När naturen får ta över de övergivna husen

Cirka tre mil sydväst om Berlin ligger Beelitz-Heilstätten, ett stort område som började bebyggas 1898 för att bli ett sanatorium. Polskfödde arkitekten Heino Schmieden var mannen bakom de vackra byggnaderna som till att börja med hade plats för 600 tuberkulospatienter. Med tiden växte området med många byggnader och sängplatser för att under första världskriget rymma över 1500 patienter samtidigt, nu som militärsjukhus för tyska armén. Mellan världskrigen var sjukhusen återigen civila men 1945 ockuperades området av Röda armén och de behöll sjukhuset som sovjetiskt militärsjukhus i 50 år, alltså även efter att muren föll.

Sedan fick området och alla de vackra byggnaderna förfalla.

Idag har ungefär halva området börjat renoveras och den andra halvan är ett mycket sevärt turistmål med drömmotiv för fotografer. Här finns ett rejält utsiktstorn med gångbana på hög höjd som slingrar sig runt flera byggnader, enklare matställen och en del modern oväntad konst i markplan.

Vi parkerade uppe i vänstra hörnet på kartan (P1) och promenerade till kassan - sedan var det några timmars ren fascination att gå runt i området. Bilderna får tala för sig själva.

Här och var fanns metalltunnlar som lekfulla individer kunde klättra igenom

och detta sviktande nät med hängmattekänsla - på hög(!) höjd. Här fick max 50 personer vara samtidigt. Hu! Maken gick försiktigt ut på nätet alldeles själv. Jag vägrade.

Se så sagolikt vackert ett nyrenoverat hus är!

Vi åkte tillbaka mot Berlin och bodde i ett stort, men totalt charmlöst, rum med liten balkong. Frukosten serverades i källaren och var faktiskt den bästa hotellfrukosten på hela resan. Hit kommer vi gärna tillbaka.

Hotellet låg i det exklusiva området Steglitz-Zehlendorf som var mycket vackert med sina stora jugendvillor. Vi tog en skön kvällspromenad

till en grekisk restaurang där vi åt och drack gott på uteserveringen.

EFIT - en oktobermåndag på favoritön

8.00

Så här års törs jag duscha i huset,

även om vattennivån i brunnen är låg.

Det är bara maken och jag här

så åtgången på vatten är minimal.

9.00

Vi fixar med en hel massa saker dessa dagar.

Köpte en ny ugn i somras och nu installeras den

plus att grytskåp byggs om och allt är en enda röra.

Men det blir bra.

Så mycket bättre faktiskt.

10.00

Skriver en recension som publiceras

i Facebookgruppen Feelgoodfredag.

11.00

Ugnen är på plats och skåpsluckor ska monteras.

12.00

Jag markerar en plats för provborrning.

Vi har ont om vatten och många provhål

har borrats runt omkring i området,

men jag har på någon SGU-karta

sett att det ska finnas en mindre grundvattentäkt

bakom huset.

Tycker att det är värt att testa.

13.00

Här är senaste försöket att finna vatten.

En granne gick med slagruta och var övertygad om

att detta var en bra plats.

Bonden spettade och grävde

och fann solitt berg.

Vattnet i botten är regnvatten som inte rinner undan.

14.00

Jag har grävt upp en okänd växt

som sprider sig med rotskott.

Planterar den nu närmare huset,

på ett ställe där det blivit ett tomrum.
Markerar den så att andra kan vattna när de är i huset.

15.00

Bivaxar utemöblerna vi tog med

från barndomshemmet.

16.00

På väg till tippen med skräp

fixar vi en ny märla till haspen

vid den lilla grinden.

17.00

Nu kommer regn efter en ljum

och härlig dag.

Jag bjuder på färgchocken.

Är ju på landet!

18.00

Berättar för maken att Micke skrivit att det

just idag är 212 år sedan första Oktoberfesten

i München, men när jag googlar står det lite annorlunda.

Det spelar ingen roll: 

maken tar sig en välförtjänt öl framför brasan!

19.00

Under sallad och parmaskinka

gömmer sig en vanlig fryspizza från Ica

som jag dessutom pimpat med gorgonzola

innan den åkte in i nya ugnen.

Jisses, så mättande det blev!

20.00

Favoritprogrammet Vem bor här? är tillbaka!

Otroligt roligt att se alla dessa excentriska hem.

21.00

Gott vin hade jag lämnat kvar sedan mötet

förra gången jag var här.

Ibland är man klok.

22.00

Fixat med hängrännorna har vi också gjort.

Det där jobbet som stördes

av sädesärleungarna i somras.

Nu regnar det för fullt,

så bra att få se var vi behöver förbättra imorgon!

Maken blir mest trött, förstås.

Han går och lägger sig.

Jag slutar också min dag här.

God natt!

EFIT - Ett Foto I Timmen