Sidor

14 januari 2015

När man inte når ända upp


Nu gräver jag riktigt djupt i arkiven och scannar in ett svartvitt foto från 1973. Grannen hade köpt en boxervalp för att han av någon anledning inte trodde att han skulle få allergiproblem av en korthårig hund. Det fick han.

Vi hade fått ta bort vår boxer året innan p g a sjukdom, så vi behövde inte fundera det minsta när grannen frågade om vi ville ta hand om valpen. När pappa fyllde 40 år i augusti väcktes han av en livligt slickande liten Boris. Mamma hade lyft in hunden genom ett fönster för att pappa inget skulle märka.

Mina föräldrar bor kvar i samma atriumhus och deras lilla gård vetter mot en större gemensam gård. Där ute lekte alla barn men den lilla valpen unghunden nådde inte upp för att se ut. Då ställde vi dit en trälåda som han kunde kliva på.

När jag nu tittar på bilden ser jag att det också sitter en extra planka under grinden - helt klart ett hinder för att han inte skulle kunna krypa ut!

Om boxrarna i mitt liv skrev jag här (länk).

15 kommentarer:

  1. Vilket fint minne du har av hunden som inte riktigt når upp! Det är roligt att se på bilder från "förr i världen", tur att man har en del bevarade!

    Statyn hos mig finns på Sardinien, i eller i närheten av staden Cagliari. Var där på en mycket intressant vinresa för några år sedan.

    SvaraRadera
  2. :) Vad ska en boxer vara om inte nyfiken!
    Nostalgi. Kan fortfarande känna saknad efter min "syster", boxern Bomsi.

    SvaraRadera
  3. Tyckte om den bilden, gillar äldre bilder och tycker det är underbara att titta på :)

    SvaraRadera
  4. Vilken hjärtevärmare! Så omtänksamt att ge hunden en extra låda så han når upp och slipper leva i ovisshet om vad som händer i stora världen. Kul att du tog dig tiden att gräva i arkivet. Det gav maximal utdelning :)

    SvaraRadera
  5. Ååååhhh dessa ljuvligaste av hundar ♥

    SvaraRadera
  6. Nu har jag läst din berättelse om din boxrar en gång till. Och fällt en tår med tanke på min egen boxer för så länge sedan. En sorglig historia, som verkligen inte berodde på hunden.

    SvaraRadera
  7. Vacker bild och så spännande att läsa din berättelse. Kul att hunden fick en låda att stå på, så han kunde vara med fast på avstånd, riktigt fint gjort.

    SvaraRadera
  8. Vilken helt underbar bild för en hundälskare, ja vad gör man inte för att dom ska må bra.
    Vilken tur han hade att ni tog över honom;-)
    Ha en bra dag

    SvaraRadera
  9. Vilken härlig bild på hunden, det är säkert något mycket spännande som han spanar på.

    SvaraRadera
  10. Va roligt med en så gammal bild och va bra att han fick komma till eran familj :)

    SvaraRadera
  11. Härlig bild!
    Ibland är det skönt att få en liten nostalgitripp i bildarkivet.
    God fortsättning på det förresten.
    Låter spännande med din vän med mistlar i trädgården.
    Letade efter den i glas som du gjort men hittade ingen bild i bloggen.
    Blev ju nyfiken.
    Allt gott
    Annika

    SvaraRadera
  12. Boxrar är så vackra! Fin berättelse om den oxå!

    SvaraRadera
  13. Underbara hundminnen. De ger så mycket kärlek, våra hundar.
    Häromdagen var det tre år sedan vår Dexter somnade in. Saknar honom och tänker på honom med ett leende.

    SvaraRadera
  14. Vilken tur att du grävde lite i ditt arkiv. Den här bilden hade jag inte velat missa och inte storyn heller. Underbart !

    SvaraRadera
  15. Synd för boxer är min absoluta favorithund. Jättefina och kärvänliga är de iaf den som jag var hundvakt för.

    SvaraRadera