En lång nedförsbacke från toppen

Sista vandringsdagen och sista inlägget med bilder från Alperna!
Vi lämnade kvar bilen och tog bussen till Les Crosets och läskiga linbanan upp till Mossettes igen. Nu tog vi oss upp på den egentliga toppen ovanför liftstationen och såg ut över dalen på den betydligt lägre topp där vi dagen innan hade ätit vår matsäck.

Maken hade fått för sig att vi skulle vandra ned från toppen, hela vägen till vårt boende. Idag hade jag vetat bättre, men då visste jag inte att det var menisken som spökade. Tyckte bara att det var stökigt att vara öm i knäna ...

Udda var det att se tussilago så här i juli!

Längs de där topparna går gränsen till Frankrike.

Jag tröttnar aldrig på att se sommaralperna

men även här fick vi hålla oss undan från alla Bon Jour-ropande cyklister.

Vi var inte de enda som vandrade, även om antalet cyklister var betydligt större.

Det här passet är det egentliga Porte de Soleil, mitt i den fantastiska krocken mellan kontinentalplattorna - de som skapade Alperna under kritaperioden. Här finns massor av olika bergarter sammanpressade och gott om fossiler. Vi står mitt i det urgamla havet l'Ocean Valaisan (vet inte om det har ett svenskt namn).

Att gå på smala stigar var trevligare än att gå på grusvägarna där man lätt halkade till i nedförsbacken.

På den där höjdryggen var det vi gick första dagen. Precis där bergskedjan korsar höjdryggen kan man ana ett kors om man förstorar bilden. Det är Croix de l'Aiguille! När man ser det på håll har man svårt att förstå att det var så brant och läskigt. Och tänk att det är på nästan samma höjd som Kebnekaise!

Den här vandringsdagen blev föredömligt kort, vi skulle packa våra saker och se Sveriges match mot Nederländerna. Provade ett lokalt vin, för på denna resan "samlade" vi lite på udda vindistrikt. Hur ofta dricker man schweiziskt vin? Det var inte så gott att vi köpte hem något, kan jag avslöja.

Nästa morgon for vi mot Alsace - ett betydligt mer känt vindistrikt.