Överflöd på gott och ont

Var på världspremiär idag.
Har ju väntat.

Och längtat.

Kombinationen Burton och Depp är oslagbar.

Stor salong.

Första föreställningen.

3D med glasögon på.

Rigoletto var fint dekorerad med Hattmakarens hatt, specialentré liknande hålet Alice faller genom, blomsterprytt trappräcke och utklädd personal.

Vi satt på balkong, dottern och jag.

Njöt av fantasivärlden som frikostigt bjöds våra ögon.

Färgstark, mustig, bländande, drömlik, mardrömslik, detaljerad, surrealistisk, härlig.
Ett överflöd. 
Ett ljuvligt överflöd.

Burtons egna symboler visar sig överallt, man njuter av igenkännandet.

Och skådespeleriet är utmärkt. Jag må vara jävig, men Deppen har väl inte gjort en dålig roll? Inte för att jag gillar Cry Baby, men den var en kultrulle på sin tid. Så tyckte jag att det blev onödigt mycket grubblande Depp i motvind i Gilbert Grape, men man kan ju ändra sig...

I just denna roll, som Hattmakaren, påminner han mig mycket om en galen Christopher Walken och den hårdsminkade Anne Hathaway får mig att tänka på Marlena Ernman. Läste någonstans en recensent som tyckte att det blev för mycket av Sagan om Ringen och Narnia i filmens slut, det kan man kanske omtolka som att här finns något för alla!

Men nästa gång vill jag se filmen i 2D, har inget behov av 3D-effekterna.

Hade tänkt hinna se The Imaginarium of Dr. Parnassus på bio också, men den går nu bara på en enda liten salong i Stockholm, en salong med 47 platser. Det får bli dvd istället.

På väg från bion gick jag in och kikade på bokrean. Drabbades som så ofta av en känsla av obehagligt överflöd. Så mycket böcker. Så billigt. Höll i några intressanta titlar som inte kostade mer än en spottstyver. Men så kände jag, nej. Jag har så mycket böcker hemma ändå. Varför bära hem ännu mer? Få dåligt samvete när de ligger där, olästa.

Här hemma kom två av dotterns vänner på besök. Flickan sa lyckligt när hon klev in genom dörren:

- Äntligen ska jag få komma in i ert hus!

Nästa kommentar blev:

- Här luktar som hos min farfar.

Jag funderade på om det var middagen jag nyss mikrat som hon kände doften av, den luktade i alla fall inte illa - det vet jag.

Ganska snart kommer nästa kommentar:

- Åh, det ser ju ut som hos min farfar också, fast ändå inte!

Det var i alla fall menat positivt, till skillnad från den lilla flicka som kom in här för ca 14 år sedan och sa

- Varför bor ni i ett ruckel?

Jaha.

Sedan har jag tillbringat en stor del av kvällen med att läsa om och lyssna på diverse artiklar och inslag om grisuppfödning, genmanipulerad soja och bekämpningsmedel. Ett mycket engagerande ämne, vi får väl se om det blir en dubbelhaka...

Nu ska jag gå ut i ateljén och skära hönor, så kan man också roa sig en kväll som gräsänka!