En batteriladdande helg

Mysfredag med alla fyra barnen hemma på lunch! Dottern kom förbi efter att ha varit hos tandläkaren. Mellangrabben försov sig, men kom när vi nästan hade ätit upp, Äldste sonen var äntligen ledig efter sin senaste inlämning och Lillhunken hade två timmars håltimme precis vid lunch!

Jag hade hunnit baka en kladdkaka och förbereda lunchen (tackolov för tillgångar i frysen när kylen ekar tom!).

Dottern hittade kassarna med julsaker jag lagt undan för att ta till Erikshjälpen och protesterade vilt mot vissa av sakerna som skulle bort, så de fick följa med hem till henne istället.

På kvällen åkte Äldste sonen och jag via middag på Blå Porten (Budapestbakelsen är sonens, inte min) till den nya Skandiascenen bakom Cirkus för att njuta av en exklusiv spelning med Jason Mraz.

Det är tredje gången vi ser honom. Första gången var på Fryshuset sist han var i Sverige, 2008. Då hade monsterhiten I'm Yours slagit igenom. Sedan åkte vi till Frankfurt 2012, en resa plus konsert som sonen fick i födelsedagspresent (tackolov för lågprisflyg och billiga hotell!).

Nu var det en enda spelning i Stockholm, på en miniturné med konserter i Köpenhamn, Oslo och Helsingfors. Det var huggsexa om biljetterna men länken till förköpsbiljetterna fungerade inte, så jag satt vid datorn i 2,5 timmar innan det fanns en fungerande länk och jag lyckats få mina biljetter! Det blev en bra överraskning för sonen när han fick biljetten i julklapp (speciellt som jag rimmat på den och sedan glömt att lägga den i paketet!).

Skandiascenen är en liten arena och Jason var helt ensam med gitarr, så det var väldigt intimt och mycket stämningsfullt.

Han spelar just nu in ett nytt album i London, så den här turnén är ett avbrott i inspelningarna. Förutom sina välkända låtar spelade han också några från det kommande albumet. Vi var många i publiken som skrattade igenkännande åt texten i Chocolate och jag njöt lite extra när han i en favoritlåt (93 Million Miles) mycket passande stoppade in min favoritscen (Galaxy Song) från Monty Pythons film Meaning of Life - men den senare kände publiken inte igen!!!

Läste DN.:s recension idag och den journalisten tyckte att det saknades svärta i Jasons låtar. Tror jag det, här handlar det helt om feelgood och kärlek - det behövs, det också!

Resten av helgen har varit ganska lugn med en son borta på hajk. Maken har fotograferat av sin mammas diabilder, eller i alla fall en del av dem och jag har virkat en del, sett på film samt fortsatt med sortering och plock i olika gömmor.

Idag drog jag äntligen igång med det blyinfattade fönster som jag började skära glas till redan i höstas. Jag känner mig ganska ringrostig, för det är ett bra tag sedan jag gjorde ett blyinfattat fönster senast, men nu flyter det på.

Ett längre inlägg om blyinfattat glas och sådant jag gjort finns här.

Helgbilder