Ååå tjejer, ååå tjejer ...

...vad vi kan äta när vi träffas, ååå tjejer ...

Ååå tjejer, ååå tjejer ...
... vad vi kan snacka när vi träffas, ååå tjejer ...

Fredag kväll.
Jag hinner bli frusen på tiominuterspromenaden, men det är mysigt att gå förbi alla upplysta villor vid middagstid. Mysigt att se in i fönstren där familjer sitter tillsammans och äter middag. En del har tända ljus och ser ut att ha lugn samvaro med varma samtal, andra har taklampan tänd och ungar som knappt kan sitta still.

Lite sen kommer jag fram till U. Det lyser i köksfönstret. A sitter vid bordet, U fixar omkring, vinkar till mig när hon ser mig vid grinden.

Direkt där vi sitter, vid köksbordet, serveras vi surdegstoast med kantareller och saint agur - gott, gott, gott. Ikväll kunde två av vännerna inte komma, tänk om de anade vad de missar! Fast jo, det är klart att de gör.

I glasen spruttlar amerikanskt bubbel med mycket smak - de kan minsann, även over there!

Vi har med oss eget vin till maten och brukar frikostigt dela med oss till varandra. På så sätt får vi smaka flera olika viner utan att det är någon organiserad vinprovning. Jag hade Banrock Station Cabernet Sauvignon från box med mig i sirapsflaskan, till tjejernas stora förtjusning. Men vad gör man när alla petflaskor luktar citron eller cola?

I karaffen värdinnans boxvin Cline, en zinfandel.

Smakrik lammgryta med många kryddor, serverad med pitabröd.

Vi har hunnit njuta av grytan och berömma smaken när U inser att hon glömt kokosströsslet! Det som ser ut som kokos blandat med limeskal visar sig betydligt mer komplext än så - och grytan lyfter en dimension. Jisses, så gott!

Efter några timmar med vin, samtal och skratt försvinner U ut i köket och slamrar med efterrätten. Vi får smördegsflarn med tunntunna skivor päron, kryddade med ingefära och serverade med den ljuvligaste chokladkolasås. Några lingon på toppen.

A äter med händerna och såsen rinner ur mungiporna. Gott och kladdigt! Vi andra försöker äta med bestick men följer snart As exempel.

Ett rött muscadetvin fulländar middagen.
En inbjudan delas ut.
Ett nytt datum fastställs.
En make kommer och hämtar.
Jag promenerar hem i månskenet.


Lördag.
Den norrländska delen av familjen ska äta surströmming. Jag hoppades att de skulle sitta ute, men se där kom regnet.

Jag flyr fältet och åker på nästanhalvåttahosE. Hon hade skickat sin LCHF-meny till tv-programmet med inte kommit med. Nu är vi fem som ska få prova menyn istället. Utan poängskyltar och utan Helge Skoog.

Vid Brommaplan blir jag upphämtad med bil, tur det för vi ska halvvägs till Norrland.

Trots vägbeskrivning kör vi fel. Hamnar på bensinmack.

Och så kör vi fel igen. Pratar vi för mycket? 

Och så ... ja, kör vi fel igen. Det var inte hit vi skulle ...

 

Någon har glassmycken hon gjort själv.

Någon är väldigt blå.

 Men vi är framme!

Bubblor i hallen minsann - de stod inte med på menyn som vi fått utskickad i förväg. Så gott och somrigt det var med jordgubbar!

Bordet står dukat, utsläpat till vardagsrummet från köket. Fräscht och fint. Det är nu vi minglar och försöker uttyda vem E är, så där som de gör på tv. Fast vi vet det ju redan ...

Soppa på Skogens mörka guld serveras, en soppa på trattkantareller och svart trumpetsvamp. Ljuvligt gott! Varför, varför äter vi soppa så sällan?

Hoppsan, vi har visst en häxa bland oss?

Varmrätt; Fransmannens kyckling med italiensk twist. Oj så gott, oj så mättande! Kyckling fylld med roquefortost inlindad i parmaskinka, serverad med ugnsgratinerade tomater, hasselbackssvamp och sås. Vi äter så det står ut genom öronen! Någon får en kycklingfilé som väger närmare kilot, min var mer normal och är plötsligt uppäten.

Så Hallonflickans lilla söta. En vaniljparfait med hallonsås. Tänk att det går att göra LCHF-glass som är så god!! Ägg, grädde och lite sötningsmedel. Mixade hallon helt utan socker. Kalas!

Inspirerade av måltiden fantiserar vi om vilka tv-program vi andra skulle platsa i. Bilföraren som bor 120 minuter från staden får så klart Bonde söker fru. A är i flyttagen och får Arge snickaren. C passar i Parlamentet. J bankar argt i toadörren när jag föreslår Antikrundan. Själv då? Tja, varför inte Trädgårdsonsdag med Tareq Taylor?

När vår bonde behöver påbörja sin långa resa hem hänger vi andra på. Vi är oerhört mätta och trots att kvällen är ung känns det skönt att komma hem i hyfsad tid. Vi har ju en bit att åka.

Och ja, vi kör fel ...