Sidor

fredag 30 januari 2015

Överraskande obehaglig väckning


Somerset, England, sommaren 2014.

Vi bor återigen i ett av världens underbaraste hus, hos Angela och Alban. I detta lilla krypin sover Mellangrabben, hans säng är skräddarsydd för det lilla utrymmet, men den del av rummet där jag står och fotograferar är lite större (här finns både garderob och skrivbord). Den vänstra väggen visar huvudhusets yttervägg, så just den här delen är utbyggd och sticker in lite längre på grannens tomt - huset ligger nämligen i tomtgräns.

Om ni har hängt med på min beskrivning så förstår ni att fönstret vetter mot grannens tomt, men längs med det hus vi bor i, så egentligen ser man inte så mycket när man tittar ut. Bara resten av vår fasad.

En sen kväll när vi alla lagt oss, reagerar plötsligt sonen på skenet och ljudet från eldsflammor utanför fönstret. Hela husfasaden lyses upp av lågorna! Han försöker se vad som pågår, men anar bara några silhuetter som tycks kasta in gamla möbler (!) i en öppen brasa. Som scout och van vid eldning tycker han förstås att det är väldigt obehagligt att någon eldar så nära ett bostadshus och dessutom så sent på kvällen (pågår det något mystiskt - vad försöker de dölja/elda upp?). Han kommer och väcker mig och tillsammans försöker vi förstå vad som pågår. Det finns ett blyinfattat fönster på annan plats i huset som vetter rakt mot elden, men vi ser ingenting genom det heller.

- Jag går och kollar vad det är för idioter, säger sonen och tar på sig skor och en jacka över pyjamasen. Själv går jag ut i trädgården för att försöka höra över muren vad som sägs. Vem vet vad det är för typer sonen träffar på? Det är känns mycket otrevligt alltsammans.

Uppenbarligen finns det ingen som passar brasan, utan karlarna har gått in i sitt hus. Jag hör hur sonen försöker få kontakt och till sist kommer en man ut och pratar med honom. Sonen är väldigt trevlig men lyckas tydligt förklara vad han tycker om det hela och mannen lovar att sluta eldandet.

När sonen kommer tillbaka ser vi hur grannarna släcker brasan med en vattenslang. Vi andas ut och hoppas kunna somna och sova i lugn och ro.

Vårt värdpar blir allt utom glada när de senare får höra om upplevelsen, det är tydligen inte första gången grannarna eldar på ett vårdslöst sätt. Själva hade vi gärna sluppit den överraskande och skrämmande väckningen.

söndag 25 januari 2015

Tre förluster och en vinst

Måns Petter i levande om än trött tillstånd

På lördagsmorgonen låg Måns Petter död på burgolvet.
Bara sådär utan förvarning.
På fredagen hade han drillat för fullt.

Sedan var det hockey på Hovet.
Första djurgårdsmålet godkändes inte.
Och därefter gick det bara utför.

Så hann vi hem till handbollen på teve.
Och Sverige ledde flera gånger, med flera mål.
Sedan vände fransmännen och vann.

Men en vinst blev det också.
Den här gången var det till maken djurgårdskaninen kom.
Maken fick en datormus och fick vinka till hela Hovets publik på jumbotronen.
15 seconds of fame, liksom.

På söndagen har jag städat och handlat mat och inte gjort så mycket kul eller vettigt eller intressant alls. Å andra sidan var dottern här hela fredagskvällen och det var SÅ mysigt!

lördag 24 januari 2015

Prickar i min närhet


Hämtar kameran i arbetsrummet.
Knäpper en bild på hurtsens knoppar.
Prickiga, knottriga, kuliga.



Går ut till Lilleman som ligger framför teven under en filt.
Små tår (nåja, storlek 41), prickar på filt, mjuk fleece.



