Att kliva in i ett återbrukskonstverk

Tänk er en ung man, uppväxt på västkusten i en fin familj, ammad och omskött av personal precis som de fyra yngre bröderna. Han hade en självklar karriär i familjeföretaget där han började arbeta vid 22 års ålder. Han är gift och har två egna söner när han plötsligt bestämmer sig för att hoppa av. Han vill bli konstnär och skådespelare. Han lämnar fru och barn, förskjuts fullkomligt av sin far och flyttar till Stockholm, ensam och arvslös.

Einar Hylander, som den unge mannen heter, spelar småroller i ett antal filmer, bor på soffan hos olika vänner och först vid 52 års ålder får han en egen fast adress i Stockholm. På Kungsholmen. Vid 64 års ålder debuterar han som konstnär. Han betalar sina restaurangbesök med tavlor och får så småningom ställa ut, bl a på Waldemarsudde när han är nästan 70 år gammal.

De sex sista åren av sitt liv bor han i en tvåa i ett litet gårdshus på Östermalm. På nätterna klättrar han, propert klädd i tweedkostym och fluga, i containrar och letar material till sitt lägenhetsbygge. Allt i lägenheten har han byggt själv och målat med (minst) sju lager vit färg. Han sa själv att hans verk inte skulle klara av en röntgenundersökning. Varför inte? Jo:

Spröjsen i dörrarna är tillverkade av kemtvättens galgar. De runda mittplupparna är lock från gamla filmburkar.

Bokhyllorna i de två rummen är helt olika. De små hörnkonsollerna i denna är tillverkade av spetsen på träklädnypor. De runda kulorna överst är torkade gula ärtor. Ribborna är troligen tändstickor.

Bordsunderredet är uppbyggt av flera olika former, vad de består av är en spännande upptäckt för konservatorerna. Det kan vara plast, trä, kork, metall ...

Bordsuret har helt klart också fått en dos gula ärtor.

Golvlampan är uppbyggd av porslinssocklar från gamla armaturer.

Och sista delen ner mot foten är en gammal pepparkvarn.

Fantasin hade inga gränser, det hade däremot konstnärens liv när han dog 1989, vid 76 års ålder. Han testamenterade hyreskontraktet på lägenheten till Moderna Museet som har sällsynta visningar för små sällskap. På onsdagskvällen fick jag äntligen möjlighet att komma på en sådan visning, efter många års längtan. Det är inte ofta man får kliva rakt in i ett konstverk!

Klickbara bilder.

Torsdagstema - I like