Den keramiken, den keramiken

Barnen hade lov veckan efter påskhelgen, då passade jag på att gå en fyra dagars intensivkurs i keramik. Lättare när ingen av sönerna har någon tid att passa, utan bara ska se till att de gör mat i hyfsad tid och får lite frisk luft emellanåt. Och utför de sysslor jag skrev ner på käcka lappar om morgnarna!

Men diskmaskinen behövde jag aldrig skriva något om, den var så självklart tömd och påfylld.

Och jag kunde frossa i kladdig lera!

Först gjorde jag lite favoriter i repris. Ni som minns mina tidigare keramikinlägg minns kanske hur frustrerad jag var på arrangören och förhållandena? Nu gick jag hos ett annat studieförbund och allt tycks vara så mycket bättre!

Det jag allra först gjorde var fem nya blommor till trädgården. Ja, jag gjorde sex men en gick sönder när jag hanterade den lite ovarsamt. Leran är väldigt ömtålig före första bränningen.

Sedan gjorde jag ytterligare ett litet hus med blommor och blad. Två hus har jag sedan tidigare, ett står i trädgården och det som liknar mitt nya står i fönstret i vardagsrummet. Det senare ska förhoppningsvis få en kompis nu.

Jag formade en skål vars kant även den fylldes med blad och blommor. Så gulligt så.

Och så avslutades temat med ett stort fat. Mina konditorstansar gör att arbetet går väldigt fort och ändå ser så avancerat ut!

Jag kavlade dessutom två fågelholkar med lite olika stuk. En plåtburk till en cognacsflaska fick vara stöd, men risken är att den var lite i minsta laget. Djupet är rätt, men kanske att bottenytan är aningens trång. Nåja, det borde ju fåglarna själva kunna avgöra. Och vi är inte där än på länge ...

Så hade jag bestämt att jag skulle prova på att dreja. Med fyra hela dagar till mitt förfogande kunde jag avsätta en till att försöka få lerklumpen centrerad och väggarna högre än en centimeter. Och tänk att jag är både stolt och förvånad över resultatet!

I mitten till höger är själva testklumpen, den första leran vi fick prova med. Mitt allra första drejade alster!

Sista dagen skulle allt bli färdigt för bränning. Jag hann kavla ut sex Matisseinspirerade löv på morgonen, men dessa två gick tyvärr sönder. Kanske att de går att rädda, även om inte min lagning håller.

Mina fem drejade alster skulle beskickas. Det innebär att de ställs uppåner på drejskivan och så karvar man försiktigt bort överskottlera. Då kan också en del mönsterbårder göras och formen påverkas en hel del om där finns mycket lera. Jag tränade på att gröpa ur bottnarna och så blev det förstås många ränder ...

Den högsta drejade skålen fick ett öra och några svagt instämplade blommor. Där är jag lite orolig för om örat verkligen håller. Speciellt skönt att hålla i tror jag inte att det blir, dessvärre.

Till sist fick ett av de drejade alstren en drös stjärnor på sin rand.

Nu är det bara att vänta två veckor tills jag får se hur de överlevt skröjbränningen, då ska jag glasera och sedan vänta igen. Tänk om den lycka jag kände när jag lämnade salen får finnas kvar när jag kommer dit igen! Jag vet ju alltför väl vad som kan hända i ugnen, även om det sista skedet med glasyrbränningen, är allra värst!

Tills domen faller funderar jag över glasyrvalet. Det fanns en väldigt snygg blå glasyr ...