I måndags var jag på bio med fyra gamla studievänner från KTH, vi åt på Kajsas Fisk i Hötorgshallen och såg Beatles-filmen. I tisdags tog jag Djurgårdsfärjan och träffade en av dem igen, plus sju andra gamla kursare när vi gick på studiebesök på Skansens klädkammare!
Hit kommer man bara på bokade gruppbesök och vi hade lyckats få en tid eftersom en av vännernas syster jobbar här.
Vilken skattkammare! Håll i hatten, för nu kommer det bilder i mängd!
Här finns så mycket kläder av olika slag som används av den dagliga personalen på Skansen (ungefär 2000 museipedagoger och marknadsaktörer m fl), men också hyrs i viss mån ut till privatpersoner som ska på fina fester. Inget hyrs ut till filminspelningar eller liknande eftersom det skulle slita alldeles för mycket på kläderna.
Det första plagget sparades av Hazelius själv redan 1893 och idag finns över 20 000 plagg, original eller kopior i samlingarna.
Vi fick kika in bland folkdräkter, d v s bland det som egentligen var vanliga arbetskläder, men idag ses som festkläder. I de vackra folkdräkterna gick man runt varje dag, men smyckade dem lite extra när man skulle till kyrkan på söndagen.
I Dalarna och Hälsingland finns flest lokala variationer på dräkter. Det krävs ett tränat öga för att se skillnaden i plaggen som kommer från två grannbyar, men de finns där!
Kombineras plagg aningens fel och sedan syns i teve, så dröjer det inte länge förrän allmänheten hör av sig och klagar. Undrar hur länge den detaljkunskapen kommer att fortleva?
Hättor finns i mängd, de är lite obekväma att ha på sig eftersom de är så hårda.
Garnet är så tunt så tunt, plaggen känns som om de vore vävda. Det är små skillnader och stora likheter i de olika mönstren.
Och broderier i mängd!
Fantastiskt nog har man inte sett spår av pälsänger. En veckas frysförvaring i 31 minusgrader är enda säkra botemedlet mot ohyra.
En del kläder är betydligt enklare i sitt utförande.
Efter folkdräkterna fick vi kika in bland festkläderna. Här finns 1800-talsblåsor, tjugotalspaljetter och plagg som skulle passa såväl i Downton Abbey som till Audrey Hepburn i Frukost på Tiffanys.
Alla kopior är sydda med kulturhistoriskt riktiga sömnadssätt och i korrekta textilier, det är en ständig jakt att finna rätt färgnyanser och material. I bouppteckningar finns mycket uppskrivet och beskrivet, men det finns inga bilder!
Sedan fick vi kika in i den stora syateljén och tvätteriet. 12 personer jobbar med att sy nytt, tvätta och reparera plaggen. Efter decembers julmarknader är tvättandet av marknadspersonalens kläder klart först till påsk!
I veckan sys det sista på kläderna till frun i Tottieska malmgården från 1770-talet.
Sömmerskan har arbetat med plaggen, som omfattar hela vägen inifrån och ut, i ett och ett halvt år. Det är första gången en korsett sys på Skansen, men den är faktiskt aningens moderniserad eftersom det inte är riktiga valben som används som stöd.
Baktill är en ganska hårt stoppad "rumpa" som ska ge rätt volym åt klänningens bakdel.
Inne i tvätteriet hängde en fantastiskt vackert broderad jacka, nog förstår man att det krävs proffs för att tvätta en sådan!
Uppfyllda av allt vi sett och fått veta, tog vi färjan och bussen till Söder för att njuta på en grekisk restaurang där jag åt calamares.
De flesta valde sedan tiramisu till efterrätt, men jag tog frusen cheesecake med grekisk yoghurt, honung och valnötskross. Mycket trevligt och gott!
