"Visst är det bätter, men int' är det bra"

Äntligen är det på gång med all blomning i trädgården. Lite välbehövligt regn kom och mer ska visst komma denna helg. Mina allium börjar slå ut och jag ser fram emot ett hav av lila bollar!

Pärlbusken är större och blommigare än någonsin. Tänk, den som drabbades av frystorka härom året. Då fick jag klippa bort massor och trodde inte att den skulle klara sig.

De pioner som fanns i trädgården när vi köpte huset, har klarat fjolårets flytt och börjat blomma så smått.

I höstas satte jag 90 spanska klockhyacinter och nu dyker de upp. De är betydligt lägre än jag förväntat mig, men när alla blommar lär de nog synas. De är tydligen både vita och blå - jag som trodde jag bara planterat blåa?!

Två intressanta färgkrockar har det blivit, den ena mellan en rhododendron och en hibiskus

den andra mellan den ljuslila syrenen och hängpelargonen jag köpt.

Lika lycklig blir jag varje vår av piprankans potenta blommor.

Väldigt glad är jag över att se att mullbärsträdet jag planterade i höstas har överlevt den konstiga vintern, det har däremot inte en av mina stora smällspireor gjort.

Och vad värre är - mitt över tjugo år gamla blåregn ser inte alls glatt ut! Det borde vara sprängfullt av knoppar nu, men jag ser bara några få livstecken som det är, bland annat uppe under taket. Här kan jag erkänna att jag är riktigt orolig!

Nej, jag får så länge glädja mig åt fågellivet, även om jag gör av med en förmögenhet på russin och äpplen. Här är en av trädgårdens koltrastungar, gömd bakom lusthuset.

För första gången har vi starungar, hela fem stycken. De låter förskräckligt när de ropar på mat! Föräldrarna har väldigt intressant auktoritet, utan att bråka får de både koltrastar och björktrastar att flytta sig från det äpple som staren just då vill lägga beslag på.

Blommig fredag - kan det bli bättre?