En påsklovsresa dag 1 - söderut

Vi startade från Stockholm tidigt på söndagen för att hinna till första visningen av Ellen Keys Strand kl 11.

Strand ligger vid Vättern, söder om Omberg, och har bara öppet ganska udda tider. Ett drömresmål sedan länge!

Vi var de allra första (och de enda)  som tog visningslappar till förmiddagsvisningen...

Men vi blev ett litet sällskap som fick titta runt i huset och njuta av inredning, konst, färger och Ellens kloka tankar. Tyvärr får man inte fotografera inne i huset, så mina bilder är enbart utifrån.

Ellen Key, ja hon är kanske mest känd för gemene man som grundaren av Ellen Keyskolan med waldorfpedagogiken? Men hon var så mycket mer. Debattör, kvinnosakskvinna, estet, pedagog, inredare, författare... Hon var för preventivmedel, fri skilsmässa, pressfrihet och tryckfrihet, emot barnaga och den strikt uppdelade undervisningen i skolorna - både den segregerade med pojk- och flickskolor och schemaläggningens bundenhet vid olika ämnen.

Hennes storsäljande bok "Barnens århundrade" sägs utgöra grunden till den första Rädda barnen-organisationen, Save the Children Fund, som startades i London 1919.

Vän med bl a prins Eugen, Elin Wägner, Elsa Beskow, John Bauer och Verner von Heidenstam, åtrådd av August Strindberg (som när han nobbades skrev om henne i Svarta fanor där hon kallades Hanna Paj).

Liksom Karin och Carl Larsson reagerade hon på dåtidens tunga och murriga inredningar - hon ville ha det ljust och luftigt, var övertygad om att en vacker miljö motverkar brott och får människan att må bra.

Huset Strand ritade hon själv och fick byggt på två år. Ett hus som utstrålar harmoni, med många fina detaljer. Bara köket i sig är värt ett besök!

Hit kom Astrid Lindgren och satt i den lilla hallen i väntan på Ellen Key. Ovanför en av dörrarna läste hon den målade skriften "Denna dag - ett lif" - som farbror Melker senare får yttra på Saltkråkan. Astrid fick också träffa Ellens stora Sankt Bernhardshund och hushållerskan/sekreteraren Malin...

Inte långt från Strand ligger Ombergs Turisthotell - där åt vi en mycket god lunch, bl a torsk med ramslökspesto.

Och lika nära var det till Alvastra klosterruin. Klostret grundades 1143 av franska cisterciensmunkar och blomstrade i nära 400 år. Det var här heliga Birgitta fick många av sina mest omtalade uppenbarelser och kände sig kallad att bli "Kristi brud och språkrör".

Sedan var det bara att braka på till goda vännerna en bit utanför Göteborg. I deras hemtrevliga kök fick vi en underbar trerätters middag och några timmars glatt umgänge.

Dessvärre var Lilleman trött och ganska osällskaplig, åt inte mycket, men hasselbackspotatisen gillade han skarpt! Vi packade in honom i bilen och han somnade ganska snart. Tur det, för vi irrade runt en stund i Göteborg innan vi lyckades köra ända fram till vårt hotell!

Det blir en liten följetong av resan ...