Mat och människor i Fjärdhundraland

En helg om året bjuder lokala företagare i Fjärdhundraland in till en smakrunda. På varje ställe finns en liten smakportion av något lokalt framställt att köpa för 50:-. Vi har åkt runt bland olika ställen de senaste två åren och gjorde det igen sista helgen i augusti. Den här gången ville vi besöka ställen vi inte varit på tidigare.

Fjärdhundraland ligger i grova drag runt om Enköping, med Heby-Uppsala i norr, Strängnäs i söder, Västerås i väster och Upplands-bro i öster. Men det finns inga exakta gränser. Området är vackert, fullt av småföretagare, caféer och gårdsbutiker.

Vi började hos Upplandskubbkokeriet, som hade ett stort fint tält i sin lummiga trädgård. Här bakas den unika upplandskubben, ett mörkt rågbröd som gräddas i vattenbad i en burk och därmed inte får någon skorpa. Receptet är gammalt och så speciellt att det fått "skyddad ursprungsbeteckning" av EU.

Här njöt maken av gubbröra på sin brödbit

men jag valde en god linsröra. Sedan köpte vi med oss en bit bröd. 

Vidare körde vi till Jowellins lada, rena drömstället mitt ute i ingenting. Hit kom vi faktiskt tillbaka nästa helg för att smaka på det ordinarie utbudet. Nu anar ju kakorna på bilden!

Det var fullt av folk på uteplatsen, så vi satte oss inne i ladan där det var möblerat med udda gamla vitmålade möbler.

Smakprovet var en samling krämiga ostar på hembakt kavring, med en ljuvligt god äppelchutney och en tunn skiva äpple på toppen. Så gott! Tyvärr gick det inte att köpa chutneyn, men som jag skrev i EFIT så gjorde vi ett eget chutneykok härom dagen.

Utanför ladan finns denna charmiga lekplats!

Det var första gången Bärby Smokehouse var med på jippot och de var inte alls beredda på gensvaret. Redan första dagen hade allt bröd tagit slut, så de hade fått åka till Enköping och köpa så mycket de kunde på kvällen. Nu var det dag två och kön till att få betala var lång, väntetiden att få sin smakbit var både lång och förvirrad och själva smakbiten (lite grillat kött i en brödbit, plus lite majs) var lite för ynklig även om den var god.

Lite besvikna åkte vi till Salnecke slott

där bistron hade liknande samling gamla udda möbler som hos Jowellins, men här var det inte vitt som gällde.

Vi fick en rejäl skopa vällagad Boeuf Bourguignon med en bit bröd. Det här var mättande! Ägaren stod utanför när vi gick, så då fick han beröm av mig.

Vid Ånäbben bär & sylt skulle vi äta våfflor, men utanför hade Ramon och Mari sin ostvagn (vilket jag hade full koll på) och jag ville ju köpa deras goda eldost. Nu visade det sig att de också hade just våfflad eldost med hjortronsylt som smaktallrik och vem är jag att säga nej tack?

När vi sedan gick in i syltbutiken för att köpa våfflor var vi inte speciell hungriga längre. Men hjortronsylt, bär och glass finns det alltid plats för. Eller?

Vi skulle till ytterligare ett ställe. Alsta trädgårdar ser fallfärdigt ut när man kommer. 

Stora rostiga växthusskelett utan glasrutor, men med planteringar

och små spännande utrymmen

i en fantasieggande stil.

Man inser att skenet utifrån bedrar.

Inne under vinranketaket möttes vi av loppissäljare som passade på att ha halva priset på allt.

Sedan kom vi in i själva caféet och här har vi faktiskt varit en gång förut. Så mysigt ställe!

Nu skulle vi äntligen fika och smaktallriken bestod av fem valfria småkakor. Flera var klassiker, som finska pinnar och chokladbiskvi, men här var det också bakat med nässlor, körsbärssoppa och pelargonblad.

Klart att jag ville testa de udda kakorna, men chokladbiskvin och nötkakan var ändå godast.

Vi satt ute och fikade, men det gick också att sitta inne hos pelargonerna.

Här fanns en rolig dräktutställning av Karin Mandl.

Dräkter som osar fantasi och kreativitet!

Dessutom fanns det textila verket Calidium Mastodontium, en vävnad av Eva Kjellèn.

En härlig och mycket mättande utflykt som avslutades med en snabbis hos brorsan som inte behövde bjuda på fika denna gång ...