EFIT - i spionernas spår

Denna gråmulna septembersöndag är det dags att dokumentera dagen en gång i timmen igen. Vi är fler som gör det och alla samlas vi på sidan för Ett Foto I Timmen.

8.00

Nyvaken gräver jag fram alla mina stickor

för att hitta strumpstickor i två grovlekar.

Hittar inga.

Jag tror att en mig närstående ung dam lagt beslag på dem.

Jag tror också att hon kommer att blåneka till detta.

9.00

Kikar i brödlådan och gör mig en macka.

10.00

Sådant man snubblar över på nätet.

En amerikansk sajt som uppmanar folk att sticka varma plagg

till sjömän och marinsoldater som är ute till havs under jul och vinter.

11.00

Solen bryter fram och jag går ut för att fånga regndropparna.

Äntligen en redig rotblöta!

Igår vattnade jag i trädgården, innan regnet kom.

Det var snustorrt i rabatterna.

11.50

Kikar på nätauktionen där jag bjudit på ett antal föremål.

Är överbjuden på alla utom två, men strax före kl 12

då själva auktionen börjar, blir jag överbjuden även på dem.

12.50

Maken släpper av mig vid Myrorna i Sundbyberg.

Hoppas att de har strumpstickor!

13.10

Jag kikar runt på annat kul först,

men när maken kommer har jag så lämpligt förflyttat mig till rätt plats.

Nu gäller det bara att hitta fem jämntjocka i två olika grovlekar.

Dessutom i rätt grovlek.

13.30

Hämtar vi upp Lillhunken som hajkat vid Bögs gård på Järvafältet.

Sedan kör vi till Ursvik.

14.30

I en halvtimme har vi lyssnat på "spionexperten" Johan Öhgren

när han berättar om det en gång så oerhört hemliga militära området.
Fortfarande är mycket låst och hemligt, men en hel del kan beskådas.

Vi får se många byggnader som inte avslöjar något om sin historia.

Men Johan vet, han har grävt som en mullvad och vill gärna berätta.

15.00

Den här stora ladan får ibland hysa rejvpartyn,

men är byggt för förvaring av kamouflagenät.

Här fanns utrymme för dem att torka.

I området omkring skulle det blir ridhus och betesmarker hade kommunen lovat,

men marken är så förgiftad efter all militär närvaro

att här måste saneras i minst tio år först.

15.30

Johan berättar om Sveriges roll under andra världskriget,

om varför tyskarna inte angrep oss och varför de invaderade våra nordiska grannländer.

Det berodde inte på att svenskarna var nazister, som många fått för sig,

men tyskarna var vår viktigaste handelspartner.

Sverige var ett icke krigförande land med massor av spioner från olika länder

och Stockholm var spioneriets huvudstad.

Dessutom bodde de flesta spionerna på Grand Hotel där de viskade med varandra

och viskade lite högre när de ville sprida desinformation.

På bilden står Johan framför den en gång så hemliga järnvägen

dit inte ens SJ:s personal fick komma.

Perrongen fortsätter 150 meter in i berget och Johan har kartor

på 1700 kvm av den underjordiska ytan,

men är väldigt nyfiken på vad som finns i resten av berget,

och hur stort utrymmet egentligen är!

Ryssarna, som har oerhört detaljerade kartor över våra farvatten,

hade inte lyckats kartlägga Ursvik utan trodde att järnvägen var en väg

och att de militära byggnaderna var civila fabriker och förråd.

16.00

En tall med tydliga märken efter de kamouflagenät som suttit spänt runt dess stam.

Nätet har flyttats upp allt eftersom tallen växt.

Är det tio år mellan varje ring så är det märken från 40 års agerande som

kamouflagenätshållare.

17.00

Inne i en bunker där man fyrat av tunga pjäser sitter splitter i tak och väggar.

Här har Johan funnit rester av något som tycks större

än vad vi brukat använda oss av i Sverige.

17.30

Själva rundvandringen är över och Johan berättar om Sveriges utvecklande av atombomben.

Han har starka bevis för att två testsprängningar skett i Norrland på 60-talet.

Sedan tar Johans kollega Micke,

som är den verklige experten på underrättelsetjänst, över berättandet.

Han börjar med att jämföra spionfilmer med verkligheten.

Här kan ni läsa mer om Ursvik och Johan.

Efter en stund är jag så frusen och har så ont i mitt ben
att jag tar bilnyckeln och sätter mig i bilen istället.

18.15

Här får jag ju sitta länge, visar det sig.

Jag fryser mer och mer.

Någon gång efter halv sju kommer maken och Lillhunken.

19.20

Ja, gissa om det blev hämtmat?

ChinaThai-restaurangen levererar trerätters till mig.

Jag tar två rislådor och stoppar dem under filten i mitt knä för att försöka få upp värmen.

20.15

Har jag diskat ölglasen och nästan fått upp värmen igen.

21.30

Vill jag sätta mig med stickningen.

Nu kan jag lägga upp och börja sticka ärmarna

på min tröja.
(Ja, det blå garnet var slut. Alltså blir den röd.)

Imorgon får stickningen följa med till butiken.

Och här slutar jag för idag!

 

EFIT - Ett Foto I Timmen