Edward Burne-Jones och William Morris magiska kyrkfönster

Innan min reseberättelse fortsätter ut till den engelska östkusten måste jag få visa två kyrkor som vi besökte eftersom de har fönster skapade av Edward Burne-Jones och William Morris.

Utanför S:t Martin's Church i Brampton, öster om Carlisle, stod denne trevlige man och sålde hemgjord marmelad. Vi pratade en lång stund med honom och köpte två marmelader. Men först gick vi in i kyrkan.

Tyvärr är mina foton inte något vidare bra, beroende dels på det svåra ljuset och dels på mitt hyperventilerande. Alltså. Vilken upplevelse detta var!

Kyrkan byggdes i slutet av 1800-talet och ersatte den lilla slitna georgiska kyrkan som stod på platsen.
Den nya är unik eftersom den är en viktoriansk kyrka som inte är byggd i gotisk stil, utan designad av Philip Webb tillsammans med konstnären och parlamentsledamoten George Howard (som också finansierade en stor del av bygget) och deras vänner William Morris och Edward Burne-Jones. Alla fyra tillhörde prerafaeliterna. Familjen Howard gjorde skisserna till fönstren, Burne-Jones själva ritningarna och Morris bestämde färgerna.

Högst upp i det största fönstret tronar Jesus som den gode herden. Han ser rätt modern ut, välrakad och med kortklippt frisyr.

Burne-Jones var noggrann när han skapade händer och fötter, men det var Morris mustiga färgskala på blommor och blad som tog andan ur mig.

Så här brukar inte kyrkfönster se ut.

Nederst i det stora fönstret sliter en pelikan upp sitt bröst för att mata sina ungar, en symbol för hur
Jesus offrade sig för människornas synder när han dog på korset. (Åh, det finns så mycket jag skulle vilja säga om detta, men tyst min mun får du socker.)

Södra sidans fönster visar dygderna tro, hopp och kärlek

Ett annat fönster är till minne av Henry Whitehead som flyttade till Brampton från London för att bli kyrkoherde, ett halvår innan man bestämde sig för att bygga en ny kyrka.

Här fanns också en matta med design av Morris. Jag tror att det var denna, men har i efterhand insett att jag var så tagen av det stora fönstret att jag har missat att kika runt överallt i kyrkan. Får väl komma tillbaka ;-)

Så köpte vi vår marmelad av den lilla farbrorn och gick glatt in i den stora antikvitetslokalen bredvid.

Vilket ställe! Här kunde man ju tänka sig hur experterna från brittisk teve gick runt och plockade guldkorn.

Nästan så att jag velat bila hem med en mindre lastbil ...

Jag köpte fem mässingshängen, sådana som bryggeriernas hästar brukade ha och som numera ofta pryder takbjälkarna på engelska pubar. Här hemma har vi satt upp dem ovanför darttavlan, det mest publiknande vi har (i ölförrådet skulle de ju inte synas).

En annan dag besökte vi Staveley, i sydöstra delen av Lake District. Där ligger S:t James' church, byggd 1865. Först hade kyrkan bara enkla ofärgade fönster, men när den närliggande kyrkan i Troutbeck fick ett fönster från Morris & Co kunde inte denna kyrka vara sämre! (Hur kunde jag missa Troutbeck?)

16 år efter att kyrkan byggdes kom Burne-Jones och Morris fönster på plats och man kan fråga sig hur många som hör kyrkoherdens predikan när solen strålar in genom fönstren och skapar norrskensliknande speglingar på tak och väggar.

Något ni inte kan förstå av mina bilder. Återigen, så svårt att fotografera dessa fönster!

Speciellt som himmelsfärden i toppen är så ljus jämfört med övriga fönster! Ni får se dem ett och ett, så blir det bättre. Tänk er ljudet av mitt hyperventilerande, igen.

Trots sin "exceptional beauty" var kyrkan och fönstret rätt okända tills Royal Mail valde övre delen av denna ängel till sitt julfrimärke.

Alla änglarna med sina instrument ramar in den kortfäste Jesus, även här välrakad och kortklippt.

Men kolla på den magnifika stjärnhimlen!

I kyrkan fick ytterligare ett fönster av herrarna Burne-Jones och Morris. Detta hedrar S:t Margaret, vars kyrka stod på platsen innan S:t James byggdes.

Tänk så mycket sanslöst vackert det finns som (kanske) inte tas upp i turistinformationen ... Men Birmingham Museum and Art Gallery står på min reseönskelista. Där finns den största samlingen av Burne-Jones verk.

I nästa reseinlägg når vi Yorkshires kust. Och solen skiner!

EFIT en solig septemberlördag

8.00
Diskar vinglasen från igår kväll
medan mitt te drar.
Hade en väninna här innan
vi gick vidare på vår tjejmiddag igår.
Maken är på hajk hela helgen,
så det var ingen service med färdigt te när jag kom upp.

9.00
Sitter på verandan och laddar inför dagens insats.
Utanför fönstret skiner solen på Astrid Lindgren.

10.00
Nu är det slut på sommarlovet.
Alla krukväxter ska in
och då är det bara att tömma verandan först.
(Den uppmärksamme ser en liten del av
muminmuggsamlingen
på hyllor ovanför fönstret)

11.00
"What about second breakfast?"
(ja, vi är Sagan om Ringen-nördar här)
Jag har tömt verandan, tvättat överallt
och satt upp innanfönstret
som hör till mittenfönstret på verandans långsida.
Det är det enda fönster vi plockar ut på sommaren.
Och i sovrummen på övervåningen, förstås.

