I ett rasande tempo mot förväntad avkoppling

Det blev en stressig vecka med långa svettiga arbetsdagar i butiken. När det är varmt har jag dörrarna mot gatan öppna på ett sätt som gör det omöjligt för mig att stänga till och gå på toa. Alltså dricker jag inte mer än jag måste och då kan ni ju ana hur jag mår? Men det var trevliga dagar med många turister och god försäljning. Och sena kvällar då jag behövde passa mina föräldrars trädgård, min egen trädgård och hinna en hel del praktiskt.

En kväll provade jag en annan resväg hem, eftersom gröna t-banelinjen var som ett kollektivt värmeslag när alla resenärer skulle till pendeln på Odenplan. När jag gick över Strömbron kunde jag inte låta bli att fotografera de sorgliga resterna av stadens vackra planteringar.

På fredagskvällen efter jobbet drog jag igång med att baka två pajer och grädda pannkakor på en liter mjölk. Vi skulle ta nattbåten till Gotland och i mina föräldrars stuga hade brunnen sinat. I många år har vi fått hämta dricksvatten i Hamra eftersom brunnsvattnet inte är tjänligt att dricka, men nu var det också svårt att diska. Jag ville underlätta genom att laga mat hemma för att ta med.

Mina ögon gick i kors av trötthet när vi körde till Nynäshamn för att ta färjan kl 02.30. Inte kunde jag sova på båten heller, för det var så kallt!

Näe, nu får det vara slut med fakirfärjor för mig! Hur vackert det än är att komma till Öjn i morgonljuset så är det inte värt att sova bort halva dagen därpå och ändå vara smågroggy när man försöker vakna.

Pappa hade sagt att det var väldigt torrt, men jag var inte beredd på den sorts torka som mötte mig. Hade mer tänkt på höstfärger och den "normala" torrhet som brukar vara i augusti. Nu ser här helt förskräckligt ut!

Pappas bin har ingen mat eftersom inget blommar, han måste mata dem med sockerlösning. Det lär inte bli någon honung alls i år.

För att öka på eländet ligger mamma på Visby lasarett med en svårbehandlad infektion. Pappa hade kört dit henne redan på tisdagen och nu väntar vi på besked om hon ska skrivas ut idag eller stanna ännu längre. När pappa besökte henne i lördags satt katten länge och undrade vad som hände och varför vi var där. Han saknar mamma väldigt, men accepterar såklart pappa när hon inte är nära.

Vi försöker koppla av så gott det går. Min magra seniga pappa lägger sig på trägolvet på morgnarna och gör situps och armhävningar innan han cyklar ner till stranden för att tvätta sig. Min korpulente make tittar på och följer sedan med på morgondoppet.

Jag och sönerna cyklar till stranden betydligt senare och badar i det varma vattnet. Algblomningen kan anas men har inte gjort en soppa av vattnet. Än.

Jag hade med gamla lakan för att riva till trasor. I vävstolen har jag två färdiga mattor sedan några somrar tillbaka, men det finns fortfarande varp kvar som jag hoppas kunna väva slut nu.

Jag var nära att glömma att jag skulle ha trasor med, så det får väl kallas för tur att jag snabbt kunde få fram slitna lakan ur förrådet hemma, även om det inte blev så mycket blått som jag förstås skulle vilja.

På rullen nedtill syns förra årets väv, igår hann jag väva en bit med de nya trasorna i betydligt ljusare färger.

Den breda vita biten nere till höger är blivande fransar, men det till vänster därom är min nya väv. Jag vet inte om jag gillar det jag gjort än, men försöker skapa någon återkommande randning så kanske det blir snyggare.

Igår kväll var vi på kultbiografen i Burgsvik. Så långt från lyxiga stolar och surroundsystem man kan komma. Det var nästan fullsatt och den obligatoriska pausen mitt i filmen var välbehövlig både för rumpan och syret. Pausen beror på att man förr var tvungen att byta filmrulle då man bara hade en projektor, med dagens digitala filmer behövs den inte längre av tekniska skäl.

(Biografen drivs av Eurostar, som också drev Fontänen i Vällingby. Jag skrev om sveket mot dem här. Saknar dem så, men är tacksam för att de nu har flera biografer runt om landet.)

Det blir en speciell stämning när man går ut i den ljumma kvällen och sträcker på benen för att sedan se vidare på filmen. Och när den var slut applåderade hela salongen. Underbart!

Vad vi såg? Mamma Mia - here we go again.