London dag 3: Alice och katterna

Jag önskar att jag hade några fina bilder från dagens keramik att lägga in som torsdagstema, men en grej jag kämpat med gick sönder när jag glaserade den och "åbäket" från tidigare gång skulle jag helst slänga i soptunnan. Alltså får det bli mera London, en stad I like!

Fortsättning från London dag 2
Mellan Euston och British Museum låg studenthemmet som jag bokat rum på vår sista natt i London. När studenterna har lov hyrs rummen ut som hotellrum, billigt och med toppenbra läge. Enkel standard förstås, med gemensamma toaletter och duschar i korridoren, men också med fullt utrustat kök att använda. Personalen var otroligt hjälpsam när vi kom långt innan incheckningstid och såg till att vi fick ett rum. Dessvärre var korridoren (och rummet?) nymålat så det luktade starkt av målarfärg - det måste ha varit rent av hälsovådligt!

Vi öppnade fönstret och lät det stå öppet tills vi kom tillbaka sent på kvällen och det hjälpte en hel del.

Sedan gick vi till British Library som är en modern tegelbyggnad med stor gårdsplan och läcker entré.

Viss kontrast mellan biblioteket och Kings Cross Station där bakom!

Boken om Alice i Underlandet fyllde 150 år förra året och och utställningen med de många konstnärer som illustrerat henne sjöng på sista versen i biblioteket. Tyvärr fick jag inte fotografera i utställningen, så bilderna kommer från den lilla pop-up-shopen som tackolov fått förlängd öppettid till utställningsslut. Tyvärr var inte Tove Janssons illustrationer alls med på utställningen, det gjorde oss lite besvikna. Men det fanns väldigt mycket annat intressant att se och läsa.

Och så handlade vi såklart lite i butiken innan vi, som det slumpat sig, återigen vandrade längs Brick Lane på väg till nästa punkt på programmet.

Jag hade hittat Lady Dinah's Cat Emporium när jag egentligen letade efter Afternoon Tea-ställen och eftersom dottern nästan glömt allt vad boxrar heter och blivit kattmänscha över natt, så bokade jag bord här. Man måste nämligen boka bord på detta populära ställe i god tid, även om det kan finnas drop in-platser kan man inte lita på det.

Detta är ett café på katternas villkor. Och då menar jag verkligen på katternas villkor! Man får börja med att tvätta händerna och lyssna på reglerna innan man får sitt bord. När man gjort sin beställning har man fritt fram att gå runt på caféet för hälsa på och leka med katterna.

Katterna har sina egna leksaker, broar, hyllor, kojer mm och får självklart inte gå upp på gästernas bord eller bli matade. De får inte bli störda om de sover, utan man får snällt vänta till en katt behagar bry sig om att man finns till - så där som ju katter gör.

Vi åt bagels och en vegansk apelsinchokladkaka som var suveränt god. Dottern sa att kaffet (med katt i skummet - ser ni?) var det bästa hon fått i England. Och som sagt, allt var väldigt hygieniskt och inte på något sätt värre än att vara hembjuden till en vän som har katt! Anledningen till att jag skriver detta är att några av mina vänner rynkat på näsan och tyckt att det låter äckligt med kattcafé. Det var det verkligen inte. Dessutom fanns överallt sådana där handrengöringsautomater så att man kunde sprita (?) sina händer om man klappat katt innan man skulle äta.

Personalen älskade verkligen sitt jobb och berättade gärna om de olika katternas personligheter och egenheter. Alla katter här är hittekatter och dessutom blandras, vaccinerade och sammanförda som en familj så att de trivs tillsammans.

Att stället var fullbokat innebar inte att det satt gäster vid alla bord, det hade säkert blivit för mycket för katterna och dessutom blev det lättare att vandra runt även för oss tvåbenta när det inte var folk överallt. Barn under 12 är inte tillåtna här, jag anar att de kan störa katternas frid.

På väg tillbaka längs Brick Lane såg vi denne man stå och sjunga till inspelad musik.

Och på andra sidan filmades framträdandet. Vi gick diskret bakom kameramannen för att inte störa.

Men mannen i hatt på den här bilden (klicka så blir den större), han vinkades fram när han tänkte gå undan, så han gick rätt emellan sångaren och kameran. Ser ni den här videon någon gång så vet ni att jag och dottern står där och ser på just när hattmannen passerar :-)

Dessutom lät låten riktigt bra!

I den här delen av London - ja i stora delar av staden faktiskt - var det byggen på gång. Massor av byggkranar! Undrar hur många av Europas städer som får sådana här datorritade fyrkantiga opersonliga lådor uppsmällda just nu. Kunde de åtminstone få lite stil?

Vi tog oss till södra sidan av Themsen, det var varmt och soligt även om molnen på den här bilden ser lite oroväckande ut.

På South Bank satt folk i kvällssolen och njöt, de flanerade längs kajerna, de joggade eller bara stod och såg ut över vattnet. Vi hade behövt mer tid, kände vi!

Men vi hämtade ut våra musikalbiljetter, förköpta på nätet, i den betongkloss som är National Theatre.

En betydligt mer personlig och spännande byggnad än de som byggs i norra delen av staden, tycker jag!
Fast ful. Brutalbetong!

Och så blev det en kombination av Alice och katterna när vi såg Damon Alburns (Blur, Gorillaz) musikal Wonder(dot)land där Alice förflyttats till modern tid och datorspel. Många väldigt bra och moderna grepp som fick ungdomarna i publiken att jubla igenkännande. Och självklart mycket bra musik!

Fantastiska animationer gav färg och dataspelskänsla åt föreställningen. (Den här bilden är dock från pausen.)

Vi hade inte hängt in några kläder i garderoben, men det visade sig att där fanns en utställning med Alice-tema.

Färgglad och rolig den också!

Och självklart med massor av datateknik. Dottern skrattade gott åt mig när mitt ansikte doldes av Cheshirekatten!

Glada och nöjda med dagen vandrade vi till vårt hotellrum för en god natts sömn. Trodde vi.
Men det är en annan dag. Ett annat inlägg.

Torsdagstema - I like