Tårta, dop, kalas, konst, kalas, tårta ... .

I fredags bakade jag grunderna till tårtor igen. En äggfri chokladtårta, en glutenfri frukttårta ...

... och en jordgubbstårta.

På lördagen packades alla tårtor i pappas bil för transport till Enköping och det var ungefär då jag insåg att jag inte hunnit äta vare sig frukost eller lunch. Slicka vispar och bunkar kan ju inte räknas. Som tur var kom vi till Enköping i god tid så mamma hann in på ett konditori där hon köpte mackor till både mig och pappa.

Sedan var det dop för min brors barnbarn nummer två.

Och jag tränade på att vara rundlagd gammelfaster i blommig klänning. Bara hatten som saknades. :-)
Det blev faktiskt lite tårta över, som den unga familjen tog hand om.

Hem igen, ombyte till blå spetsklänning och in till stan för fest!
 

Vi kallar oss Tant Turkos och Tant Blå, min väninna och jag. Nu hade hon fyllt jämnt och hade fest tillsammans med Tant Röd/Rosa. Klädkoden var såklart turkost/blått eller rosa/rött beroende på vem man kände. Några gäster hade lila eftersom de kände båda jubilarer.

Självklart var fördrinkarna i passande färg(er)!

Färgtemat fortsatte i dukningen och utsikten från Läkarhuset kunde man knappast klaga på. I den där kyrkan, Gustaf Vasa vid Odenplan, gifte vi oss en gång, maken och jag. (Och ja, jag var klädd i blått då också.)

Kvällen bestod av god mat, goda viner, trevliga samtal med nya bekantskaper, glada igenkännande skratt av gamla bekantskaper (när blev alla så gamla?) många tal, sång och självklart dans. Jag konstaterade att jag inte var den enda i spetsklänning, tror att hälften av damerna (även värdinnorna) hade det! Inte ofta jag är så trendig, kan jag ju erkänna. :-)

Långt därborta i Globen pågick en annan fest.

Lite trött i håret var jag när jag idag tog mig till Solna för att träffa väninnor och besöka Olle Olssons Hagalund. En charmig byggnad som är en av de få som till sist bevarades efter storbråken när det gamla Hagalund revs för att ge plats åt det som idag kallas Blåkulla.

Då var de gamla trähusen ganska förfallna, här hade det bott uppemot 30 personer i samma hus och man hade inte fått rusta upp byggnaderna i väntan på rivning. De nya moderna husen i Le Corbusiers anda stod för framtidtro och moderna tider. Idag är de problemområden med kriminalitet och förfall.

I detta bevarade hus föddes och levde konstnären Olle Olsson. Det var hans morfar som byggde huset som nu är museum.

Olle Olsson gick i skola i Koppartälten i Hagaparken och Ekotemplet (som är avbildad här på vävnaden efter en av Olles målningar) låg så att säga "på skolgården".

Självporträtt på Olle som alltid var välklädd när han målade, då det gav honom viss självkänsla.

Bland de bevarade husen i kvarteret Odin finns nu bland annat läderverkstad, keramikverkstad och Cykelkökets gör-det-själv-verkstad. Här kan man lära sig att sköta om sin cykel och om man bygger ihop en av gamla delar får man behålla den.

Från Hagalund gick vi till min väninna för att äta lunch. Eftersom vi firade hennes födelsedag (bara två månader i efterskott, men vi är inte så noggranna) blev det både bubbel, present och tårta.

Dessutom var det första gången vi fick se den lägenhet hon och maken nyligen flyttat till!
Nu blir det teve resten av kvällen. Om vi ser ESC från igår eller hockeyn som pågår återstår att se.

Helgbilder