EFIT - mat kurs mat disk mat teve disk

Vid 9

har jag masat mig ur sängvärmen

och lägger ut lite russin till min halvtama koltrasthona.

Vid 10

sitter jag på verandan och morgonfilosoferar.

Vid 11

har jag fyllt skärolja i glasskärarna

och tagit in allt som behövs inför dagens kurs.

Vid 12

är bordet dukat och maten klar.

Nu kommer de!

Vid 13

är soppan äten och tjejerna igång.

Vid 14

skapas det för fullt.

Vid 15 

vill de inte sluta.

Vid 16

har de gått och jag städat undan.

Så bra med hotelltofflor mot eventuellt glassplitter!

Vid 17

påbörjar jag middagslagningen.

Vid 18 

serveras Jamies polenta med tomatsås

och fänkålsrullade köttbullar.

Helt okej, men det blir ingen repris.

Vid 19

lagar jag köttfärssås på den köttfärs som var kvar,

sedan städar jag undan disken återigen.

Vid 20

ser vi handbollen.

Maken pausade matchen när jag diskade.

Vid 21

ser vi Så ska det låta.

Den här inspelningen var jag med på,

sitter där uppe vid S.

Ibland ser jag mitt hår i bild.

Vid 22

säger jag bara

- Marcello ... 

Vid 23

har jag tagit hand om disk igen,

nu efter soppan och köttfärssåsen

som stått på trappan och svalnat.

EFIT

Spillror av en minnesplats

En begravningsplats i södra Belgien.

Familjen hette Burton och hade en gång ett ståtligt mausoleum.

Nu är det bortglömt, sönderfallet, splittrat.

Naturen tar sakta över.

Veckans fönster - splittrat

Birgitta Watz, en kreativ konstnär i unik miljö!

Anne-Lies mobilfoto

På en nedsläckt buss åkte vi genom Frihamnens okända kvarter, Anne-Lie och jag, en dag i december. Det var mörkt ute och mörkt inne, men vi hittade var vi skulle gå av. På folktomma gator bland höga, opersonliga och fula kontorshus letade vi oss fram till en unik och spännande miljö, en liten fristad mitt i allt det storskaliga och gråtråkiga!

När vi svängde in på den lilla gården möttes vi av tända ljus och brinnande eldar som fick det röda teglet att lysa av värme och fyllde oss av förväntan!

Så klev vi in hos konstnären, formgivaren, keramikern, författaren mm Birgitta Watz. Jag har växt upp med hennes keramik, mina föräldrar drack alltid kaffe ur hennes muggar och ur en av hennes tillbringare serverades ofta vatten. Nu hade jag genom en av mina föräldrars bästa vänner fått veta att Birgitta hade Öppet Hus och när så Anne-Lie kom till stan tog vi oss hit direkt från station.

Vi serverades glögg ur Birgittas muggar och fick ett långt trevligt samtal med henne innan vi själva gick runt och botaniserade bland allt det vackra.

Birgitta har arbetat i många, många år med keramik. Mest känd bland allmänheten är kanske hennes servis Quattro som kom på 80-talet. Den var en storsäljare som t o m köptes in till Louvren i Paris! (Nej, det är inte den på bilden!)

Här finns glasyrer av alla de slag, Birgittas kunskaper om och intresse för glasyrer går det inte att ta miste på. Jag låter bilderna tala för sig själva.

Efter att ha druckit upp vår glögg och planerat vad vi ville köpa, frågade vi om det gick att få en rundtur i den stora industribyggnaden. Ursprungshuset på tomten är nära 100 år gammalt och av stort kulturhistoriskt värde. Det var i en del av det som Birgitta först hade sin verksamhet.

2007 fick hon överta resten av byggnaden, en verkstad med högt i tak. Hela byggnaden var kraftigt eftersatt med sprickor i ytterväggar och läckande tak och risken var överhängande att staden skulle få för sig att riva den eftersom tomten har ett så attraktivt läge. Just då vägde rivningsförbudet tyngre och Birgittas planer för kvarteret uppskattades av samtliga involverade förvaltningar.

Ett gigantiskt restaureringsarbete påbörjades. Många saker som påminner om byggnadens ursprung bevarades; här finns traverser, klädskåp och andra gamla detaljer som skapar en magisk stämning.

Lokalen hyrs idag ut som fotostudio, till olika event, fester och bröllop. Här finns ett rejält kök lämpligt för matlagningskurser.

När man hyr lokalen finns möjlighet att få använda Birgittas egna glas- och keramikserviser som står i ett skåp i det stora köket.

Vi guidades vidare förbi keramikugnar och glasyrhinkar och fick oss en intressant inblick i reduktionsbränning med gas. Vi lärde oss att en keramikugn som värms med gas (eller ved) istället för el, förbränner syret i ugnen vilket påverkar glasyrens färg. Tänk så mycket kunskap det ligger bakom vad om kan upplevas som "en vanlig keramikmugg"! Jag kan inte låta bli att tänka på frågan som vi konsthantverkare ofta får: 
- Är det svårt?

