Födelsedag i coronatider

Sol, blå himmel och lite blåst. En sanslöst vacker vårdag (som balsam för själen, som Trädgårdsfägring säger) som jag tillbringade i trädgården efter att ha fått skönsång vid sängkanten av maken och en väldigt sömnig Lillhunk i morse.

Jag bar undan den gigantiska högen med häggrenar, där varje gren var stor som ett helt träd.

Ville inte att skräpet skulle ligga i vägen för min lökäng som börjar slå ut nu.

Flyttade massor av plantor med förgätmigej och gullvivor från andra platser i gräsmattan till själva lökängen. Såg att en hel del som jag flyttade dit förra året har tagit sig fint.

Fick flera långa telefonsamtal från väninnor, så tydligt att karantäntider ger tid för umgånge per telefon.

Kikade på mina magnolior och såg att Leonard Messel (som jag envist kallar Lionel Messi) börjar slå ut. Får se hur den ser ut imorgon!

Fick ett tjockt paket i brevlådan och funderade på vem som skickat present. Blev så glatt överraskad när jag fann julroshybrider som fina bloggvännen Carina skickat!

Snabbt fick de planteras och nu ska de minsann pysslas om ordentligt så kanske de kan tänka sig att trivas hos mig.

Tänk, Carina hade ingen aning om att de kom fram på min födelsedag!

I brist på besök av egna barn har jag fortsatt att vänja ekorrungarna vid min närvaro. De är så mysiga där de flänger omkring lite vingligt bland grenarna.

Till kvällen blev det fondue med potatisgratäng

och istället för tårta bjöd jag på marängswiss med jordgubbssmakande maränger. Sött som sjutton, men oväntat gott. Att jag gärna hade gjort en chokladtårta istället var bara att glömma. Lillhunken gillar inte choklad och vi kan (bör) knappast trycka i oss en hel tårta, maken och jag ...

Trädgårdsfägring