Ack dessa tyska slott!

Ni vet väl hur det är när man bara sitter och tomglor in i en öppen eld. Det där sköna lugnet när brasan knastrar och man känner värmen från elden. Eller när man sitter vid havet och ser vågorna slå och känner doften av tång och salt. Fridfull njutning. Som tjuren Ferdinand under korkeken.

Ungefär så skulle jag kunna sitta och glo på ett slott som detta.

Detta är slott Moritzburg, norr om Dresden. Det byggdes på 1500-talet och ligger på en ö med kanaler och konstgjorda sjöar omkring sig.

Så makalöst perfekt och vackert!

Vi stannade till här på vår resa från Prag till Stralsund. Skönt med en bensträckare ibland.

När vi rundade slottet fann vi små söta hus och en skylt mot lustslottet med fasaner. Jag tänkte fel, var fortfarande inne på påfåglar efter upplevelsen i Prag och tyckte att vi skulle gå dit.

Så fick vi se slottet från andra vinklar.

Och kunde inte låta bli att ta fler bilder. Snacka om motiv!

Och snacka om att det blir än vackrare när solen skiner!

Efter en slingrande vandring i skogen kunde vi ana vårt mål.

Men det visade sig inte alls vara så intressant. Inga fasaner (och jag insåg mitt misstag) och helt igenbommat.

Den söta lilla fyren vid sjön höll på att renoveras (här lekte de sachsiska furstarna tydligen sjörövare när de inte roade sig med jakt ...).

Bakom det stängda lustslottet fanns en ruffigare miljö med ett finfint café. Tackolov, vår vandring var inte i onödan! Jag fick mitt tyska bakverk och några korvar till lunch.

Gården var som den bästa teaterkuliss. Så läcker miljö!

Sedan gick vi den snabbare vägen tillbaka till parkeringen och fick se slottet ur nya vinklar.

I efterhand har jag läst att här finns en av Europas största samlingar av horn och djurkranier. Tänk om jag vetat det innan! Nu måste jag dit igen ...