Skattgömma

Till sist tar jag fram den.
Papperskassen som stått bakom min skrivbordsstol i över ett år.
Full med en blandning av stort och smått.
Saker som legat i en låda i köket, en sådan där låda där allt hamnar som inte har någon självklar egen plats. När köksluckorna byggdes om hamnade lådinnehållet i en papperskasse.

Åhå, säger nu ni som vet.

Ni som vet att det är betydligt mer än ett år sedan maken byggde nya köksluckor.

Jo.
Innan kassen hamnade bakom min skrivbordsstol stod den under köksbordet.
I säkert två år.
Jag har inte räknat efter.

Häromdagen tog jag fram den för att röja.
Ja, ni kan ju ana.
Den var full av minnen.
Fotopusslet på dottern och äldste sonen i badkaret för 15 år sedan.
Små urklipp.
Brorsans förlovningsannons.

Jisses, är det 30 år sedan de förlovade sig!

Garnnystan.

De var ju i alla fall lätta att slänga!

Små askar med mina samlade biobiljetter från att jag var tio år. Där låg också biljetter till Springsteen på Hovet 1981.
En oanvänd pulsklocka.

Undrar om det finns någon bruksanvisning?

Leksaker som skulle lagas.

En ask med Kylskåpspoesi.

Hmmm, den tar jag fram, kan ju roa både stora och små!

Jag sätter upp alla magneterna på kylen som i övrigt är magnetfri.
Sätter lite provocerande upp meningen "mamma är gullig och vacker" för att se om någon reagerar.
Äldste sonen kommer in i köket och ser vad jag håller på med.
Hittar ett ord som han vill stoppa in i min mening.
Jag är beredd på det värsta.
Men han har valt ordet klok.
Lurade mig!

Så småningom har alla barn upptäckt det nya nöjet och bidragit på olika sätt:

Vadå, håller mina barn i ett järngrepp? Varför tror ni det?
Väluppfostrade, kallar jag det!
Möjligen med lite bristande respekt för äldre...