12.00
Långsamt flyttas växterna in, en i taget.
Några har ju blivit större under sommaren
och jag måste planera hur alla ska få plats.
De här två cliviorna var tunga,
de var dränkta av regnet som kom häromnatten.

13.00
Det är viktigt med pauser.
Jag har cyklat till centrum för att hämta ut en bokvinst.
Trodde att vi var fyra som skulle få en bok var,
men det var visst bara jag som vann alla fyra böcker.
Av 190 förhoppningsfulla!
Den senaste månaden har jag vunnit ytterligare tre böcker,
men från tre olika ställen.
Åh, nu vill jag ju läsa istället för att kämpa med krukorna!

14.00
Mitt största hibiskusträd är inne och det går nästan i tak.
Vi har tre meters takhöjd, utom på verandan.
Nu funderar jag på om trädet kan stå i matsalen istället?

15.00
Vilar ryggen med lite äppelkaka från igår.
Jag bakade den eftersom vi med kort varsel
bytte värdinna till middagen.
så kunde hon koncentrera sig på huvudrätten.

16.00
Plockar ytterligare en liter björnbär
och försöker hitta plats i frysen för bären.

17.00
Om hibiskusträdet ska stå i matsalen måste jag först fixa fönstret.
Tvättade gardinerna igår när jag råkade titta på dem på riktigt.
Nu måste de strykas för att sedan hängas på plats.

18.00
Efter att ha släpat in trädet till fönstret i matsalen
kunde jag konstatera att det inte fungerade.
Nytt försök med vardagsrummets hörn,
vilket kräver en del flyttande av möbler.
Så här gör man när man ensam ska flytta tunga möbler:
grytlappar under två ben och lyft de andra två
(om möjligt, annars grytlappar under alla ben).

19.00
Nu är jag så trött i ryggen och knoppen.
vill bara sitta med fötterna högt,
läsa en god bok eller se en bra film.
Gör mig en P2, lägger in bilderna
och kanske, kanske det kommer fler senare,
men förmodligen inte.

EFIT - Ett Foto I Timmen

North York Moores

Vi körde österut från Harrogate och tänkte se en vit häst som skulle finnas längs den planerade rutten. För nära 20 år sedan åkte vi runt och såg de vita hästarna i sydvästra England, men den här hade vi inte känt till.
Det var kanske inte så konstigt.
Nej, vi avstod från att betala parkeringsavgift och körde vidare.

Vid vårt första mål fick vi se en livs levande vit häst istället.

Nu hade vi kommit till magnifika Rievaulx Abbey, ett av alla kloster som vandaliserades och revs under Henry VIII:s ledning, år 1538.

Precis som (det ännu finare) Fountains Abbey var detta ett cistercienserkloster

av gigantiska mått, grundat av Abbot William och tolv munkar år 1132.

De flesta byggnader uppfördes mellan åren 1147 och 1167 då runt 640 män bodde här, 140 munkar och 500 lekbröder - lokala bönder som rekryterades för att sköta klostrets jordbruk. Munkarna hade ganska fullt upp med att be men skulle samtidigt vara självförsörjande, vilket krävde extra personal.

Det är hissnande att försöka förstå hur här såg ut en gång i tiden.

Dessa kloster var avancerade vad gäller vatten och avlopp, men även luftburen värme. Här byggdes ett sofistikerat rörsystem som gav munkarna färskt vatten i kran, något som befolkningen i övrigt inte hade tillgång till. Man samlade källvatten i dammar, för att säkra tillgången även under torrare perioder.

Även det heliga vattnet levererades med rör till kyrkan och klostret.

Avloppet reglerades med en sluss och fortfarande idag rinner det vatten genom det grävda diket. Gråvattnet samlades i tankar och återanvändes.

Byggnader med dessa proportioner väcker så många tankar och frågor. Hur sjutton lyckades de!?

Från början tilläts inga dekorationer, men detta förbud luckrades upp genom århundradena och i det intilliggande museet fanns många fynd från platsen.

Viss dekor har dock kommit på plats i modern tid.

Nu tycker ni kanske att detta är tjatigt, men when in England ...

Vi delade på en cheesescone och en söt scone men sedan ville jag även testa en Battenbergkaka, för sådana brukar de få baka på "Hela England bakar". Efter väninnans fantastiska bakverk visade det sig att denna inte var något att stå efter.

Vi fortsatte österut och nu fick vi verkligen uppleva de fantastiska ljunghedarna.

Och de många frigående fåren!

Tänk hur vackert här måste vara när ljungen blommar?! Det var ganska överväldigande redan nu med dessa vidder.

Inte kunde vi köra snabbt heller, så jag fick njuta ordentligt.

Två tågstationer besöktes, de låg nere i dalgångarna. Detta är söta lilla Grosmont station där ett ångloksdrivet tåg just körde iväg när vi kom.

Men det var Goathland station

som var den "rätta" stationen, dit Harry Potter och gänget kommer när de ska till Hogwarts!

Här kom det också ett tåg, så lämpligt. Jag står och fotograferar uppifrån den röda bro

som syns på denna bild.




Och då känner ni väl igen Hogsmede station (bild från nätet)?