Jugendsmycken och makabra samlingar i Hessisches Landesmuseum Darmstadt

När vi skulle lämna Darmstadt fick jag syn på stora affischer utanför ett museum. Här var en utställning med jugendsmycken! Maken förstod direkt att han borde stanna och det gjorde vi.

Innan vi hittade till utställningen hamnade vi i helt andra delar av museet, men snäll som jag kan vara så visar jag de vackra fotona först.

I en stor sal fanns massor av montrar med Astrid Ratz-Coradazzis privata samling av över 400 smycken från jugend till art deco.

Smyckena är tillverkade i Tyskland och Österrike och främst i silver.

Astrid köpte sitt första smycke för veckopengen när hon var sju år gammal. Idag har hon forskat om sina smycken för att identifiera dem och finna ut varifrån de kommer.

Så över till den del av museet där vi först hamnade. Skeletten!

Massor av montrar med skelett på skelett!

Uppstoppade rödhakar på rad

liksom dessa vackra blå fåglar, råttor,

asiatiska nyckelpigor,

och snäckor i färgordning.

Burkar med konserverade djur

sådant som man mest ser på film ...

Och så plötsligt i en lång korridor, en hel rad med stora dioramor från 1906!

De var en sensation när de skapades och klarade sig bra genom andra världskrigets bomber.

Jag tror att det fanns tolv olika dioramor, var och en stor som ett sovrum.

Som om detta inte var nog klev vi rakt på en vägg med mumier. Massor säger massor av mumier.

Vi irrade vidare till en permanent utställning med konst och möbler i Art Nouveau. Känner ni igen detta från metron i Paris?

Vackra glasfönster har jag såklart viss förkärlek för.

I ett hörn fanns en gammal miljö med gatsten och målningar på fasad och dörr bevarad.

Så fann vi museets café och insåg att vi behövde en paus. Det här stället var så mycket större än vi kunnat ana.

Med fikat i benen gick vi vidare till riddarrustningar,

ståtliga dryckeskärl (man lyfter på hjortens huvud) och pampigt silver

och ett helt panellerat rum som köpts och flyttats till museet.

Efter detta var vi så fulla av blandade intryck att vi bestämde oss för att avstå från resten av museet och fara vidare. Vilket gigantiskt ställe! Återigen kan jag bara känna att Darmstadt har så mycket att ge att jag behöver komma tillbaka.

Det stod ju andra saker på dagens planering. Närmast skulle det provas viner!