Att njuta en lyckad kräftskiva

Att först dammsuga hela huset, sedan få maken att våttorka golven.
Att klippa gräsmattan.
Att ha fyra 8-åriga grabbar som barfota springer ut och in mellan studsmattan och Lillemans rum på övervåningen.

- Jodå, vi torkar fötterna noga! lovar de när de rusar förbi hallmattan.

Att ha strålande sol hela dagen.
Att se himlen gråna en timme innan gästerna kommer.
Att höra haglet smattra mot trädäcket där kräftorna är tänkta att avnjutas.

- Vi tar fördrinken inne, säger jag. Så får vi se var vi ska duka sedan.

Att ana blå himmel igen.

Att duka fram kräftor, dynor, pajer, flaskor, bröd, ostar, glas, tallrikar.
Att bjuda ut gästerna och just som de ska sätta sig kommer en regnskvätt.

Vem behöver kräfthattar när det finns barnparaplyer i form av nyckelpigor, pandor och monster?

Att sjunga - skråla - till varje klo. Nästan.
Att prova drycker i alla möjliga och omöjliga färger. Och smaker.
Att ge de odrickbara till värdinnan som glatt kastar dem bak i buskarna.

Fast de stänkmålar fasaden istället.

Att sitta kvar ute när sommarkvällens mörker lägger sig.
Att inte få en enda skarp bild.
Att fundera på om det är rörelseoskärpa eller svag belysning.

Men det är mycket charm och stämning i resultatet.

Att ta kaffe och efterrätt inne.
Att sitta på karlarnas sida av bordet, där alla flaskorna också står.
Att ha 12 x nästan 30 års vänskap i ett rum.

Det är gott.