Ferdinand Cheval - En bondson i klass med Gaudí och Dalí

Detta är brevbäraren Ferdinand Cheval. Han föds 1836 i en fattig bondfamilj i den lilla franska byn Charmes. Hans mamma dör när han är 11 år gammal och pappan sju år senare. Hans förstfödde son dör vid ett års ålder och när frun dör tas den andre sonen omhand av gudföräldrar.

42 år gammal blir Cheval lantbrevbärare i Hauterives där han varje dag går dryga 3 mil för att dela ut post. En dag snubblar han över en annorlunda sten som väcker hans fantasi och 33 år senare har han på sin fritid skapat ett monument som är värt en resa!

Detta fantastiska palats kallar han för Le Palais Idéal och det är ett fantasieggande sagoslott som för tankarna både till arkitekten Gaudí och konstnären Dalí. Men eftersom det är skapat av en outbildad bondson tog det många, många år innan det erkändes som sann konst!

Södra fasaden

Klicka gärna på de liggande bilderna så blir de större.

Del av norra fasaden

 Bygget är 26 meter långt och höjden varierar mellan 8 och 10 meter.

Del av norra fasaden

Cheval började med att bygga en fontän, "Livets källa", och i "Barbarernas torn" byggde han en reservoir från vilken vatten leddes genom rör ner till fontänen.

Västra fasaden

Inspirationen kom förmodligen från de illustrerade magasin (bl a Le Magasin Pittoresque) som han bar ut under sina rundor. Här ses motiv från kristendom och hinduism sida vid sida med antika figurer, djur och växter.

Här finns trappor och gångar, en labyrint som är lika spännande för alla åldrar.

Vissa ytor är förhållandevis släta,

andra är överdekorerade med en salig blandning av motiv och mönster.

Det finns precis hur många detaljer som helst att upptäcka.

Från början lade Cheval uppsamlade stenar i sina fickor, men tröttnade på att laga hålen i fickorna och övergick först till korgar och sedan till skottkärra. Hans redan långa dagsvandringar utökades med ca 8 kilometer per dag under insamlingsrundorna.

Han arbetade mest nattetid, i ljuset av en oljelampa. Stenarna fästes med kalk, murbruk och cement.

1896 köpte han mark av grannen för att kunna fortsätta bygga norrut.

På många ställen har han lagt in olika texter, poetiska fraser och mantran.

 På östra sidan finns nu en modernt uppbyggd scen och belysning, därav dessa sladdar.

Här finns koraller, träd, fåglar, björnar, byggnader, palmer, keruber, mumier och gargoyles.

 Cheval ansåg att Napoleon hade rätt när han sa att inget var omöjligt.

Tre jättar är uppbyggda på den östra sidan, de är palatsets beskyddare.

Chevals version av ett hinduiskt tempel samsas med en schweizisk alpstuga, med ett medeltida slott och en arabisk moské.

En fotograf började sälja vykort från Le Palais Idéal, då insåg Cheval sina möjligheter och stämde fotografen, fick ensamrätt på vykort och anlitade en guide som tog hand om besökare.

Surrealistiska konstnärer fick så småningom upp ögonen för platsen och Picasso, Duras, Neruda med flera kom dit. Max Ernst gjorde ett collage 1932, "Le Factuer Cheval", som nu hänger på Guggenheimmuseet i Venedig.

Men erkänd blev han likväl inte, vilket han tycktes ta med jämnmod. Han använde själv orden grotesk och bisarr om sitt verk.

Först 1969 klassificerade kulturminister André Malraux bygget som ett historiskt monument (efter att han uppmärksammats på att allt höll på att falla sönder) och det verkliga erkännandet kom 1986 när ett frimärke med Cheval gavs ut.

 "1879-1912, 10.000 dagar, 93.000 timmar, 33 år av prövningar
Låt någon envisare än jag göra jobbet."
(fritt översatt)

Och här, i en nisch bredvid de tre stora jättarna, finns Chevals skottkärra bevarad.

Cheval fick inte begravas i sitt palats så han ägnade ytterligare åtta år åt att bygga ett mausoleum på den närliggande begravningsplatsen. Det stod klart ett år innan denna mycket specielle man fick sin sista vila, 88 år gammal.