EFIT - en solig novembermåndag

Måndag. Sol. Lite kyligt. EFIT.

 

Andra som dokumenterar sin dag finns som alltid på EFIT-sidan.

7.00
I hörnet vid soffan lyser den nya lampan upp morgonen.
Lampfoten fann jag i träslottet vi röjde i förra EFIT.
Skärmen som inte syns i bild har jag vikt av en tapet.

8.00
Det kluckar så mysigt under köksbordet.
Här står ölen jag och två söner bryggde i lördags och jäser.

9.00
Plockar bort resterna av gårdagens paketinslagning.
Idag fyller världens finaste dotter tillika mitt äldsta barn 30 år.
Vi firade henne igår och hon fick sin present inslagen
i det gamla paketpapper hon fått i så många år nu.

 

10.00
Ser att mina hemgjorda jordärtskockschips försvinner snabbt.
Men så är de ju goda också!

11.00
Matsalsbordet är fullt av papper.
Jag ringer banker, försäkringsbolag och elbolag.
Orkar inte sitta i telefonköer,
så när jag får snabba svar blir jag glad.

12.00
På Facebook har jag lagt upp en grattishälsning till dottern.
Letade länge efter en passande bild.

 

13.00
Där får man för att man försöker piffa.
Någon tror att det finns godsaker under mossan.

14.00
Novembersolen skiner in genom arbetsrummets fönster.
En kort stund.

15.00
Det finns lite björnbärskaka kvar,
jag är sugen men lämnar den till sönerna.

Nu ska jag till banken. En av många.

 

16.00
Klar med bankärendet går jag till tåget mot stan.
Träden i mitt centrum har en inte-så-julig färg.
Snyggt, tycker jag!

17.00
Jag har hämtat all den keramik
jag gjorde på höstlovet.
Nu väntar jag på att maken ska hämta upp mig
och min tunga last.

18.00
Inget höjdarfoto direkt,

men nu har vi power-shoppat på Martin & Servera.
Åker vidare till djuraffären för att köpa mat till mammas katt
sedan ska jag hämta ut två paket som har kommit.

19.00
Middag.
Under pinjenötter och sallad döljer sig

päronskivor på en ostpaj.

Pajen är färdiglagad men toppingen har jag lagt på.

20.00
Det här paketet kom i brevlådan tidigare idag,

men då hann jag inte öppna det.
En god vän har skickat lite uppmuntran till mig.
Så otroligt gulligt av henne!

21.00
Packat upp all min keramik och begrundar resultatet.
ganska kass glasyr, den som skulle vara turkos.
Den blå är däremot utmärkt. Såklart.

22.00
Vi ser ett avsnitt av The Crown,

sedan lägger sig maken och jag läser blogg.

Så det blir ingen mer bild denna dag!

 

 

EFIT - Ett Foto I Timmen

EFIT - en novembersöndag då vi röjer

Känns rubriken igen? Japp, vi har en röjarhelg även denna månad. Annat hus, men samma ägare som förra gången. Dessutom är det EFIT - Ett Foto I Timmen!

 

6.30
Inte så pigg så tidigt, men fådda blommor gör mig glad!

7.30
När jag dricker mitt te upptäcker jag att
vindunken står kvar från igår kväll.

8.30
På väg.
Äldste sonens hatt blev lite skadad av gårdagens regn.

9.30
Vi har hämtat upp dottern och ska nu bege oss ut över vatten.
Jag får sitta i båten, men maken och våra fyra barn
åker i pråmen bredvid.

10.30 - 12.30
Här var vi igår och här fortsätter vi idag.
Tackolov behöver vi inte städa ur hela huset,
men vi plockar sådant som vi vill ta därifrån.

Här finns så obeskrivligt vackra detaljer.

För tjugo år sedan drömde jag om att få renovera denna sagolika byggnad.

Idag vet jag att jag bara kan ta med mig en bråkdel i fysisk form och får spara resten i mitt hjärta.

Det känns faktiskt okej, förfallet har gått så långt på sina ställen.
Jag hoppas att de nya ägarna kommer att klara av att restaurera huset.
Det är ett digert arbete de har framför sig.

Man kan bara ana hur vackert här var för 100 år sedan.
Vi har massor av dokument, foton och information
att gå igenom som nya ägarna ska få.

Sedan ser vi fram emot att få komma hit igen och se hur det gått för dem.

12.30
Idag blir det bara ett lass med grejer till pråmen.
Igår kördes två.
Men då var vi fler som bar och ville ha.

13.30
Släpet är lastat på fastlandssidan
och maken är vrålhungrig.
Detta är långt över hans lunchklocka.
Tackolov hittar vi ett utmärkt hamburgarställe.

14.30
Jag har hyrt ett stort förråd för att vi ska slippa
alltför många jobbiga beslut på plats.
Här kan vi så småningom i lugn och ro gå igenom alla saker.
Den uppmärksamme läsaren känner nog igen den rosa soffan
från villaröjet.
I morse tog vi hit den så att vår vardagsrum
kunde återfå sin normala möblering.
(Det är tur att ni inte kan se vad som står allra längst in i förrådet.
Ett stort antal tunga gjutjärnspjäser som gör mig lycklig ;-) )

15.30-17.30
Jag fikar hos dottern när
maken övningskör med hennes älskling.
Ni får bara se en suddig bild på deras ena katt
eftersom jag inte vill avslöja sådant som hon kommer att visa
på sitt fantastiska muminhuskonto på instagram.
Kika in på moominiatures!

