När naturen får ta över de övergivna husen

Cirka tre mil sydväst om Berlin ligger Beelitz-Heilstätten, ett stort område som började bebyggas 1898 för att bli ett sanatorium. Polskfödde arkitekten Heino Schmieden var mannen bakom de vackra byggnaderna som till att börja med hade plats för 600 tuberkulospatienter. Med tiden växte området med många byggnader och sängplatser för att under första världskriget rymma över 1500 patienter samtidigt, nu som militärsjukhus för tyska armén. Mellan världskrigen var sjukhusen återigen civila men 1945 ockuperades området av Röda armén och de behöll sjukhuset som sovjetiskt militärsjukhus i 50 år, alltså även efter att muren föll.

Sedan fick området och alla de vackra byggnaderna förfalla.

Idag har ungefär halva området börjat renoveras och den andra halvan är ett mycket sevärt turistmål med drömmotiv för fotografer. Här finns ett rejält utsiktstorn med gångbana på hög höjd som slingrar sig runt flera byggnader, enklare matställen och en del modern oväntad konst i markplan.

Vi parkerade uppe i vänstra hörnet på kartan (P1) och promenerade till kassan - sedan var det några timmars ren fascination att gå runt i området. Bilderna får tala för sig själva.

Här och var fanns metalltunnlar som lekfulla individer kunde klättra igenom

och detta sviktande nät med hängmattekänsla - på hög(!) höjd. Här fick max 50 personer vara samtidigt. Hu! Maken gick försiktigt ut på nätet alldeles själv. Jag vägrade.

Se så sagolikt vackert ett nyrenoverat hus är!

Vi åkte tillbaka mot Berlin och bodde i ett stort, men totalt charmlöst, rum med liten balkong. Frukosten serverades i källaren och var faktiskt den bästa hotellfrukosten på hela resan. Hit kommer vi gärna tillbaka.

Hotellet låg i det exklusiva området Steglitz-Zehlendorf som var mycket vackert med sina stora jugendvillor. Vi tog en skön kvällspromenad

till en grekisk restaurang där vi åt och drack gott på uteserveringen.