Sidor

söndag 31 oktober 2010

EFIT - på Halloween!


7.30
Vi är många runt om i landet som ställer om klockorna 
denna morgon.
Jag tycker att det är så skönt att få sova lite längre!


8.30
Med morgonbaljan te bredvid mig kollar jag Facebook,
bloggen och resultatet från gårdagens hockey.
Målkalas, jo jag tackar!


9.30
Igår gjorde jag en krans av lönnlöven jag och Lilleman plockat.
Nu pyntar jag den extra med en pumpamask, dagen till ära.
Men många barn kom utklädda redan igår - fel dag!


10.30
Jag ska snart åka till stan, lämnar
Lilleman och lånehunden lekandes i trädgården.


11.20
Sneddar över Klara kyrkogård på väg mellan
Centralen och Stadsteatern.
Nils Ferlin är ganska söt där han står staty med sina utstående öron.


12.30
På Klara soppteater.
Har fått sista biljetten.
Njuter av Adolpson & Falk.
Igen.
Det är som att dra en go snuttefilt över sig - varm och mjuk.
Deras samstämda sång och gitarrspel.
Deras intelligenta och tänkvärda texter.


13.30
Föreställningen är slut.
Den krämiga palsternackssoppan med knaperstekt bacon också.
Adolphson & Falk kommer tillbaka den 12/12, men då kan jag inte gå...


14.30
Utställning med samtida indisk konst på Kulturhuset.
Jag kommer just när en visning ska börja och följer med en bit.
Men jag står inte ut när guiden svamlar och fumlar efter orden.
Konsten är så stark, då går det inte att säga:
- I det här läget är det lite jobbigt så att säga för kvinnorna.
Jag går runt själv. Uppfylld.
Påminns om min brevvän från Punjab,
men hon är värd ett eget blogginlägg, inte en parentes i en EFIT.


15.45
På BR Leksaker i Gallerian är Legoadventskalendern slut.
Jag som var så glad att Lilleman önskade sig den
så att jag slapp jaga 24 små presenter i år.
Mitt sjätte sinne säger mig att den finns på NK:s leksaksavdelning.
Fullträff.
Passar på också att köpa grönt te med hallon till dottern
och julens nya Muminmugg till mig.


16.30
Inser att jag inte hinner till Lars Lerin-utställningen jag tänkt se.
Sista dagen idag. Kan inte hjälpas.
Jag handlar obligatorisk fyndchoklad på T-Jarlen.
Hittar goda korvar och engelsk cheddar också.
Med tunga kassar sitter jag på Östermalms t-banestation
och väntar på tåget.
Beskådar Siri Derkerts konst.


17.30
Kommer hem och möts av ett monster.
Det är Lilleman som går sin bus-eller-godis-runda bland grannarna.
Ensam, men nöjd med resultatet.


18.30
Middagslagning. 
Halloumi, inlagd rostad paprika och salsiccia ska in i ugnen.


19.30
Min fina mugg visas för familjen.
I år är julmuggen vit till skillnad från tidigare blåa år.
På NK tror de inte att muggarna räcker till jul.


 20.30
Det behövs inte så mycket för att få Halloweenstämning.
Mitt svartflammiga änglafat och dekorerade satsumas.
Några plastspindlar fulländar det hela.


21.30
Dags för Måns Petter att sova.
Jag lägger skynket över buren och släcker lampan.

Avslutar min EFIT också, jag tror att det kommer att bli film här ikväll...

Fototriss - så här ser det ut där jag är idag

Stockholm City 31 oktober 2010
Fototriss

fredag 29 oktober 2010

Hundtricket eller Mitt liv med hund


Jag har växt upp med hundar. Den första kom till familjen när jag var drygt fyra år. Jag var med till boxerkenneln för att välja ut vilken vi skulle köpa och bestämde mig för en tigrerad hanhund. Varför? Jo, han var den enda som inte sträckte sig upp mot mitt ben, de andra gjorde det och nådde då över stövelkanten!
Jag var inte så hundvan.

