Darmstadt - hit måste jag tillbaka!

Älskade, älskade Hundertwasser (eller Friedensreich Regentag Dunkelbunt Hundertwasser, som han så småningom kallade sig)! Denne fantastiske väletablerade österrikiske konstnär som började rita hus vid nära 60 års ålder. Hans första byggda hus finns i Wien, det byggdes 1983-86 och var uppenbarligen helt nytt när jag såg det 1989.

Nu stannade vi i Darmstadt, söder om Frankfurt, för att se ett annat av hans hus. Waldspirale.

Vi ställde bilen högt uppe i parkeringshuset mitt emot, vilket gav oss perfekt överblick över byggnaden och den trädbevuxna U-form som huset har. Här finns 105 lägenheter och över 1000 fönster där inga är lika de andra.

Det finns få raka linjer och räta vinklar, inte heller inne i lägenheterna. Handtag till dörrar och fönster är alla olika.

Lökkupolen är typisk för konstnären, liksom spiralformen.

Som högst är denna byggnad 12 våningar och den färdigställdes år 2000, några månader efter Hundertwassers död.

Hela byggnaden har byggts av betong med återbrukat material.

Tyvärr kan man inte gå in i byggnaden, den restaurang och det kafé som har funnits tycks ha stängt. Man kan dock gå igenom huset och se innergården.

Jag har tidigare visat lite bilder från ett annat av hans hus, Gröna Citadellet i Magdeburg. Påminns nu om att jag lovat att visa mer därifrån - där har jag nämligen interiörfoton!

Från Waldspirale var det inte långt till den gamla konstnärskolonin Mathildehöhes område. Storhertigen Ernst Ludwig av Hessen grundade kolonin 1899 när han bjöd in sju konstnärer som därmed gjorde staden till en av Europas ledande Arts and Crafts-rörelser. De deltog i Parisutställningen 1900 och hade året efter sin sanna genombrottsutställning i Darmstadt. Efter att fyra konstnärer lämnat kolonin p g a att 1901 års utställning var en stor förlustaffär, kom nya konstnärer och nya utställningar anordnades 1904, 1908 och 1914. Så kom första världskriget och allt upphörde.

Så här ser utställningshallarna ut när det inte pågår fullskalig renovering. Nu var hela den vita byggnaden stängd.

Vi kunde ta hissen upp i tornet, byggt 1908 som bröllopspresent till Ernst Ludwig och prinsessan Eleonore av Solms-Hohensolms-Lich.

 

Härifrån hade vi fin utsikt över den lilla ryska kapellet, byggt 1899. Nere bland träden finns de stiliga villor som konstnärerna bodde i och som då var en del av utställningarna.

Utställningshallen under renovering.

Vi hade kunnat besöka museet som låg bredvid, men nu kände jag att jag ville läsa på ordentligt om alla konstnärer och komma tillbaka när allt var öppet. Vi satte oss under platanerna på den stora piazzan framför huvudbyggnaden och åt en typisk tysk lunch med korv och potatissallad. Det var 36 grader varmt.

Museet hade en pampig entré som uppenbarligen skulle ses på håll, nerifrån, så jag vandrade några kvarter i förväg eftersom maken passade på att besöka herrarnas. Typiskt nog gick jag ett kvarter för långt och missade vyn, men maken ska ha fångat den så när jag kommer åt hans bilder ska jag lägga in den.
Det jag däremot lyckades hitta var den udda trädgård jag läst om och ska visa i nästa inlägg.