Tillbaka till arbetsrummet.
Glaskupelandskapet med muminmamman och snorken står i fönstret.
Glaset är prickigt av glitter.

fredag 23 januari 2015

Så vackra hus i förfall


I fina Jurmala utanför Riga finns så många vackra hus att mina ögon gick i kors. Tänk om man hade pengar att köpa ett (två-tre-fyra-många!) och restaurera det, läget vid den gudomliga sandstranden är så fantastiskt!

onsdag 21 januari 2015

Må vi aldrig glömma



Berlin.
Muren.
Påminnelsen om den delade staden.

tisdag 20 januari 2015

Så här fint besök har jag idag


Lite nysnö har fallit inatt, kanske någon centimeter som lagt sig på blankisen. Jag lade ut lite jordnötter i keramikfatet i rönnen. Det dröjde inte länge innan nötskrikorna kom. Fyra stycken!



De turades om att äta av nötterna, men var omöjliga att få på bild alla fyra på en gång. Och jag förbannade alla smutsiga fönster.



Sedan kom även ekorren skuttande, men hen nöjde sig med solrosfrön idag.

måndag 19 januari 2015

A mild winter


My pots are ready for snow and winter cold,
but so far our winter is very mild!

Idel glada miner, på mänschor å kaniner!


På lördagen fyndade jag ett tungt pelarbord på Erikshjälpen. Det borde fungera som underlag till min kommande mosaiklek. Sonen fick bära hem det, så bar jag boken han köpte (och gick till Ica).



På kvällen var det hockey på Hovet. Härlig match mot HV71! Och Djurgårdens maskot Järnkaninen gav bort goodiebagen till grabben på raden framför oss.



På söndagen (som dokumenterats timme för timme i inlägget innan) höll jag prova-på-kurs här hemma. Fyra glada och pratsamma tjejer skapade massor av alster som nu ska in i min glasugn.

EFIT - mat kurs mat disk mat teve disk


Vid 9
har jag masat mig ur sängvärmen
och lägger ut lite russin till min halvtama koltrasthona.


Vid 10
sitter jag på verandan och morgonfilosoferar.



Vid 11
har jag fyllt skärolja i glasskärarna
och tagit in allt som behövs inför dagens kurs.



Vid 12
är bordet dukat och maten klar.
Nu kommer de!



Vid 13
är soppan äten och tjejerna igång.



Vid 14
skapas det för fullt.



Vid 15 
vill de inte sluta.



Vid 16
har de gått och jag städat undan.
Så bra med hotelltofflor mot eventuellt glassplitter!



Vid 17
påbörjar jag middagslagningen.



Vid 18 
serveras Jamies polenta med tomatsås
och fänkålsrullade köttbullar.
Helt okej, men det blir ingen repris.



Vid 19
lagar jag köttfärssås på den köttfärs som var kvar,
sedan städar jag undan disken återigen.



Vid 20
ser vi handbollen.
Maken pausade matchen när jag diskade.



Vid 21
ser vi Så ska det låta.
Den här inspelningen var jag med på,
sitter där uppe vid S.
Ibland ser jag mitt hår i bild.



Vid 22
säger jag bara
- Marcello ... 



Vid 23
har jag tagit hand om disk igen,
nu efter soppan och köttfärssåsen
som stått på trappan och svalnat.

fredag 16 januari 2015

Spillror av en minnesplats


En begravningsplats i södra Belgien.
Familjen hette Burton och hade en gång ett ståtligt mausoleum.
Nu är det bortglömt, sönderfallet, splittrat.
Naturen tar sakta över.

torsdag 15 januari 2015

Birgitta Watz, en kreativ konstnär i unik miljö!

Anne-Lies mobilfoto

På en nedsläckt buss åkte vi genom Frihamnens okända kvarter, Anne-Lie och jag, en dag i december. Det var mörkt ute och mörkt inne, men vi hittade var vi skulle gå av. På folktomma gator bland höga, opersonliga och fula kontorshus letade vi oss fram till en unik och spännande miljö, en liten fristad mitt i allt det storskaliga och gråtråkiga!



