Pittoreska Dinan ger mersmak

Från Cancale körde vi söderut och stannade till i Dinan, en stad som av många anses vara den vackraste i Bretagne. Och nog är här vackert!

Efter att ha snurrat runt för att få parkering hamnade vi mitt i marknaden. Inte konstigt att det var svårt att parkera.

Men så förvånad jag blev när räkorna rörde på sig. Jag trodde att de var grå tills de blev kokta och bytte färg.

Om krabborna också borde vara grå före kokning vet jag inte, men de här var i högsta grad levande. Tänk vad man lär sig.

Självklart fanns här hantverkare, hela Dinan kryllar av hantverkare och konstnärer.

Vi slet oss från den doftande bröddisken och letade oss in till de vackra gågatorna.

Här samsas stenhusen med korsvirkeshus och alla gul-röda vimplar ökar på den medeltida stämningen. Många hus är från 1200-talet och stadskärnan tycks ha klarat sig undan bomber.

Ibland är gatan bredare än utrymmet mellan hustaken.

Även fasader kan täckas med skifferplattor, som på det högra huset. Så var det också med flera av sjuvåningshusen i Honfleurs hamn.

Vissa butiker drar såklart till sig min uppmärksamhet.

Men det var en speciell gata vi letade efter, en som nog finns på vartenda vykort härifrån. Den urspungliga vägen från floden och hamnen upp till den högre belägna stadsdelen. Numera en av de vackraste tänkbara gågatorna. Undrar om här spelats in många filmer? Man tror ju att man hamnat i något som Disney kunde skapat. Tänk så förvånade amerikaner måste bli när de får se att dessa miljöer finns i äkta vara.

Så var det visst lite blått igen ...

Hela Rue du Petit-Fort är en enda lång backe, med rännstenen i mitten. Här finns många konstnärsateljéer och

en fantastisk blandning av pittoreska gamla hus.

Charmfaktorn är nästan FÖR hög ibland ;-)

Till sist kommer man ner till floden La Rance. 40 meter upp går viadukten som leder bilarna in till staden, här nere råder lugnet.

Jag kan tänka mig att det är en fantastisk upplevelse att komma hit med båt från Saint Malo eller Dinard och sedan gå uppför Rue du Petit-Fort.

För oss blev det ingen båttur, men uppför gatan skulle vi igen.

Vi passade på att gå upp på en bit av den 3 km långa stadsmur som fortfarande finns kvar. Tornet på bilden står just på Rue du Petit-Fort och öppningen syns på min första bild från gatan.

Nu gick vi dit och kunde titta både nedför ( ni ser väl floden långt där borta?)

och uppför gatan. Som synes på bilderna var det inte så många turister här nu, antingen var de på marknaden eller så hade säsongen inte startat än.

När jag planerade vår resa trodde jag att vi skulle hinna se mycket mer av Bretagne, men avstånden är betydligt längre än jag anade. Bretagne är stort! Vi hade ingen chans att ge oss längre västerut denna gång, utan här krävs mer än en veckolång resa om man ska hinna mer än vi gjorde.

Men än är inte denna del av resan slut, vi gjorde mer innan vi for vidare. Det kommer en karta från just denna dag i nästa inlägg, jag valde att dela upp dagens bilder på två.