London dag 2: på Hogwarts

Med tåget från Euston tog vi oss på en halvtimme till Kings Langley och sedan taxi till vårt pubhotell, en byggnad från 1642 med mycket charm, takbjälkar och knarrande golv.

Recensionerna hade varit blandade om stället, men vi fick ett trebäddsrum som var stort och rymligt. Tv, vattenkokare, igensatt eldstad och eget badrum. Mer om detta längst ner i inlägget.

Men det visade sig ju att eftersom det var söndag hade köket stängt tidigt och nästa morgon började inte frukosten serveras förrän kl 9. Vi som skulle vara på Warner Bros Studios ungefär så dags! Och som var så hungriga nu!

Den underbara damen som skötte både puben och vår incheckning sa att vi gärna fick handla mat hos indiern runt hörnet så skulle hon duka fram det vi behövde för att äta i frukostmatsalen. Dessutom bokade hon taxi åt oss till de två kommande morgnarna, så det var klart.

Maten vi köpte var god, men onödigt riklig, då kläckte dottern idén att vi kunde spara överflödet till nästa dags frukost! Och eftersom vi hade säkert 30 cm mellan ytter- och innerfönster, där dessutom ytterrutan var trasig och en bit glas saknades, ställde vi maten där. Hur kall indisk mat smakar till frukost, äten direkt ur förpackningarna med tesked, ja det behöver ni inte ens tänka er. Men vi blev i alla fall hyfsat mätta!

Så tog vi taxin till Warner Bros Studios där mycket av Harry Potterfilmerna spelades in. Jag var där för några år sedan, men då var dottern inte med. Nu var resan och besöket hos Harry hennes julklapp från mig. Vi hämtade ut våra förköpta biljetter i automaten, skaffade audioguide (den har massor, säger massor av extra information) och ställde oss i fållan för att komma in på vår bokade tid.

Att kliva in i stora salen på Hogwarts är magiskt. Helt magiskt. Dottern konstaterade att hon inte skulle sminkat sig innan.

Jag tänker inte skriva något om detta fantastiska ställe, jag kan bara konstatera att är man förtjust i Harrys filmvärld så ska man absolut boka biljetter hit och sedan njuta av allt som finns att se och lyssna på. Det är helt överväldigande och mycket, mycket intressant!

(Praktisk info: Man tar tåget från Euston Station till Watford Junction, där finns speciella bussar som tar en vidare till filmstudion. Blir man hungrig finns en restaurang vid entrén och en annan ungefär halvvägs in, den hade byggts ut väsentligt sedan jag var där förra gången.)

Vi tillbringade 8 timmar här (rekordet lär vara 13).

Efteråt promenerade vi tillbaka till puben, det tog en halvtimme eftersom vi behövde runda hela studio-området, men solen kom fram efter ett rejält regn, magnolian blommade och fåglarna sjöng. Det var ett bra sätt att låta Hogwartsbesöket sjunka in.

Vid puben stod en gammal telefonkiosk som gjorts om till bokbod. Tag en bok och lägg dit en annan, var uppmaningen. Nu hade jag ingen att lägga dit, men när hyllorna var fulla skulle man inte lägga böcker på hög så jag tror jag är förlåten.

Jag tog nämligen den bok av David Nicholls ("the man who made a nation cry") som ligger på min säng. Gillade En dag skarpt (filmen är ok, men boken är SÅ bra!) och köpte sedan Vi som jag inte alls tyckte var lika bra. Nu kan jag läsa The Understudy och se hur den är.

Ser ni förändringen på sängen bredvid? Hela madrassen är borta, den försvann när vi åt middag nere i puben - en mycket god middag, dessutom. Med all nakenhet avslöjas nu att den där sängen bara hade fäste (pappskiva?) i övre änden av sängen. Den nedre hölls enbart ihop av tyget som på bilden trycks ner av min resväska.

I badrummet hade en kakellist bakom toalettstolen lossnat och fått ligga. Den sneda väggen över trapphuset var så smutsig att någon tidigare gäst dragit sitt finger genom smutsen och lämnat ett spår. Det vi trodde var papperskorgen på toaletten visade sig vara taklampan som fallit ner.

Badrumsfläkten fungerade inte, visst är det konstigt?
Och heltäckningsmattan var full av chokladsmulor bredvid min säng.
Tackolov var lakanen fläckfritt rena och vi sov väldigt gott!

Nere i frukostmatsalen stod en charmig samling tekannor. Engelsmännen är ju lite knäppa när det gäller te.

I pubdelen åt vi vår middag och här fanns den gamla eldstaden dränkt i rinnande stearin. På kvällen var ljusen tända, vilket gav den rätta Leaky Cauldronkänslan. Ovanför syns årtalet 1642 och taket har mörknat av alla ljus. Vi satt vid fönstret där det vackra gamla taket fortfarande var vitt!

Ja, här syns stearinresterna tydligt! Inget för pedanten, direkt.

Bredvid eldstaden stod ett signerat fotografi av de tre kändisarna som tillbringat så mycket av sin barndom i filmstudio.

Jag gillade stället, trots uppenbara brister, för personalen var fantastisk, maten var super, ölen var billig och rummet kostade bara £50 natten. Då ingick inte frukost, men den kostade vi på oss andra morgonen då vi hade lite mer tid på oss:

Dottern fick en vegetarisk Full English Breakfast med Hash Browns (typ potatisbullar), svamp, quornkorv, vita bönor, tomater och ägg.

Jag valde rökt lax med äggröra, serverad med rostad "muffin" istället för toast. Och så tömde jag tekannan, så personalen fick göra nytt te till senare frukostgäster ...

Sedan tog vi vår taxi och tåget tillbaka till London, men det blir ett nytt inlägg, en annan dag.
Om dag 1 och Londons marknader kan du läsa här.