När vi svängde in på den lilla gården möttes vi av tända ljus och brinnande eldar som fick det röda teglet att lysa av värme och fyllde oss av förväntan!



Så klev vi in hos konstnären, formgivaren, keramikern, författaren mm Birgitta Watz. Jag har växt upp med hennes keramik, mina föräldrar drack alltid kaffe ur hennes muggar och ur en av hennes tillbringare serverades ofta vatten. Nu hade jag genom en av mina föräldrars bästa vänner fått veta att Birgitta hade Öppet Hus och när så Anne-Lie kom till stan tog vi oss hit direkt från station.



Vi serverades glögg ur Birgittas muggar och fick ett långt trevligt samtal med henne innan vi själva gick runt och botaniserade bland allt det vackra.



Birgitta har arbetat i många, många år med keramik. Mest känd bland allmänheten är kanske hennes servis Quattro som kom på 80-talet. Den var en storsäljare som t o m köptes in till Louvren i Paris! (Nej, det är inte den på bilden!)



Här finns glasyrer av alla de slag, Birgittas kunskaper om och intresse för glasyrer går det inte att ta miste på. Jag låter bilderna tala för sig själva.






Efter att ha druckit upp vår glögg och planerat vad vi ville köpa, frågade vi om det gick att få en rundtur i den stora industribyggnaden. Ursprungshuset på tomten är nära 100 år gammalt och av stort kulturhistoriskt värde. Det var i en del av det som Birgitta först hade sin verksamhet.

2007 fick hon överta resten av byggnaden, en verkstad med högt i tak. Hela byggnaden var kraftigt eftersatt med sprickor i ytterväggar och läckande tak och risken var överhängande att staden skulle få för sig att riva den eftersom tomten har ett så attraktivt läge. Just då vägde rivningsförbudet tyngre och Birgittas planer för kvarteret uppskattades av samtliga involverade förvaltningar.



Ett gigantiskt restaureringsarbete påbörjades. Många saker som påminner om byggnadens ursprung bevarades; här finns traverser, klädskåp och andra gamla detaljer som skapar en magisk stämning.





Lokalen hyrs idag ut som fotostudio, till olika event, fester och bröllop. Här finns ett rejält kök lämpligt för matlagningskurser.





När man hyr lokalen finns möjlighet att få använda Birgittas egna glas- och keramikserviser som står i ett skåp i det stora köket.



Vi guidades vidare förbi keramikugnar och glasyrhinkar och fick oss en intressant inblick i reduktionsbränning med gas. Vi lärde oss att en keramikugn som värms med gas (eller ved) istället för el, förbränner syret i ugnen vilket påverkar glasyrens färg. Tänk så mycket kunskap det ligger bakom vad om kan upplevas som "en vanlig keramikmugg"! Jag kan inte låta bli att tänka på frågan som vi konsthantverkare ofta får: 
- Är det svårt?



Så kom vi fram till själva hjärtat, till ursprunget. Till den ateljé jag sett på bilder i olika tidningsreportage. Ett stort rum där skapandelustan kastar sig över en! Vilken underbart kreativ miljö!



Traverser kvar i taket, flagnande färg och slitna ytor - här har tiden och verksamheten fått vara den bästa stylisten! Mitt hjärta blir alldeles lyckligt av att få uppleva ett ställe som detta! Och jag delar Birgittas oro över att någon klåfingrig byggherre/tjänsteman/politiker inte förstår att uppskatta miljön utan plötsligt ska få för sig att tomten borde utnyttjas till ytterligare ett opersonligt högt kontorshus. Må det inte ske!




Vi gick tillbaka in till Birgitta i utställningsdelen och betalade för våra saker, lämnade den trivsamma miljön och promenerade på trafikerade gator mot tunnelbanan för att möta upp med andra vänner på middag.

En väldigt trevlig start på en inte helt vanlig tisdagskväll!