Ris, salt, flamingo och oönskade korvar

Camargue är en väldigt annorlunda del av Frankrike, bildad av det delta Rhones två armar skapar när floden rinner ut i Medelhavet. Plattland. Solstekt plattland.

Här odlas ris; svart, rött, vitt (en tredjedel av allt ris fransmännen äter odlas i Camargue!) och utvinns salt. I de grunda sjöarna spatserar flamingo och andra långbenta fåglar. Den vita hästen som fått sitt namn av landskapet och de svarta tjurarna strövar omkring, så gott som fria.

Stora delar av området får inte besökas med bil, men det går att cykla, promenera eller åka små turisttåg.

Camargue står på kö för att godkännas på UNESCOs världsarvslista.

Vi tog färjan över Rhone, för Fos-sur-Mer ligger precis öster om området. Ur bilen bakom oss klev två fransmän och tre flickor i tio-tolv-årsåldern ut. En av männen såg vår italienska bil och utbrast:

-Forza Italia!

Jag bara log vänligt och gick runt bilen till Lilleman i baksätet. Bad honom kliva ur. När fransmännen såg hans knallröda Torres-tröja blev de aningens förvånade. Italiensk bil och spansk fotbollströja?

- Vi är svenskar, upplyste maken dem glatt!

Då fick vi tips om att åka till den magnifika sandstranden för att bada, vilket inte ingått i våra planer, men passade utmärkt! Lång bred strand, varmt hav, salta vågor, strålande sol, lite kex och dricka.

Oj, som jag njöt!

Ända tills jag på tre meters håll fick se två rejäla korvar komma flytande...

Vi gick direkt upp ur vattnet, packade ihop och åkte därifrån. En timmes bad fick räcka.

Fotograferade saltberg & flamingo, köpte ris & salt och konstaterade att det var ont om lunchrestauranger som hade öppet när vi var hungriga - nu var vi verkligen på landet! Maken insåg att vi hade lite bröd och pålägg kvar sedan frukosten, så vi kunde faktiskt få ihop en liten picnic på en rastplats

Frankrike har fantastiskt många rastplatser! Varenda liten by tycks ha en yta med bänkar & bord och längs motorvägarna är det ordentligt skyltat med information om när nästa rastplats kommer och vilken service som finns där.

Vi handlade på Lidl av alla ställen, utanför Perpignan, insåg att det skulle gå snabbare än att gå in på det enorma Auchan bredvid.

Körde västerut, in i molnen, längs Maurydalgången mot vårt stenhus i Axat, där molnen lättade lagom till att vi kom fram.

Svensk familj i italiensk bil och spansk fotbollströja hyrde hus av engelsmän i fransk by med danska grannar! Och handlade dessutom på tyska Lidl...

(Alla bilder är klickbara)

Fortsättning följer...