Kåkar och ruiner

När vi lämnade Kristina och hennes fantastiska trädgård hann vi precis till Huseby Bruk innan det blev helt mörkt. Allt var stängt, men det gick utmärkt att komma in på området och gå runt, en sällsam upplevelse.

Jag hade läst den intressanta boken om Florence Stephens (rekommenderas varmt) och såg fram emot att få se det fina bruket. Hit måste jag återkomma när det är öppet och ljust. Även om kameran fixade att ta bilder så blev de inte skarpa.

Vidare till Växjö där vi checkade in på ett alldeles vanligt hotell och sedan försökte hitta någonstans att äta. Det visade sig inte vara helt enkelt då de flesta restauranger redan hade stängt köket, men vi fick tipset om De Luxe och där fick vi mat!

Ett mysigt ställe visade det sig, med många gamla möbler och en blandning av sittplatser och stilar. Vi tog var sin burgare och jag valde en ruggigt stark men god stout att dricka.

Nästa morgon åkte vi först till Bergkvara slottsruin som ligger ute på en udde väster om Växjö.

När man står inne i ruinen ser den inte så stor ut och det är svårt att förstå att allt som beskrivs verkligen har fått plats här. På sin storhetstid var slottet en av Nordens mäktigaste medeltida byggnader med sex våningar, två vindsplan och fyra hängtorn.

Härifrån styrdes Bergkvara gods med över 1000 gårdar i södra Sverige men på 1600-talet förföll slottet och när Linné besökte platsen 1749 var det en ruin.

Teleborgs slott är då raka motsatsen! Här har man inspirerats av slotten i tyska Rhendalen och byggt sig en pastisch med extra allt. Slottet var en bröllopsgåva från Gustav Fredrik Bonde af Björnö till Anna Koskull och stod färdigt år 1900.

Här hade jag velat bo vår natt i Växjö, men det enda som fanns ledigt var två enkelrum i ett annex. Jag ville också gå på Växjö glasmuseum, men det var en måndag vi var här och ni vet väl hur det är med museer på måndagar? Japp, de är stängda. Nog kan man tycka att detta var dålig planering, men den egentliga planeringen var att vi skulle åkt till Karlskrona istället för Växjö.

Istället fortsatte vi med Kronobergs slottsruin. Också stängd. Det finns både för- och nackdelar med att resa på landet i lågsäsong ...

Byggnaden som sådan har samma byggnads- och förfallotid som Bergkvara, byggd på 1400-talet och förfall på 1600-talet. Här verkar det dock finnas mer att se när man besöker ruinen under öppettid.

Färden gick vidare till underbara Eksjö och dess trähus.

Här finns så mycket snickarglädje att njuta av att jag blir alldeles lycklig.

Pampig port på timmerhus, intressant färgkombination, snygg stenläggning.

Och så den här trappan som inte riktigt fick plats inomhus. Hoppas den är isolerad, annars blir det kallt om fötterna!

Vackra gårdsmiljöer med kullersten och loftgångar, här minns jag att vi fikade sist vi var här. Nu var det stängt för säsongen.

Öppet var däremot Eksjö konditori och jag fick mig min räkmacka (plus en smarrig kaka som ni inte får se).

Vi hade kunnat resa runt lite mer och bo en natt till på hotell, men när så mycket var stängt och vi dessutom hade massor av växter i bilen kände jag att det var lika bra att vi körde hem. Via Cloetta i Ljungsbro såklart. Där finns mycket gott att köpa!

Från Ljungsbro körde vi norr om sjön Roxen och kikade på dagens sista ruin, Stjärnorp. Slottet är ritat av självaste Nicodemus Tessin den äldre och var färdigbyggt 1662 då beställaren Robert Douglas redan hade avlidit. Änkan Hedvig skötte därefter slottet själv i fyrtio år.

1789 brann slottet och därefter har bara flyglarna återställts. Under 70 år på 1800-talet hade egendomen andra ägare men återköptes av släkten Douglas som än har det i sin ägo.

Bredvid ruinen går en vacker ravin som vi promenerade en bit i. Höga ormbunkar och slingrande stigar gav mersmak, men vi vände ganska snart och körde hem istället.

Snipp snapp snut, så var resan slut. (Liksom varmvattnet här hemma, men se det är en annan historia ...)