Så kom vi fram till själva hjärtat, till ursprunget. Till den ateljé jag sett på bilder i olika tidningsreportage. Ett stort rum där skapandelustan kastar sig över en! Vilken underbart kreativ miljö!

Traverser kvar i taket, flagnande färg och slitna ytor - här har tiden och verksamheten fått vara den bästa stylisten! Mitt hjärta blir alldeles lyckligt av att få uppleva ett ställe som detta! Och jag delar Birgittas oro över att någon klåfingrig byggherre/tjänsteman/politiker inte förstår att uppskatta miljön utan plötsligt ska få för sig att tomten borde utnyttjas till ytterligare ett opersonligt högt kontorshus. Må det inte ske!

Vi gick tillbaka in till Birgitta i utställningsdelen och betalade för våra saker, lämnade den trivsamma miljön och promenerade på trafikerade gator mot tunnelbanan för att möta upp med andra vänner på middag.

En väldigt trevlig start på en inte helt vanlig tisdagskväll!

När man inte når ända upp

Nu gräver jag riktigt djupt i arkiven och scannar in ett svartvitt foto från 1973. Grannen hade köpt en boxervalp för att han av någon anledning inte trodde att han skulle få allergiproblem av en korthårig hund. Det fick han.

Vi hade fått ta bort vår boxer året innan p g a sjukdom, så vi behövde inte fundera det minsta när grannen frågade om vi ville ta hand om valpen. När pappa fyllde 40 år i augusti väcktes han av en livligt slickande liten Boris. Mamma hade lyft in hunden genom ett fönster för att pappa inget skulle märka.

Mina föräldrar bor kvar i samma atriumhus och deras lilla gård vetter mot en större gemensam gård. Där ute lekte alla barn men den lilla valpen unghunden nådde inte upp för att se ut. Då ställde vi dit en trälåda som han kunde kliva på.

När jag nu tittar på bilden ser jag att det också sitter en extra planka under grinden - helt klart ett hinder för att han inte skulle kunna krypa ut!

Om boxrarna i mitt liv skrev jag här (länk).

Onsdagstema - nå upp

A red bus!

I had to wait for a bus to pass on the street outside

to show you that my world actually do have other colours than blue ...

Blue Monday

Golven är klara!

Köksgolvet och återställandet av köket tog ganska precis en vecka. Det är helt underbart att ha ett tätt golv och slippa alla smuts- och matrestsamlande springor!

Men sedan var det resten av bottenvåningen. De gamla brädgolven (från 1904) var slitna och gav oss stickor i fötterna. Egentligen är grangolven aldrig tänkta som yta utan enbart som undergolv. Gran är alldeles för mjukt.

Nu skulle det bli ett parkettgolv i ljus ask!

Om ni visste hur vi har släpat möbler och saker fram och tillbaka i rummen!

Jullovslediga och tentapluggande söner har fått hjälpa till att bära.

Men nu ligger det där, på plats! Och det är så vackert! Det är så skönt att gå på! Hela bottenvåningen har fått ett rejält statuslyft!

Och maken som krupit på knäna de två veckor som golvläggningen tagit, har äntligen fått gå till jobbet igen idag. Han har gjort ett helt fantastiskt arbete med en otrolig precision och uthållighet. Ja, varenda list är på plats!

Det som nu saknas är eldskydden framför kakelugn och vedkamin. Maken har bilat bort den gamla betongen och de sneda klinkerplattorna från 40-talet, fyllt upp med ny betong till gamla golvets höjd och nu är det jag som ska gjuta ytskikten i glas!

Hur kom det sig då att vi drog igång med detta gigantiska projekt just nu? Jo, tack vare Ernst!

Parkettgolvet var en födelsedagspresent till mig och maken när vi fyllde jämnt och var en typisk sådan där grej som skulle göras "någon gång". Köksgolvet var en gammal dröm. Redan när vi flyttade in i huset (för 22 år sedan) ville jag ha ett rutigt linoleumgolv, men den golvläggare vi pratade med sa att det inte var genomförbart. Så såg jag på Sommar med Ernst och han lade in ett rutigt linoleumgolv i köket på det hus han renoverade!

Så hamnade maken och jag på en golvbutik som vi passerade. Vi gick in, valde plattor och tog hem parkettprover. Helt eniga var vi, så valet var lätt och nu är allt alltså klart! Hurra!

Helgbilden

Gamla trotjänare får nytt liv

Efter lång julledighet från bloggvärlden (läs kaosartad ombyggnad hemma och trälig förkylning) tänker jag imorgon kika in för att se vad ni andra haft för er. Mjukstartar med en cykelreparationsverkstad modell äldre, från St. Joseph Village utanför franska Calais. En raserad cykel kunde bli som ny. Inte kunde man väl ana att idag är cykelreparatörer ett bristyrke?

Veckans fönster - cyklat
Tema fredag - raserad