SF invände mot. Patent- och registreringsverket avslog SF:s invändan, vilket innebär att SF inte får kalla biografen för Fontänen utan Filmstaden Vällingby.

Förvånansvärt stora förändringar har sedan tillåtits, bl a har toaletter rivits, träpaneler målats över och en ny ful fristående biljett- och godisdisk byggts. Den gamla biljettkiosken finns kvar, men döljs bakom diverse bråte. Under torget har flera små salonger sprängts fram.

Hoppas att ni kan ta er sex minuter för att titta på denna underbara film om bygget och invigningen av Fontänen:

Torsdagsfoto - svartvitt landskap

(klicka på bilden!)

Flera svartvita landskap här!

(Tillägg: bilden är från Étretat i Normandie, sommaren 2008)

Tisdagstema - tråkigt

Ett vandaliserat och översnöat fotbollsspel
på Kägelbanan vid Mosebacke. 

Visst är det tråkigt?

Flera tråkiga bilder här!

EFIT - en galleridag

06.30

När jag kommer in i köket lyser morgonsolen in genom fönstret. 

Tebaljan är fylld av varmt gott te och påskliljorna ger hopp om vår. 

Men det är minus 8 grader ute. Det kunde jag ha sluppit...

07.30

Snart dags att gå till skolan med Lilleman. 

I rönnen utanför ytterdörren sitter ekorren 

och tömmer behållaren med solrosfrö.

08.30

Hemma en kort vända efter morgonens promenad på isgator i sol och bitande vind. 

Hinner gå på toa och väcka tonåringar.

Ekorren är kvar.

09.30

Möte hos en granne angående årets upplaga av Öppen Trädgård

som anordnas av den lokala villaägareföreningen. 

Jag lyckas få evenemanget framflyttat en vecka 

eftersom jag är bortrest det tänkta datumet. 

Får lite reklammaterial om trädgårdsmässan också.

10.30

På väg till galleriet. 

Vi delar på dagarna, jag och min medutställare, 

akvarellisten Yngve.

11.30

I Gamla Stan skyltas med vårblommor och fastlagsris. 

Färgglatt och efterlängtat! 

På de smala gatorna ligger isen glashal.

12.30

Dricker te ur min souvenirbalja från Eiffeltornet. 

Dottern och jag stannade på andra våningen 

när grabbarna åkte upp till toppen, 

då handlade vi temuggen och en fin burk i en av butikerna. 

13.30

Läser lite i min pocket som jag fått från Pockethexan. 

Den är fängslande, men läsningen blir splittrad 

när det kommer in besökare i galleriet.

14.30

Dottern har kommit och jag går till Järntorget 

och köper mjölk till mitt te. 

Här står Evert Taube staty.

15.30

Vi löser korsord när galleriet är tomt.

16.30

Så här ser det minimala köksutrymmet ut. 

I mikron ryms inte ens en mattallrik, 

i kylen inte de flaskor man vill kyla till vernissagen. 

Toaletten är inte större den, 

det gäller att vända sig åt rätt håll innan man stänger dörren...

 17.30

Yngve har med en gästbok. 

Jag gillar kommentaren han fått av ett barnbarn: 

"Grym vänersars morfar. Du leder tävlingen nu!" 

Grabben har sålt två egna målningar till grannar, 

men nu har morfar sålt fler!

18.30

Har släckt och låst för idag. 

Hinner precis med tåget hem. 

Skönt.

19.30

Värmer rester till middag. 

TV-dinner för dottern framför dagens avsnitt av Topmodel.

20.30

Äldste sonen har komponerat och vill ha smakråd. 

Melodin och texten är utmärkt, 

men när ackorden dundrar lite för enformigt 

orkar inte mammans trötta huvud riktigt med.

21.30

Lilleman är nattad, kvällens film framtagen. 

Gissa vem som snart måste lämna över fåtöljen till sin mamma?

22.30

Jomen visst blev det en Depp! 

Public Enemies. 

Den var bra. 

Han är grymt bra. 

Som alltid.

23.30

Filmen är slut. 

Daimen är slut. 

Sängen väntar. 

Badrummet är upptaget. 

Suck.

Andras EFIT-måndag visas här.