England 1: På kanalbåt

Vaknar av morgonljuset,
öppnar dörrarna ut till den minimala sittplatsen på fördäck,
ser den uppstigande solen spegla sig i det stilla vattnet och båtarna intill.

Det enda ljud som hörs är ett svagt gnissel
från tamparna som håller båten kvar i bryggan.

Jag gör en kanna te och sätter mig på en handduk
eftersom plåten på sittbänken är lite kall.
Solen värmer mina bara armar,
den svenska vårvintern känns långt borta.
När jag blundar känner jag båtens stilla rörelser,
gungningarna är knappt märkbara.

Lilleman kommer tassande.
Han har med sig bröd
för att mata svanarna som kommer simmande.
De sträcker sig girit mot relingen
och jag kan lägga brödet direkt ner i gapet på den tuffaste.
Lilleman törs inte, han kastar iväg bitarna i vattnet istället.

Vi bodde en vecka i en sexbäddars kanalbåt i Bedford, norr om London. Båten låg för ankar, utan motor, tillsammans med ett 10-tal likadana och några fyrabäddars.

I fören fanns ett dubbelrum, i mitten två riktigt stora badrum på var sida om en hytt med två enkelsängar.

I aktern det välutrustade köket med matplats, där britsarna kunde förvandlas till smala sängar.

Längst bak, några trappsteg upp, var förarhytten med entré och utsikt över båtens tak. Där hade man också kunnat sova om det inte luktat för starkt av diesel.

Att vi bodde på en båt kändes egentligen bara när maken rörde sig eller någon av sönerna kämpade för att sätta båten i gungning. Eller när vi på fast mark plötsligt fick för oss att det gungade omkring oss...