Quiberon, solnedgångar och sardiner

Från det tankeväckande bautastensområdet i Monteneuf körde vi till vårt hotell på den smalaste delen av Quiberon-halvön. Vi hade 30 meter till stranden åt ena hållet och kanske 100 åt andra. Här skulle vi nu bo i två nätter.

Hotellet såg kanske inte så mycket ut för världen och

vårt rum hade väl ingen hög charmfaktor,

men vi hade havsutsikt ;-)

och vår värd Louis stod för charm och underhållning så det räckte och blev över. Här blåser han i en hemgjord didgeridoo för ett sällskap schweiziska resenärer. Otroligt trevlig man!

Louis bokade in oss på middag på en restaurang med utsikt mot solnedgången och föreslog oss en biltur längs halvöns västkust på väg dit.

Vi skulle absolut köra snabba, raka vägen till själva orten Quiberon och sedan längs kusten norrut. Det var så mycket vackrare än att göra tvärtom.

Visst var det så!

Här hade vi gärna stannat till lite mer och promenerat den dramatiska sträckningen.

Men vi var hungriga och som svenskar passar man ju tiden, så vi körde till restaurangen för att få vårt bord. Det var inte direkt överfullt, bara tre bord med gäster ...

Alla hade vi utsikt mot havet och den magnifika solnedgången,

så denna gång visar jag inga matbilder

för utsikten var det som gjorde priset (inte för att det var något direkt fel på maten).

Nästa dag gjorde vi en utflykt som får ett eget inlägg, sedan körde vi till Quiberons läckerheter. Vi besökte fabriksförsäljningar av kakor och marmelader samt det jag planerat för maken:

sardinfabriken där vi gick en guidad tur. Han gillar sardiner och nu ville jag att han skulle få prova något snäppet finare än de lågprisvarianter vi har i Sverige.

I den här fabriken görs saker för hand. I långa rader satt personalen (tror de var totalt 80 personer) och klippte till de rensade fiskarna så att de blev aningens kortare. Fisk efter fisk efter fisk. Både stjärt och lite framtill klipptes bort, så att de skulle få plats i burkarna. Jag blev så illa berörd av att se detta idiotarbete. Varför gjorde man inte bara burkarna lite större?

Jag fick inte fotografera och guiden pratade bara franska, men vi fick se både film och annat under turen som avslutades med lite provsmakning i butiken som var fylld av vackra burkar. Hur kunde jag missa att fotografera där?

Maken fick såklart köpa så mycket sardiner han ville, bara jag fick snygga burkar ;-)

Jag fotograferade av alla när vi så småningom kom hem!

Denna dag var det en fotbollsmatch vi ville se, så det blev middag i hotellets frukostmatsal. Färdiga crêpes, goda ostar och så en flaska rött som vi köpte av Louis.

Nästa dag lämnade vi Bretagne, men först får ni se en EFIT då min blogg fyller 10 år och ett inlägg från en 4 km lång sevärdhet.