När man bor vid Rhen, inklämd mellan vattnet och vinbergen, är det självklart att man sätter sig på båten och låter sig färdas längs den vackra floden. Ser alla slott, ruiner, byar och vinodlingar och låter vinden svepa undan den värsta värmen.
Laddar för bergsbestigningarna.
Vi tog båten till St Goar och gick uppför stekhet asfalt och branta trappor till slotts- och befästningsruinen. Här kan man gå en rundtur som leder in i mörka, trånga gångar och upp i utsiktstorn med sagolika vyer över floden. Ficklampa krävs, så nog är det skönt att man numera alltid har en med sig om man har smartphone!
En kort resa tillbaka uppströms så kom vi till Oberwesel, där vi gick på slingrande skogsväg upp till mitt favoritslott som numera (i likhet med många slott längs Rhen och Mosel) är hotell. Huvudet dunkade, svetten rann och vattenpauserna blir många när man bergsbestiger i 32-gradig värme.
Men så fick vi bästa bordet och jag kunde njuta den vackra serveringen av te,
liksom med väninnorna för några år sedan. (När teet har dragit färdigt ställer man tekannan på rätt köl igen, så stannar tebladen i den övre delen av kannan. Man får ett litet timglas att klocka tiden med.) Och jo, vi drack kallt, svalkande vatten också!
