Sidor

söndag 30 oktober 2016

Mat, mat och mera mat!

http://picasion.com/

I fredags var det tjejmiddag igen, hos U som alltid lagar så god mat. Vi fick päronbellini som fördrink, marockanskt marinerad kycklingfilé på grönsaksbädd (Recept) med fantastisk



matvete/fetaost/granatäpplesallad (Recept) som huvudrätt och


http://picasion.com/

vaniljglass med hemgjord salt kolasås och



karamelliserade popcorn till efterrätt. (Recept)  Oj, så gott det var alltsammans!

Sedan tjuvstartade jag normaltiden med sovmorgon redan på lördagen, invintrade trädgården med Lillhunkens hjälp (räfsade löv, rensade grönsakslandet, sopade trädäcket, välte alla krukor), lagade marinerad fläskytterfilé (Recept) och såg på fredagens Idol och kvällens Så mycket bättre. Tog tydligen inga bilder!



Idag har jag kunnat stå ute och skära glas, det lär vara sista gången för i år som det är tillräckligt varmt. Nu är ugnen fylld av glashyacinter som får färg i ett senare skede. Det målade glas jag visade förra helgen är nu tillskuret, men kräver vissa funderingar och justeringar.

Den utflyttade Mellangrabben kom på besök på eftermiddagen och stannade kvar på middag (ICAs lättlagade men supergoda porchetta) innan han reste hem till sitt igen tillsammans med ett antal musikal-dvd:er. Han hade tydligen fått ett sug efter musikaler!



Maken har jobbat vidare med fåtöljerna. Den vänstra är den han klädde om för några år sedan, den högra är nyklädd. Nu fixar han med den tredje, vilket borde gå fortare eftersom han redan hade klippt alla delar och sytt sittdynan.

Och nu är det höstlov, så Lillhunken som just haft en praovecka på Shell/Seveneleven och jag ska se vidare på teveserien Westworld.

fredag 28 oktober 2016

Ett misslyckat Monthly Makers-projekt (uppdaterat!)


Monthly Makers oktobertema leksaker visade sig vara väldigt knepigt. Behovet av att göra en leksak var obefintligt, idéerna om att göra något av barnens alla gamla leksaker var få. Pokémon var ändå det som lockade mest och med bara några få dagar till deadline kom jag på att jag kunde göra en tittäggspokéboll av socker. Nu blev det bråttom!

Fram med formar, färger, socker och vatten! Äldste sonen bidrog med det perfekta underlaget och jag satte igång.

Note to oneself; ta fram gamla instruktioner och läs dem först, för du minns inte detaljerna så bra som du tror.



Jag hällde i alldeles för mycket vatten i det socker jag hade! Äldste sonen bidrog igen, nu med att gå och handla mera. Jag tog fram mina gamla instruktioner och insåg att jag haft väldigt mycket mer vatten än vad som behövs. Konsistensen ska bli som när man bakar sandkakor - och det vet ju alla att det är svårt att göra med den vattendränkta sanden närmast strandkanten ...



När jag fyllde ena halvan av formen såg jag hur blött det var och försökte suga upp lite av överflödsvattnet med hushållspapper.



Resten av sockret färgades rött och packades i den andra formen. Så slogs båda "sockersandkakor" upp på en plåt och med en vass kniv skar jag bort en bit där öppningen till pokébollen skulle bli. Nu gällde det bara att de fick tid att torka. Jag snabbkörde dem först på låg värme i ugnen, men lät dem sedan stå i rumstemperatur i ett dygn. När jag lyfte upp dem för att gröpa ur innanmätet kände jag att de fortfarande inte var torra nog, men jag försökte lappa där det föll bort socker. Sedan fick skalen stå och torka i ytterligare ett dygn.



Och så idag, i sista stund, gjorde jag i ordning kristyren, hämtade Pikachu ur leksakslådan och började montera. När jag fäste den röda skalshalvan ovanpå den vita brast allt. Sockret var fortfarande inte torrt nog.

Jag kan bara önska att jag kommit på idén i tid, så jag kunnat vara mera noggrann och sockret haft tillräcklig tid att torka. Det hade verkligen kunnat bli hur läckert som helst!



Eftersom det är Halloween på måndag och för att ni ska förstå vad jag försökte åstadkomma visar jag det tittägg i form av pumpa jag gjorde för många år sedan (haha - ser nu att bilden är ganska exakt tio år gammal, tror tanten tappat stinget ...)



Och i lådan för tyllar, spritspåsar, redskap med mera låg dessa dammiga gamla pokémons i sugarpaste. Sönerna som gjort dem är 21 och 23 år nu, så jag kan ana hur gamla figurerna är ...

Nåja, får jag en snilleblixt före midnatt kanske jag får till något som blir lyckat, annars kan ni kika in hos Elsa Lisa på måndag och se sammanställningen av alla lyckade bidrag. Det ska jag göra.

Uppdaterat kl 17:15:


Mitt i solskenet var det någon som hällde ut pärlsocker i min trädgård. Detta sammanföll med att Lillhunken gått ut för att jaga Pokémon, så det var en förvånad och blöt son som kom hem för att hämta paraply. Och jag bestämde mig för att baka. Skam den som ger sig.