Men att det var ett lyckokast att köpa en hund, det stod ganska snart klart för mina föräldrar som plötsligt fick sova ut på morgnarna. Jag vaknade tidigt och var en energisk unge, nu kunde jag ödsla den energin på hunden. På morgnarna satte jag mig i hans hundkorg och läste barnböcker (jag lärde mig läsa väldigt tidigt – har en storebror som lekte skola med mig). Att vi var bästisar, hunden och jag, det är ganska självklart.


När han blev sjuk trodde veterinären att det var cancer, men vi fick en medicin att prova ifall att det var något annat. Det visade sig vara ”en vätskeutfyllnad som trycker på lilla balanssinnet”. Gissa om de orden sitter kvar i mitt minne sedan dess. Efter ett år med sjuk hund bokade mina föräldrar en tvåveckors bilresa till Italien, dagen innan vi reste togs hunden bort.

Hund nummer två kom till familjen mer av en slump. Grannarna köpte en gul boxerkille, men husse var alltför allergisk. Så när min pappa fyllde 40 väcktes han av blöta pussar i örat. Hundpussar. Vi tog över grannarnas hund.

Om den första hunden var barndomshunden, så var det här tonårshunden. Där jag gick, gick han. Han satt på trappan och väntade när jag kom hem från skolan. Han satt i mitt fönster och tittade ut på löven som fladdrade och barn som ibland gick förbi. Han massakerade min papperskorg när jag inte var hemma, så jag kunde hitta trasiga nylonstrumpor och bananskal ingnuggade i mattan. Han drack öl ur min sejdel när vi var på fest.

Jag flyttade hemifrån innan han blev sjuk. Minns att jag jobbade på en konferens när han togs till veterinären sista gången.


Sedan köpte min bror sin första boxerkille. Han var redan ett år och hade sina ovanor. Ville sitta i framsätet på bilen eftersom första husse var långtradarchaffis. Gillade inte att bli lämnad ensam hemma, bet då sönder det mesta. Han kunde öppna stängda dörrar. Tog fast en tjuv en gång, mitt på Folkungagatan.

Jag lånade honom så mycket jag kunde. Han var med till fjällen, till skärgården, till Gotland. När dottern hoppade i hoppgunga låg han med nosen precis så nära som det gick utan att hon skulle nå fram med fötterna. När hon lärde sig krypa var det honom hon kröp till.

brorsans foto
Något år efter att hunden gått bort och min bror flyttat från förorten till landet, blev han fodervärd åt en tik, till höger på bilden. Efter några valpkullar fick han också ett av hennes barnbarn, en rejäl hanhund. Det är den enda valpen min bror haft, jag minns när de kom och hälsade på utan att ha avslöjat något och jag en kort sekund trodde att valpen var en present till mig...

Dessa två gick båda bort inom ett halvår. Det var tungt.


Nu är min bror inne på boxer fyra och fem. Boxer fem, en omplaceringshund, är helt och hållet husses hund men har tagit Lilleman till sitt boxerhjärta. Måste han välja, som när min bror busar med Lilleman, så blir han lite frustrerad men väljer att hjälpa den minste.

dotterns foto
Boxer fyra kom även hon som foderhund och har fått två kullar valpar. Hon vill inte lämna oss när hon hälsar på, hon och dottern älskar varandra. Där dottern går, går hunden. Just nu bor hon hos oss i en dryg vecka eftersom min bror med familj är bortresta. Då är det tufft när dottern går till jobbet, men jag är rätt okej som ersättare.


Och jag är nöjd så. Det räcker att låna. Men mitt hjärta slår volter varje gång jag ser en boxer. Knäna blir mjuka. Jag måste hälsa. Kärleken sitter djupt!

torsdag 28 oktober 2010

onsdag 27 oktober 2010

Färgstark!


