Veckans hus - världsarv

Jag hade tänkt åka till Drottningholms slott för att fotografera till Veckans Hus. Visste bara inte när jag skulle få tid. Så satte jag mig och kikade på världsarven utanför landets gränser, tänkte att jag kanske hade bilder från något?

Oj. Ja. Det hade jag. Hur skulle jag nu kunna välja?

Det jag helst vill ta kan passa in på ett annat tema, om det kommer, så jag håller nog lite på det och väljer ett välkänt världsarv på gränsen mellan Normandie och Bretagne. Bilderna är dotterns, jag hade videokameran...

Mont St Michel är inte bara ett världsarv, det är också ett kommersiellt jippo. Ett väldigt vackert sådant. Vi gick runt den lilla ön på den av ebben blottlagda sanden, vandrade upp och ner för gränderna och den turistfyllda huvudgatan, besökte fyra små dyra muséer och åt en hyfsat god middag vid ett fönsterbord med vacker utsikt. 

Men själva klostret fick inget besök av oss. Den lilla uppnästa fransyskan som satt i biljettkassan vägrade att låta dottern gå som under 18 när vi inte hade legitimation med oss som bevisade hennes ålder. Hon fick gå in för 5 Euro, som det kostade för 18-25-åringar. Vi ifrågasatte var det stod att vi måste visa leg, för det stod ingenstans. Den lilla uppnästa kläcker då ur sig att "5 Euro är väl inte så mycket?". Hon fick en rejäl utskällning på någon sorts franska av maken och sedan struntade vi i att besöka klostret.
Jisses, vi har väl sett kyrkor förr?