Jag använde mina två sockerblandningar till att göra mördeg, i den röda fick jag ha i lite mera färgpulver.



Provade två metoder; dels att försöka rulla samman två degar och skära i skivor,



dels att kavla, ta ut runda kakor med mått och försöka få de tunna snittytorna att fästa i varandra.



Efter gräddning kunde jag konstatera att de kavlade var snyggare men brända. Med en gammal tub svart kristyrfärg ritade jag mittbandet och sedan fick sönerna smaka på kakorna. När jag såg deras tungor insåg jag att jag inte skulle dekorera alla kakor med svart!



Jag gjorde en omgång större skurna kakor och dekorerade tre av dem också. Sedan slängde jag tuben.

Nu går jag på tjejmiddag och dränker mina sorger i rödvin. Sönerna får äta hur mycket kakor de vill.

onsdag 26 oktober 2016

Två nöjen och en olycka

Di Leva har direktkontakt med rymden!

Två kvällar i rad har jag varit i Studio 1 hos SVT för att delta i inspelningarna av Så ska det låta. Varje år brukar jag försöka gå en eller flera gånger av flera skäl. Dels är det förstås gratis live-underhållning, men det är också roligt att få se hur artisterna beter sig när de är mer av sig själva och inte har ett manus att följa.

I måndags var det Linda Bentzing och Thomas Di Leva som tävlade i Karins lag. Thomas sjöng två powerballader i rad som var helt magnifika - hoppas verkligen att det kommer att gå fram i teverutan när programmet sänds!



I Marikas lag tävlade Thomas Järvheden och Elisa Lindström.

Vi satt som synes på bästa platserna, under bomkameran. Där försöker jag alltid få sittplats, men det är inget man själv kan styra över. Fotografera får man förstås inte göra under själva inspelningen, utan det gäller att försöka få några bilder före och efter. Lite rörigt är det när det är många som rör sig, både artisterna och produktionens folk.

Trots att inspelningen startade försenad, blev det faktiskt en av de snabbaste jag varit på. Det blev väldigt få omtagningar!



Igår fick vi sitta på andra sidan om orkestern, längre bort från lagen. Här dränker trummorna en hel del av sången, så man hör inte alls lika bra. Och så måste man försöka fotografera genom ett antal rörliga musiker!

Denna kväll tävlade Sonja Aldén och David Lindgren i Karins lag. Jag har inte gillat David tidigare, men nu är jag omvänd. Det är precis sådant som kan hända vid inspelningar. Man får sannerligen ompröva sina åsikter - på gott och ont! Jag kommer dock aldrig att hänga ut någon artist eller programledare som förskönas i färdigklippta program (gäller inte enbart Så ska det låta utan även andra inspelningar/livesändningar), inte i skrift här i bloggen.




I Marikas lag tävlade Alcazar och dem har jag sett vid flera tillfällen nu. Eftersom jag inte gillar disco hade jag ju gärna sett någon annan, hur skickliga det här gänget än är.




Olyckan då? Jo, precis när jag klädde på mig för att rusa till tåget igår kväll hörde jag tutan och kraschen. Det är inte första gången det smäller i korsningen här hos oss och som så ofta är det en bilist som struntar i stopplikten. Ack, dessa så kallade yrkesförare ...

Taxibilen står kvar idag, obrukbar.

söndag 23 oktober 2016

En helg som en grå vadmalsfilt


Innesittarväder hela helgen. Huvudvärksväder. Men jobbar man i sin egen takt går det ändå framåt.

Redan på fredagskvällen möblerade jag och Lillhunken om i matsalen så att maken skulle kunna börja klä om fåtöljer där när han vaknade på lördagen. Han brukar gå upp minst två timmar före mig, nu blev det fyra så han var i full gång när jag sömndrucket tassade upp. Fredagsmiddagens porchetta med sötpotatis, puylinser och en del rödvin hade fått mig att sova väldigt gott.



I två omgångar har vi fått tre stora gamla fåtöljer av en väninna. När vi fick den första klädde maken om den tämligen omgående, men de två vi fick senare har stått i sina slitna tyger i över ett år. Tackolov gick det fortfarande att få tag i samma tyg som till den första. Marint med Muminpappan och havet-känsla.



Själv ägnade jag lördagen åt pappersarbete, bokförde åt firman och sorterade barnens bankpapper. Med hjälp av sönerna packade jag ihop alla trädgårdsmöbler innan regnet kom. Trädäcket var täckt av barr och löv och ändå har allt inte fallit än.

Till middag lagade jag Paolo Robertos goda pasta med fläskfärs.



På kvällen såg vi såklart det första avsnittet av Så mycket bättre. Jag har några favoritartister med detta år och första avsnittet började ju prima! Min mobilbild är från Gåsens lada i somras, det är där de äter lunch och middag och sjunger i programmet.



