Hos mästaren Piet Oudolf, del ett

Äntligen fick jag besöka Piet Oudolfs privata trädgård i Hummelo, något jag önskat i mer än tjugo års tid. Han påverkade mitt val av växter när vi köpt vårt hus, på ett sätt som nästan är skrattretande. Nu var det verkligen sista chansen att få se hans egna trädgård eftersom detta är sista sommaren som den hålls öppen för allmänheten.

Om du som kikar in här inte vet vem Piet Oudolf är så kan jag säga att han är för trädgårdsvärlden vad Mick Jagger, Bob Dylan, Michael Jackson, Elvis Presley m fl är för musikvärlden - tillsammans! En fullständigt unik och banbrytande trädgårdsdesigner.

Solen strålade denna fredag i slutet av juni och det visade sig vara nästan omöjligt att ta fotografier som förmedlar den upplevelse trädgården är. Jag konstaterade att de bästa bilderna var de när huset fanns med.

Närmast det moderna huset ligger en stor nedsänkt yta med rader av högväxta perenner i klassiska milda Oudolf-färgskalan. Mycket gräs, förstås.

En av de första perenner jag frösådde var just denna kransveronika. Den lever och frodas än i min trädgård.

Bortanför träden breder odlingsmark ut sig. Detta är minst sagt ute på landsbygden.

Åt andra hållet finns några små äldre hus och det ursprungliga bostadshuset.

Gångarna bland de högväxta perennerna var raka, men smala. Luften var fuktig i hettan och allt kändes nyvattnat.

Äldste sonen fick sig en pratstund med fru Oudolf som var på strålande humör, speciellt glad blev hon av att höra att vi var från Sverige där flera av makens skapelser kan besökas (Enköping, Vällingby, Skärholmen, Sölvesborg ...).

Hon berättade att trädgården vattnades varje morgon och att det tog flera timmar. Den här delen av trädgården är den gamla plantskoledelen som sonen skötte. När jag nu kikar på Google Maps ser jag en äldre satellitbild från plantskoletiden. Det moderna huset finns inte med.

Vi hade tur denna fredag eftersom här inte var så många besökare. Fru Oudolf berättade att helgen före hade det varit tjockt med folk. Alla vill komma hit nu när de vet att det är sista chansen.

Blodtopp står min min inköpslista.

Men vitlysing har jag redan.

Nyanserna är så subtila att kameran inte förmår att återge dem. Kanske om ni klickar på bilden så den blir större?

När en dam i knallrosa dök upp blev hon en bra kontrast i den milda färgskalan.

Den nedsänkta delen av trädgården och den högre ytan framför förrådshusen skiljs åt av en stenlagd sluttning och en rabatt i blåare färgskala. Perovskian stod som utropstecken i det gröna (ja, den har jag också).

Den högre ytan var planterad med lägre perenner i starkare färger.

Från den högre ytan ser planteringarna ut att vara i samma höjd som de i den lägre. Höjdskillnaden trollas bort.

Mellan förrådshusen och det äldre bostadshuset är marken stenlagd och planterad med vackra gräs i ett symmetriskt mönster.

En tillbakablick runt ett förråd mot det moderna.

Här är planteringarna betydligt mer ordnade, utan att på något sätt vara tråkiga.

Sedan trodde maken att vi var klara, men ack så fel han hade. Det är ju på andra sidan det gamla bostadshuset som den ursprungliga trädgården ligger. Den kräver ett eget inlägg, för där blev jag helt, helt, helt knäsvag.

Trädgårdsfägring