Utvärtes frusen, invärtes varm

Åkte till Uppsala på lördagen.
Hade köpt tågbiljetter och lyxat med första klass - prisskillnaden var så liten.

Där satt vi, tre bloggvänner, och njöt av komforten och utrymmet.
Vagnsgolvet var nyskurat. Trodde jag.
Tills jag skulle besöka det trånga båset och insåg att det nog var toaletten som läckte.
Den var i alla fall långt från nyskurad.

Och på den andra fanns inget vatten...

Väl framme mötte oss ytterligare en bloggvän. Nu skulle hon få visa oss runt i staden. Först konstaterade jag att stationshuset var nybyggt och grymt fult. Då fick jag veta att det gamla dessutom skulle rivas.

Nog undrar man hur politiker tänker?

Vi tog bussen till Botaniska trädgården. Hittade caféet som såg lovande ut utifrån, de kalla vindarna lockade dock inte till stillasittande utomhus.

Ok.
Kaffe/te i pappmuggar. Plastdukar. Lite tavlor på väggarna (en utställning uppenbarligen). Gårdagens bröd till lägre pris (något som passar snåljåpen Anni, men som säger alltför mycket om caféet).
Och som grädde på moset - toaletten var enbart för personalen, gäster fick minsann gå annorstädes!

En frusen vandring genom trädgården. Vi gick inte fort, blommorna skulle beskådas och alla hade vi kamerorna i högsta hugg.

En frusen brud på fotografering - hoppas att kärleken höll henne varm!

Så tog vi oss in i orangeriet. Betalade vår entréavgift. Funderade lite över den egendomliga "konst" som stod utställd. Hittade Linné.

Och sedan var det slut.

Men hallå?

Ett orangeri ska ju vara fullt av växter, vara en oas att ströva runt i där man kan njuta av exotiska dofter och drömma sig till Medelhavet.

Här var det bara tomt.

Och nog för att vi har ganska mycket skinn på näsorna allesammans, men någon har betydligt mer än andra - det tog en stunds dividerande med stackars biljettförsäljaren som jobbade sin andra dag och ett telefonsamtal med hans chef - så fick vi pengarna tillbaka.

Upp emot slottet fanns betydligt roligare skulpturer att titta på.

Vi vandrade förbi slottet och längs Fyrisån till vårt tänkta lunchställe.
Som inte serverade à la carte, utan bara köttbullar, hamburgare och kalla sallader.
Inte riktigt vad fyra frusna kvinnor ville ha!

Och med tanke på vår seger i orangeriet var det inte svårt att resa sig och gå till Hambergs fisk istället.

Där satt vi länge. Åt gott. Drack en del. Tinade upp. Njöt av bruna ögon och norska...

Så skulle vi in i domkyrkan. Jag behövde ju lite fönsterbilder till Veckans hus-utmaningen. Men nej, där pågick bröllop. Vi knallade till Linnéträdgården som krävde entréavgift.

Jisses, så snåla vi hade blivit. Vi kikade över staketet och satt en stund på en bänk istället.

Då kom de.

Vällande.

Genom grinden.

Karlarna med stråhatt. 

Svensexa? Mystiskt sällskap? Vem vad varför?

De ledde cyklarna in i trädgården och ställde sig på rad en bit bortanför häckarna.

Kissade de?

Nej, en har kamera och en dricker ur en vattenflaska.

(Tur att man har bra zoom.)

Hmmm.

Spännande.

Vi lämnade dem åt sitt öde och gick på café.
Rejäla tekoppar - ingen papp här inte! Toalett fanns det också. Varmt och gott var det.

Så försökte vi oss på domkyrkan igen. Förbön pågick, stod det på skylten, men det var väldigt tomt där inne. Vi hann kika runt och fotografera lite, innan det ropades ut att det var stängningsdags.

Åter till stationen. Väntan på tåg. Kram o tack. Vi ses snart igen.
Sunkig andraklassvagn till Stockholm.
Missade pendeltåget precis. Frusen.
Hann hem strax efter engelsmännens mål.
Kröp snabbt ner i varma fleecefiltspåsen hos Lilleman som fick värma mina frusna fötter under resten av matchen.
Lite belgisk tryffel.
Nöjd.