Alla dessa våra små

Det är tufft att vara mamma. Jag vet.

Just nu är trädgården full av små ungar av skilda slag.

Och mammor.

På en tallgren närmast min svarta hängstol har koltrasten bo. 

Två ungar och en mamma låg och flämtade i värmen i lördags.

På måndagen satt en av ungarna på en gren 

och mamman matade med mask.

Var är den andra?

Ekorrmamman smiter ifrån sina ungar och 

länsar solrosfröautomaten eller vilar i lugn och ro. 

Jag förstår henne.

De fyra ungarna är sanslöst aktiva och snabba. 

Skärpa på bilderna är bara att glömma...

En unge vågar sig fram till vattnet. 

Rycker till lite när det våta kommer mot nosen.

När dottern kommer med sin kamera 

får hon en bättre placering än jag. 

Och ekorrungar vid sina fötter. 

Sedan skuttar alla fyra över gatan till grannen 

och jag hinner inte fotografera alla söta rumpor 

- måste ju kolla att inga bilar kommer!

Björktrastens ungar sitter tufsiga lite här och var 

i trädgården. Fula som stryk. Och skräniga. 

Dessutom bajsar de överallt.

Och letar mask överallt. 

Jag får lite att städa...

Gråsparvens ungar flyttar sig knappt 

från gruset när jag ska gå till ateljén. 

När de försöker flyga upp till en gren 

är de så där sagolikt klumpiga, 

de små vingarna går i ett 

och nedslaget blir väldigt vingligt.

Alla klarar det inte...