Om ett träd faller i skogen utan att någon är där - hörs det då?
Absolut.

Om jag har en lila tröja på mig utan att någon ser det - spelar det någon roll då?
Kanske inte.

Men om jag berättar om det på Facebook och här på bloggen kanske någon ser - någonstans - och styrks av att vi är många som säger en självklarhet:

Homosexualitet är inte något sjukt, konstigt eller äckligt.
Det är däremot en skam för vårt samhälle att ungdomar idag begår självmord efter att ha mobbats för sin sexuella läggning.

Om alla som sagt sig vilja delta på Facebook också gör det, är vi 100.000 personer i lila idag.
Jag är en av dem.
Och mina barn ser mig. De vet att jag tar ställning.



Onsdagstema - ensam kvar

Försommarkvällen går mot natt och gästerna går hem.
Jag sträcker mig över staketet och tar en bild på värdinnan som dukar bort resterna. Ensam kvar.

Ordlös onsdag - längtan


tisdag 26 oktober 2010

Veckans hus - speciell trappa

Veckans utmaning är en trappa inomhus, som det är något speciellt med. Hedwig visar den fantastiska trappan på legendariska hotell Knaust - en trappa som jag bara trodde var en våning men visar sig sträcka sig över flera!

Jag visar Seriecentret i Bryssel, Centre Belge de la Bande Dessinée, inhyst i ett fantastiskt Art Nouveau-hus ritat av den belgiske arkitekten Victor Horta (1861-1947). Klicka gärna på bilderna så att ni ser detaljerna!


Störst plats i seriecentret ges åt Georges Remi, mer känd som Hergé; seriefiguren Tintins skapare och en av de stora mästarna inom seriekonsten.


Byggnaden från 1906 var från början ett textillager, Magasins Waucquez, byggd under en tid av stor industriell och teknisk utveckling. Med ny järn- och glasteknik kunde man öppna ytor, släppa in mer ljus och använda järnpelare istället för solida väggar. Trapphallen här i seriecentret är ett tydligt exempel på detta. Trappan ser ni till höger, men uppmärksamma också taket med det stora ljusschaktet och de genomsläppliga glasytorna.


Den fantastiska golvmosaiken, inte bara med friser utan även mönster i de större mosaikytorna.


Här syns ljusschaktet ovanifrån. Trappan anas där nere. 
De ljusblå plattorna är av glas och släpper därigenom ner ljuset till våningen under. 


Undersidan av glasplattorna är blyinfattade och bidrar till den fantastiska jugendinramningen, tillsammans med trappräcken, lampor och pelare.


Och i trappan finns det trasiga trappsteg som fick kapten Haddock på fall i en av Tintinböckerna!
Hergé var här och inspirerades långt innan huset blev ett seriecenter!

måndag 25 oktober 2010

Änglarna från underjorden


eller fortsättningen på keramikföljetongen...

För ikväll tog jag hem fatet, mitt änglafat som skulle haft vita änglar på himmelsblå botten.
Istället ser jag en mörk brunn med fladdermusänglar som kommer flaxande ur djupet - det passar väl bra så här när Halloween närmar sig?


Ganska unikt i alla fall.

Mitt fågelbad tog jag också hem, ska försöka limma ihop sprickan med lite smältlim. Upphängning i träd lär det inte bli förrän till våren.


Idag tänkte jag göra ett flätat fat av två olika leror, svart och naturell. Så blev det inte. Jag tog loss allt från formen och knådade ihop massan till en marmorerad klump som sedan kavlades ut till ett nytt fat med spetskant. Nu får vi hoppas att det håller bättre än förra gången!


Dessutom glaserade jag några små murgrönelöv.
Tror att mycket av min otålighet med det flätade fatet berodde på att jag fick tacka nej till en champagneprovning ikväll och en förhandsvisning på bio imorgon när jag ska ha tjejmiddag.

Men man kan väl inte få allt?



... eller?