Vi åt där vår sista kväll på ön i somras. Satt nära portarna där ett vackert och somrigt stilleben skapats. Jag åt rökta räkor och valde att ta dill-pommes frites till (ofta serveras ju pommes till musslor) och dessa var de godaste pommes jag ätit! Måste komma ihåg att krydda klyftpotatis med dill någon gång för att kolla om det blir lika gott!



Gotlandssuget hugger i mig när jag ser på programmets flygbilder eftersom de flyger över "min" del av ön. Här är klintkanten Husrygg fotad från söder (från Hoburgen), i programmet visades kuststräckan från norr. Om ni visste hur många gånger jag cyklat längs den där vägen! Och alla flygbilder över "mina" raukar vid Holmhällar ...

Nästa sommar är det 50 år sedan mina föräldrars hus byggdes här nere, så det är hög igenkänningsfaktor på allt som visas.



Idag har jag blandad pastelliga glasfärger för att måla på ett floatglas (fönsterglas).



Det ska bli spännande att se hur detta blir, jag har aldrig målat på så stora glasskivor förut! När färgen torkat ska jag dra igång glasugnen. Kanske att det sedan krävs mer färg eller något annat innan jag skär glaset i mindre bitar.



Ett glas som väntar på att skäras är detta, det är dock inte målat utan komponerat av många olika glasbitar och har redan varit inne i glasugnen en gång. Det kan inte brännas med samma program som floatglaset, så det är många olika glas att hålla ordning på.



Från biblioteket har jag lånat Roy Fares böcker om kakor i USA, mådde nästan lite illa när jag bläddrade igenom den ena. Så mycket av för mycket, men det kanske är det som är amerikanskt. Jag är t ex inte förtjust i munkar (doughnuts) och än mindre när de dränkts i glasyrer och mojs. I vilket fall så hittade jag en citron- och hallonkaka som lät god. Jag förenklade receptet och tog mina frysta björnbär istället för färska hallon och bakade en kaka i min nya silikonform. Hm. Jag gillar inte silikonformar heller, men var tvungen att köpa denna då den var snygg och jag kände att jag behövde utmana mina fördomar.

Kakan ska smakas när grabbarna kommer hem från sina scouter, senare ikväll.

måndag 17 oktober 2016

EFIT - den långa höstmåndagen


Redan dags för Ett Foto I Timmen,
när bläcket knappt hunnit torka på förra omgången
- eller hur man nu säger i datorns tidsålder.



8.00
Har sovit i mitt arbetsrum för att slippa tordönssnarkningarna
som pågår i mitt sovrum.
(Jo, jag har öronproppar.)
Börjar därför dagen på lilla toaletten istället för i badrummet.



9.00
Går Lillhunken till skolan och jag kikar ut på vädret.
Lägger några små omogna squashar
bland prydnadspumporna på trappen.



10.00
Får jag sällskap av äldste sonen som äter sin frukost hos mig på verandan.



11.00
Tvättmaskinen är laddad, stora honungsburkar fyllda
och jag blandar ihop det jag kan för att göra glögg.
Saknar den viktiga svagdrickan.
Följer inte receptet helt, utan lägger i några bitar pomerans också.



12.00
Plötsligt händer det!
City Gross säger att de har svagdricka!
Jag har ringt runt till flera butiker för att kolla om de har utan att få napp.
Efter bara några minuter ringer tjejen från City Gross upp
och berättar att den är slut men att de får mer imorgon.
Ifall att jag hade tänkt komma direkt.
Snacka om kundservice!



13.00
Mumsar vi sillunch, äldste sonen och jag.



14.00
Anar solen genom molnen i några sekunder
och går ut för att fotografera lite.



15.00
Efter att ha fyllt ännu fler honungsburkar,
dammsugit bottenvåningen och laddat kamerabatteriet,
går jag ut ytterligare en liten vända.



16.00-17.00
Jag har inventerat förråden och hittat fler burkar i källaren.
Har fyllt och tömt tvättmaskin och tumlare. 
Har pratat med Lillhunken om Gymnasiemässan.
Han ska dit med skolan på fredag.
Har pratat med mamma i telefon.



18.00
Börjar med middagen.
Det ska serveras morotsbea till köttet.



19.00
Äter två söner och jag.
Den tredje, utflyttade sonen skulle kommit på eftermiddagen (trodde jag)
men hade lite mycket omkring sig.
Det är nog tur att de inte vet hur mycket man längtar efter dem ...



20.00
Har jag njutit av Djurgårdens snabba ledning
men får bittert äta upp glädjen.
"It ain't over ..."


21.00
Den efterlängtade har äntligen kommit
och nu sitter vi och pratar medan han äter.
Sedan provsmakar vi hans gamla sura äppelcider
och jämför den med grannarnas klara, bubbliga men inte alls smakstarka cider.
Jag frågar om jag kan få brygga glögg på hans cider som står i källaren.
Varför måste jag just ha svagdricka?
Det kanske blir bra med sur äppelcider?

Nu tänker jag se på filmen på åttan,
har pausat den för att kunna spola reklamen.
Låter sönerna umgås.
Slutar dagens EFIT i förtid.
Imorgon jobbar jag i butiken.