"Jag får sån adrenalinkick av vita dukar"

I torsdags hade jag den stora lyckan att få besöka Lisa Rinnevuos ateljé i södra Stockholm.

Bilderna är tagna med mobilen, så de är inte av den bästa kvaliteten - men se det var minsann besöket! Så inspirerande och trevligt.

Jag har gillat Lisas figurer - väsen - sedan jag såg dem första gången för kanske femton år sedan. Det är något i deras blickar som talar till mig.

De flesta är också färgstarka även om hennes senaste utställning var i svartvit tusch.

Det finns alltid en text, ett budskap, ett mantra i bilderna. Förr upprepades de ofta som en ram runt motivet, numera blir det mer rader på en sida eller i nederkant.

Bara handstilen i sig får mig glad!

Lisa målar alltid på golvet och köper gärna duk på rulle. Rullar ut så långt hon kan i sin ateljé och börjar direkt med en text över hela duken. Hon beskriver det som att hon blir ivrig som en Jack Russel ("Jag får sån adrenalinkick av vita dukar") och genom att skriva en text kan hon sedan lugna ner sig och arbeta vidare i normalare tempo.

Botten på tavlorna består av flera lager färg, ibland bara två - ibland betydligt fler, men de börjar alltid med en text.

Akrylfärger trycks ut i stora klickar.

Med en bit dubbelvikt kartong stryker hon sedan ut färgerna över duken.

Huvudena görs med sprejfärg, en vattenbaserad akrylsprej som inte är giftig. Lisa visade tekniker som fick färgen att rinna eller stanna på plats, beroende på hur hon ville att det skulle se ut.

Den avslutande texten skrivs med giftig kalligrafituschpenna som ger en snygg blank täckande yta men luktar förskräckligt.

Att botanisera bland alla underbara litografier var ren och skär lycka, men hur skulle jag kunna välja?

Min konstförening köpte tackolov tre verk (två litografier; den högra stående "Dreamers" på bilden och den blåa "Manhattan" som ligger nedanför), så jag kanske kan få vinna något av dem i en framtida utlottning?

De köpte också det högra screentrycket "Spring" från Lisas kollektion av geishor.

Själv köpte jag en liten litografi som heter "Skorpan" efter Astrid Lindgrens berättelse om bröderna Lejonhjärta. Nu ska den ramas in, sedan får jag leta efter ett ledigt utrymme på någon vägg ...