Never ending story...

Kära trogna läsare av min keramikföljetong, här kommer nu nästa spännande avsnitt - jag lovar att ni inte blir besvikna...

Först måste jag få visa något jag faktiskt är hyfsat nöjd med. Och som jag inte har visat alls! Det är en liten tummad svartglaserad krona, sned och vind och charmig.

Vad som är fel med den? Jo, den tappade en av sina kulor innan glaseringen och så har den ett oglaserat märke efter tången...

Men det gör ingenting, jag gillar den, så igår tummade jag en större variant. Och denna gång (jag lär mig lite av mina misstag!) satte jag på kulorna på en gång - blöt lera i blöt lera. Se, det går framåt!

Mitt lilla hus med den gigantiska skorstenen och min tummade krona väntar nu på skröjbränning.

Mitt fat med spetskant är glaserat och ska brännas - hehe, det vet vi ju att då kan allt hända!

Sedan tänkte jag göra ett kavlat fat med blommor på brättet, men fatet fick ingen sådan kant, istället gjorde jag den lite vågig.

Och så kavlade jag ut ny lera och gjorde ett fat med brätte och små blommor. Mina konditorredskap är guld värda och väcker stort intresse!

Dessa två står nu på stillsam torkning till nästa måndag.

Men jag fick ta hem två alster också.

Dels den lilla skröjbrända formen med Lillemans hand som jag ska gjuta glas i.

Dels mitt fat med löven.

Suck.

Om jag visar detaljer så ser ni hur fint det kunde blivit!

På undersidan hade jag glaserat fast fyra runda fötter.

I ugnen har hela fatet lekt dansk nationalsång ("Det bugter sig i bakke, dal") och blivit skevare än skevt. Glasyren är inte vacker den heller, men det har jag lärt mig att det går att påverka - bara att smeta på mera och bränna om! Detta fat lär dock åka i soptunnan - så skevt som det är! Och nej, ni får inte ens se det!

Fortsättning följer och tills dess vill jag att ni ser på keramik med nya ögon - det ligger mycket mer bakom ett lyckat alster än man kan tro...