Sidor

01 oktober 2009

Ohjälpligt förälskad med omättliga begär

Jag är präglad sedan barnsben på det där mjuka, rundmagade, äventyrslystna Mumintrollet och alla andra figurer i Mumindalen. Innan den otäcka tv-versionen,1973 års julkalender, där de tog av sig huvudena.

Nej, det var de riktiga böckerna, seriestripparna och bilderböckerna som tog plats i mitt hjärta. När Peter Lundmark med känslig hand tonsatte Vem ska trösta Knyttet?, köpte jag kassettbandet. Lycka! Mitt exemplar av Hur gick det se'n? är så gott som sönderbläddrat.

Så jag ingick självklart i målgruppen när de första muggarna med muminmotiv släpptes på tidigt 90-tal. Idag har jag en samling. En diger samling. De äldsta muggarna är uppe i över tusenlappen på Tradera när de auktioneras ut.

Milleniemuggen
släpptes aldrig i Sverige, men köptes i Finland (eller var det på båten?) av en läraktig man i bekantskapskretsen som av min inte-alltid-så-väna-och-finstämda person fått veta hur man beter sig när man köper muggar till sin fru. När han såg milleniemuggen insåg han att han gjorde bäst i att köpa både en till sin fru och en till mig. En av de klokaste karlarna i min omgivning!


Och nu har sortimentet breddats. Den nyaste svartvita designen finns även som burk och kanna. När jag idag hade bokat lunch med C på Sturekatten (mmm... deras varma mackor går inte av för hackor) ingick shopping på NK i planen. Kannan var redan slutsåld, men ska komma in igen. Gissa vem som skrev upp sig på beställningslistan?

Och gissa vem som gick hem med både burkar och mugg?

-Tyvärr ingår inte någon medicin mot muminbegär, sa expediten.

Men jag vet ju att det bästa sättet att handskas med en frestelse är att falla för den.

Jag är en fallen kvinna.

Igen och igen och igen...

(Ja, det kommer en ny julmugg, jag har bokat den också...)

11 kommentarer:

  1. Hej du

    Frun till den kloke mannen har också spanat in den nya samlingen och tänkte önska sig kannan av sina trevliga väninnor till födelsedagen men är den redan slut så kanske hon kan tänka sig en burk istället.

    SvaraRadera
  2. Men oj så fiiiint! Mumin är inte tokigt alls! Jättesöta muggar :)
    Vilka fantastiska foton du lagt in de senaste dagarna! Fullt upp här med:)
    Viktigt med lite andrum. Jag ser fram emot i morgon,att få vakna på eftermiddagen och få koka mej en stor kopp kaffe och njuta av ledigheten!
    Kram du fallna kvinna!

    SvaraRadera
  3. Nog är du fallen alltid men absolut inte förfallen;-))

    SvaraRadera
  4. Vi har en del gemensamt vi. Här är en till som har muminmani. Min samling är inte sååå stor än (6 muggar) men det kommer - kan ju inte sära på trollen =)

    Kram/Ann-Charlotte

    SvaraRadera
  5. Du verkar vara en samlar av stora mått! Men lite små egenheter måste vi alla få lov att ha! kram

    SvaraRadera
  6. Muuuuuuuuumin :) Jag åker Silja den 30 oktober, bara jag och mannen, så det är väl lika bra att titta efter mumin samtidigt som jag letar efter herr Lontoo rae ;) Kram♥

    SvaraRadera
  7. Från en fallen kvinna till en annan.

    Men fy f*n va vi e bra:-)

    Dina ord...som ljuv musik för min själ.
    Å så har jag så fina jeans i min blogg.
    Kommer tyvärr inte i dem...men du har säkert nåt bra tips!
    Du brukar ha det.
    Lite bitska och rappa, men inlindade i kärlek!
    KRAM!

    SvaraRadera
  8. Jag läste de översta raderna och kände ångesten och tänkte på när de små jä-larna hängde upp sina huvud!!!! Kommer ALDRIG att glömma det!

    Muggar hade vi också...men det är bara lilla My kvar...de användes flitigt hemma! =D

    Måste skynda iväg nu, men storpussen på kinden!♥

    SvaraRadera
  9. Mumin är så gulliga, lånade boken idag som vi ska högläsa för barnen
    Ha det gott
    Mia

    SvaraRadera
  10. Såå fina, får ju glädjesnörp! Vill ha....

    SvaraRadera
  11. Här har vi också ett antal muminmuggar, också två barnmuggar från tidigt 90-tal, tror att de inte alls tillverkas längre. Hade du muminkudde när du sov här? Muminhandduken minns jag i alla fall att du fick låna.

    SvaraRadera