Femte gången gillt

... men det satt långt inne!

Redan i våras, när biljetterna till Jean Michel Jarres konsert släpptes, kom äldste sonen och sa att den måste vi gå på! Det är bara dryga två år sedan vi for iväg till Danmark på en liten konsertturné (det är därifrån mina bilder kommer), men nu var det Hovet som gällde.

Klart att vi skulle ha biljetter! Tre stycken köpte jag, valde bra platser en bit upp på sidan så att vi skulle se lasershowen ordentligt.

Så småningom kom äldste sonen på att det kunde vara ett ypperligt tillfälle för Lilleman att se något häftigt. Att han skulle få en av biljetterna. Och det höll jag ju med om, så när jag blev inbjuden på ett event samma kväll var det lätt att bestämma att Lilleman kunde få min konsertbiljett. Lilleman såg mest frågande ut, men accepterade.

Trots flera månaders planering insåg häromdagen äldste sonen att han kunde inte alls gå på konserten, kvällskursen på KTH var högre prioriterad. Ett måste. Jag fick tacka nej till eventet igen.

Så får jag mejl från Globen inför konserten och ser att det står att det är 13-årsgräns. Suckar lite. Just den här konserten vet jag ljudnivån på, här behöver man inte oroa sig för dåligt, onödigt högt eller obalanserat ljud. Nog har vi varit på värre (som genrepet till Idolfinalen förra året!). Jag säger till Lilleman att om någon undrar får han säga att han är tolv och går i sexan.

Och vad händer? En nitiskt vakt utanför entrén frågar efter ålder och säger att vi inte får komma in. Föreslår att vi utnyttjar hotellet och att maken och jag turas om att se konserten. Stön. När jag ringer efter maken kommer en familj med två yngre barn fram till mig. De har rest från Sundsvall för att se konserten och dessutom sagt till när de köpte biljetterna att de hade två barn med sig. Ytterligare en pappa med grabb kommer. Vi suckar gemensamt. Bestämmer oss för att stå kvar, i grupp, och hoppas på en förändring. Visst finns där de sedvanliga "Biljetter köpes"-skyltarna, men konserten är inte slutsåld, så det lär inte vara mycket man får om man säljer.

Efter en stund kommer en annan säkerhetsvakt fram till oss. Förklarar reglerna. Säger att lagtexten inte är glasklar, att den kan ses som en rekommendation. Med öronproppar till barnen får vi komma in. Han ledsagar oss i gemensam tropp förbi köerna. Vi jublar försiktigt och jag får en kram av den andra mamman.

Därefter är allt bara ren njutning, även för Lilleman.