Det som händer när dagarna går

Januari kom och gick och jag fick i alla fall till två EFIT-inlägg här i bloggen. Men alla de andra dagarna då? Jodå, de har varit fullmatade, även om de mest inneburit att jag varit här hemma i min bubbla. Vi kikar lite på vad jag gjort.

Att julen städades bort och det blåvita fick dominera igen är ganska självklart. Jag har mina röd-gröna begränsningar.

Vi hade middag i ett av tjejgängen precis när restriktionerna stramats åt igen. Inget vi vågade visa i sociala medier, vi kände oss som att vi gjorde en BoJo. Den ena tjejen hade smittats på nyår - ja, hela sällskapet som åt middag ihop då smittades! - vi andra var redan trippelvaccinerade.

Jag gick på keramik fulla dagar i en hel vecka utan att smittas av någon. En av deltagarna tvingades till familjekarantän när hennes man blev sjuk och det visade sig att hon också testade positivt efter fem dagar. Men hon var inte smittsam den dag hon hann leka med leran.

Det får bli ett eget inlägg om all min keramik när jag fått hem den för förra fredagen glaserade jag nästan allt och gick sedan på fika hos Mellangrabben (sötsakschocken på bilden). Eftersom jag inte hann glasera den största saken jag gjort blev jag (stackars mig) "tvungen" att boka in mig på ytterligare en veckas keramik lite längre fram.

Böcker har jag avverkat. Sådana jag fått direkt från förlag och

sådana jag lånat på bibliotek (mitt har äntligen öppnat igen efter att ha varit stängt under pandemin!).

Den här läser jag just nu.

När jag skulle jobba på Castor i tisdags (och ha intro för Razzy som börjar hos oss) gick jag via Sekwa förlag på Tyska Brinken

för att hämta en bok jag vunnit på Instagram. Jag vann faktiskt två böcker, för jag skulle tagga en vän och skriva varför vi skulle vinna. Det var extra roligt att Kristina också fick en bok! Hon är så generös och trevlig att det kändes bra att få glädja henne med en dos Frankrike.

Hos förlaget berömde jag deras omslag, för de gör mig alltid lässugen (omslag ÄR viktiga!) och av bara farten fick jag då även den högra pocketboken.

En bok jag vann på Facebook kom i brevlådan igår, den vann jag direkt av journalisten tillika författaren Sara Hammarkrantz.

Igår hade ekorrar och koltrastar det jobbigt i min trädgård. Den där stora björken vid grinden skulle bort. Arboristerna började med att såga ned en angripen gammal gran som stod knepigt till mellan garage och lusthus, det tog dem många fler timmar än de avsatta men så var de otroligt försiktiga också.

Sedan var det dags för björken. Här är killen på väg uppåt. Han sågar av grenarna allt eftersom.

På väg nedåt sågar han stammen i bitar. Det dunsade bra i backen när de föll.

Gänget fick en Aladdinask när de gick. De hade ju t o m tagit ned mina keramikkoner från stolparna runt grönsakslandet för att de inte skulle riskera att gå sönder.

Igår kväll kom äntligen den här lilla godbiten på glatt besök igen, nu när husse tillfrisknat från covid. Hon är så mysig!

Idag har jag sett när Damkronorna förlorade sin OS-match mot Japan. Sofie Lundin har nummer 41 när hon spelar i Djurgården, men 17 i landslaget. Hon gjorde en bra match

och det är med stolthet vi låter hennes klubba dekorera trappan. Den är också vunnen i en tävling.

När jag såg på hockeyn hörde jag ett envist krafsande och gick ut för att kolla om det var en koltrast eller kanske ekorrarna som höll på. Vi har sett en ekorre klättra uppför blåregnet.

Först kunde jag inte se något någonstans.

Men sedan anade jag något ...

och där tittar busen fram! Jag konstaterar dessutom att vi verkligen behöver snygga till fasaden i sommar, men inte förrän ekorre och koltrastar flyttat ut.

Ekorrar har flera bon som de alternerar mellan. Jag vet att de har ett i en av våra tallar och i redskapsboden. Här, på räcket vid ytterdörren, sitter en som snart ger sig av uppåt (ser ni den andra i bakgrunden, på spaljén?)

till piprankan utanför Lillhunkens fönster. Den tätare klumpen som anas mot himlen är ett bo. Om Lillhunken öppnar fönstret har han närkontakt.

Ekorrspår och koltrastditon.

Det här mönstret har hela trädäcket, nu när ett tiotal koltrastar skuttar runt efter russin. När de sitter i rönnen ser det ut som en scen ur Hitchkocks film Fåglarna.

På tal om film så har jag löst onlinepasset till Göteborgs filmfestival och hittills sett nio av filmerna. Det är mycket nu, med filmer, OS och så SHL-hockeyn som äntligen är igång igen! Inte att förglömma handbolls-EM! Vilken spänning och vilka guldpojkar!

En annan liten glädjesak är att Gärdsmygen tog kontakt med mig på Instagram efter att jag skrivit hos BP att jag saknat henne i bloggvärlden. Det är trist när bloggvänner försvinner. Ingen risk att jag gör det, även om jag inte är så frekvent här just nu.

Jag kommer tillbaaaaka, som Mårran väser till Mumintrollen.