18.30
Kikar vi förbi min lilla faster,
hon som är/varit ägare till de två hus vi röjt.
Igår fyllde hon 86,
men boendet har besöksstopp igen.
Nu ger vi henne en ny mobil,
bara för att upptäcka att den var mycket besvärligare
att hantera än den förra.

19.30
Väl hemma tar jag fram köttfärssåsen jag gjorde häromdagen
och kokar pasta till.

 20.30
Maken rengör alla nycklar som hör till kråkslottet med kringbyggnader.
Det är inte alla nycklar vi vet vart de går.
Och det är några dörrar vi inte kunnat låsa upp.

21.30
Lillhunkens rum är fyllt av fynd
från röjningarna och även en del sedan tidigare.
Nu kommer den svåra frågan vilken vägg
som håller för älghuvudets tyngd?

Med denna upplyftande bild avslutar jag min dag.

 

EFIT - Ett Foto I Timmen

 

Både personlig och privat

Var börjar jag?
Hur mycket ska jag berätta?
Personlig men inte privat, har jag alltid tänkt om bloggen.
Får delvis frångå det, känner jag.
Blir privatare än jag brukar vara. 

Pappa skulle ju inte dö. Inte nu. Mitt i allt han höll på med.
Han skulle tillbaka till Gotland senare i höst för att stänga huset och fixa bina inför vintern.
Han skulle ta hand om alla mahoniabär som han fryst in. Skulle koka sylt. Det står i hans almanacka.
Och all den där lingonsylten han nyss hade kokat. Den som han ställde ned i matkällaren, bara för att upptäcka att där stod flera burkar från förra året.
Spelningarna med orkestern som äntligen kommit igång igen. Hans ljusglimt i den deppiga coronatiden. Att äntligen få spela cello igen.
Möten som var bokade. Alla konstiga samtal jag fått ringa till personer som jag inte vetat vilka de är.
Alla dödsbud jag fått lämna.

Ansvaret för mamma som han tog hand om 24/7.

Nu är det jag som försöker få ordning på allt. De första tre veckorna bodde jag hos mamma, med vissa avbrott då maken, en son och en brorson tog nätterna. Nätter då jag fick sova i min egen säng.
Så biståndshandläggaren. Hemtjänsten. Sjukgymnasten. Hemsjukvården. Trygghetslarmet. Matlådorna. Katten. Ständigt denna bortskämda katt. Mammas livlina.

Det dåliga samvetet. Hennes ensamhet. Hennes rädsla. Hon minns inte att vi just varit där. När brorsonen reser sig från bordet och går ut i köket säger hon att hon inte sett honom på så länge.

Begravningen.

.

Som en extra krydda kommer så ansvaret för min faster. Pappas älskade lillasyster. Hon som fick hjälp av honom med allt. Han fixade äldreboende till både henne och hennes man när tillvaron i villan gick helt överstyr. Han såg till att villan fick nytt, tätt tak och bergvärme så att huset i alla fall inte skulle bli sämre. Helst hade han velat tända en tändsticka och elda upp eländet.

Förra året dog mannen. Pappa fixade bouppteckningen, skötte bankaffärerna, hade kontakt med intressenter för både villan och sommarhuset. Sommarslottet. Jag försökte få hjälpa till. Lyckades till sist få honom att kontakta en mäklare jag uppskattat. Han lyckades få till de första viktiga pappren. Något som varit guld värt när jag nu plötsligt har hand om faster, hennes mans oskiftade (!) dödsbo och fastigheterna som ska säljas. 

Idag har jag fått ordning på de sju banker och sjuttifjorton bankkonton som min fasters man spritt deras ekonomi på. Med make och barn totaltröjde jag misären i villan i mitt förra blogginlägg så att mitt hem nu är ett kaos av omhändertagna möbler, tavlor, en mangel, kläder, broderade linnehanddukar, pärmar med viktiga papper, fotografier etc etc. Igår var det visning av huset och kontrakt med köpare skrivs förmodligen imorgon.

Sedan blir det sommarhuset. Där finns redan en köpare, men det är mycket som ska tas om hand innan kontrakt skrivs och slottet lämnas över. För tjugo år sedan var det min dröm att få renovera det drömstället. Idag inser jag mina begränsningar. Sörjer att det försvinner från släkten. Återkommer till det framöver.

.

Mitt i allt gick jag på keramik under höstlovet. Bestämde mig för att inte avboka dagarna. Kände att jag behövde timmarna med leran. Trots att jag avstod en dag för begravningen hann jag göra av med mest lera av alla. Glasering nästa fredag.

 .

Nu ska jag börja med pappas bouppteckning. Läser blogg en annan gång. Tack för att ni finns där ute och har tålamod <3